Hoppa till innehållet

Santiago Rusiñol

Från Wikipedia
Republiken Spanien, 50 pesetas 1951. Sedel: Santiago Rusiñol
Staty av Santiago Rusiñol i Sitges.
Skiss av Erik Satie spelande harmonium, 1891 av Rusiñol i Prats.

Santiago Rusiñol i Prats (səntiˈaɣu ruziˈɲɔɫ), född 25 februari 1861 i Barcelona, död 13 juni 1931 Aranjuez, var en spansk postimpressionistisk/symbolistisk målare, poet och dramatiker.

Han influerade Pablo Picasso, och har även ritat flera modernistiska byggnader som uppförts i Sitges i Katalonien, vars stadsbild påverkats mycket av honom.[källa behövs]

Santiago Rusiñol i Prats tillhörde en industriell textilfamilj med ursprung i kommunen Manlleu i Katalanien. Han utbildade sig till målare på "Centro de acuarelistas de Barcelona" för framför allt Tomás Moragas. Han reste till Paris 1889 och bodde i Montmartre tillsammans med Ramon Casas och Ignacio Zuloaga. Han målade först i målarstilen symbolism, men upptäckte senare modernismen på Gervexakademin i Paris.

Efter återkomsten till Spanien, grundade han "Cau Ferrat" i Sitges och besökte ofta caféet Els Quatre Gats i Barcelona. Han besökte Mallorca tillsammans med konstnären Joaquin Mir Trinxet,[1] där de mötte den belgiske konstnären William Degouve de Nuncques 1899.[2]

Han var mest känd för sina pjäser och för målningar av landskap och trädgårdar.

Bibliografi i urval

[redigera | redigera wikitext]
  • 1894 Desde el Molino (Från kvarnen), bok
  • 1900 El jardí abandonat (Den övergivna trädgården), teaterpjäs
  • 1901 Llibertat! (Frihet), teaterpjäs
  • 1902 El malalt crònic (Kronikern), teaterpjäs
  • 1906 La bona gent (Det goda folket), teaterpjäs
  • 1907 L’auca del senyor Esteve (Historien om herr Esteve, teaterpjäs
  • 1911 Del Born al Plata (Från Born vid Rio de la Plata“), bok
  • 1912 Glossari (Ord), bok
  • 1913 Màximes i mals pensaments (Maximer och onda tankar), bok

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Vázquez, Oscar E., "Beauty Buried in its Own Cemetery: Santiago Rusiñol's ‘Jardins d'Espanya’ as Reliquaries of Aristocratic History." Word & Image 2, no.1 (januari-mars 1995), 61-76