Sandlärka

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sandlärka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Calandrella raytal head.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljLärkor
Alaudidae
SläkteAlaudala
ArtSandlärka
A. raytal
Vetenskapligt namn
§ Alaudala raytal
Auktor(Blyth, 1844)
Synonymer
Calandrella raytal
Hitta fler artiklar om fåglar med

Sandlärka[2] (Alaudala raytal) är en asiatisk fågel i familjen lärkor inom ordningen tättingar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Sandlärkan är en liten lärka med en kroppsländ på endast 12 centimeter. Fågeln är ljus med tunn näbb och kort stjärt. Ovansidan är kallt sandgrå, undersidan vitaktig och på bröstet syns små fina streck.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Sandlärka delas in i tre underarter med följande utbredning:[5]

  • Alaudala raytal raytal – förekommer från kustnära områden i sydöstra Iran till Afghanistan, norra Indien och södra Burma
  • Alaudala raytal krishnarkumarsinhji – förekommer i nordvästra Indien (Kathiawarhalvön)
  • Alaudala raytal adamsi – förekommer i kustnära områden i nordvästra Indien
Sandlärkans utbredningsområde.

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tidigare placerades sandlärka och exempelvis dvärglärka (A. rufescens) tillsammans med korttålärkor i Calandrella, men genetiska studier visar att de snarare står närmast berglärkorna i Eremophila. De förs därför numera till det egna släktet Alaudala.[6]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Sandlärkan påträffas vid sandbankar utmed sjöar, floder, tidvattenskanaler och sanddyner utmed kusten.[4] Den ses ensam, i par eller i små lösa flockar när den genom blixtsnabba stopp söker efter insekter och frön.[7]

Fågeln häckar från februari till maj, Det djupt skålformade boet placeras bland vegetation på den sandiga marken. Den lägger vanligtvis tre gråvita brunfläckiga ägg.[8]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling som inte tros vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn kommer av Rētǎl (="sandfågel"), sandlärkans namn på Hindi.[9] Sandlärka är även en föråldrad synonym för berglärka.[10]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Alaudala raytal Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2016-11-10
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
  4. ^ [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  6. ^ Alström, P., K.N. Barnes, U. Olsson, F.K. Barker, P. Bloomer, A.A. Khan, M.A. Qureshi, A. Guillaumet, P.-A. Crochet, P.G. Ryan (2013), Multilocus phylogeny of the avian family Alaudidae (larks) reveals complex morphological evolution, non-monophyletic genera and hidden species diversity, Mol. Phylogenet. Evol. 69, 1043-1056.
  7. ^ Rasmussen PC & JC Anderton (2005). Birds of South Asia. The Ripley Guide. Volume 2. Washington DC and Barcelona: Smithsonian Institution and Lynx Edicions. Sid. 305. 
  8. ^ Ali, S & SD Ripley (1986). Handbook of the birds of India and Pakistan. Volume 5 (2nd). New Delhi: Oxford University Press. Sid. 26–29. 
  9. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
  10. ^ Malm, A. W. (1877) Göteborgs och Bohusläns Fauna; Ryggradsdjuren, Göteborg, sid:219

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]