Schlesien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Schlesien (olika betydelser).
Schlesien
latin: Silesia
tjeckiska Slezko
polska: Śląsk
schlesiska: Ślůnsk
Historisk region
Wappen Schlesiens.png
Huvudstad Wrocław
Area 40 302,58 km²
Idag del av: Lubusz vojvodskap, Nedre Schlesiens vojvodskap, Opole vojvodskap, Schlesiens vojvodskap, Tjeckiska Schlesien, Sachsen, Brandenburg
Karta över Schlesien.
Karta över Schlesien.

Schlesien är en historisk region i Centraleuropa, belägen kring floden Oders övre lopp. Idag hör huvuddelen av Schlesien till Polen, men mindre områden i Tjeckiska Schlesien tillhör Tjeckien, och området kring Görlitz tillhör förbundsländerna Sachsen och Brandenburg i Tyskland. Regionens huvudstad är Wrocław.

Schlesien består av Nedre Schlesien, Övre Schlesien samt Tjeckiska Schlesien. De viktigaste städerna är Wrocław, Opole, Katowice, Cieszyn - Těšín och Opava.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Schlesien är till största delen lågland. Från Mała Panews källa i öster till Schwarze Elster i väster genomdras det av en dalsänkning, "schlesiska längddalen", som huvudsakligen följer Oders lopp. I sydväst stiger landet småningom till 315 m. och övergår vid gränsen mot Böhmen och Mähren i mellersta och högsta delen av Sudeternas bergssystem, vars huvudpartier är: Isergebirge, Riesengebirge med Schneekoppe (1 603 m.), Tjeckiens högsta berg, Katzbach- och Waldenburgergebirge, båda stenkolsberg, samt bergen i Glatz, till vilka hör Eulengebirge (1 014 m.) och Glatzer Schneegebirge (1 422 m.).

Öster om Oder höjer landet sig likaledes mot söder och genomkorsas av mindre betydande bergssträckor: Katzenberge, Trebnitzlandryggen, överschlesiska Jura, Tarnowitzplatån och överschlesiska stenkolsbergen; de sistnämnda bildar övergången till Karpaterna och där finns också östra Schlesiens högsta topp, Annaberg (400 m.).

Största delen av Schlesiens tillhör Oders flodområde, en del Weichsels och en del Sprees och Elsters. Oder är regionens huvudflod. Under ett lopp av 507 km. upptar den inom Schlesien bifloderna Olsa, Ruda, Birawka, Klodnitz. Malapane, Stober, Weida och Bartsch från höger, Oppa, Zinna, Stradune, Hotzenplotz, Glatzer Neisse, Ohlau, Lohe, Weistritz och Katzbach från vänster Bober, som flyter genom västra Schlesien, faller ut i Oder utanför provinsens område. I den på södra gränsen flytande Weichsel utfalla Korzyniez, Gostine och Przemsa.

Av insjöar är den fiskrika Schlawasjön den mest betydande; anmärkningsvärd är den samling sjöar, som kallas Militsch-Trachenberg-sjö-gruppen. Den enda kanalen i Schlesien är Klodnitzkanalen. På mineralkällor har regionen stor rikedom. De mest bekanta är Warmbrunn och Salzbrunn. Klimatet är tämligen gynnsamt i dalarna, mera rått på höjderna. Breslau har en årstemperatur av 8° C. Nederbörden är på slätterna 500-600 mm., i bergen 1 160 mm.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Under loppet av 900-talet hamnade större delen av Schlesien under polsk överhöghet, endast landet öster om Bober kom i tyska händer, under markgrevskapet Meissen. Från Polen infördes småningom kristendomen och biskopsdömet Breslau upprättades 1051.

Kejsar Fredrik Barbarossa tvingade genom ett fördrag 1163 polske kungen Boleslav att (med bibehållen polsk länshöghet) avträda Schlesien åt sina brorsöner, Boleslav, Mieszko och Konrad, söner till den avsatte konung Vladislav och fränder till tyske kejsaren. Från de båda äldsta av dessa, hertigar av Breslau (Niederschlesien) och Ratibor (Oberschlesien) härstammade de vidt förgrenade schlesiska hertigliga ätterna, som genom inkallande av tyska kolonister o. s. v. småningom förvandlade Schlesien till ett i huvudsak tyskt land. Steg för steg löstes också förbindelsen med Polen.

Hertig Henrik den skäggige av den nederschlesiska grenen var från 1235 till sin död 1238 Polens regent. Hundra år senare avstod Kasimir den store från sina anspråk på länshöghet över Schlesien. (1335), redan dessförinnan hade de flesta av Schlesiens hertigar erkänt kung Johan den blinde som sin länsherre (1320-talet). Hans son, kejsar Karl IV, lade hela landet under sig; dock bibehöll det en hög grad av självständighet; på s. k. "furstedagar" rådslogs det om gemensamma angelägenheter.

Med Böhmen kom Schlesien 1526 under habsburgsk spira. I kraft av en arvförbrödring av 1537 gjorde dock Brandenburg anspråk på vissa områden. Reformationen vann stor utbredning i Schlesien, den motarbetades inte av hertigarna, men väl av de tyska kejsarna. I förbund med Böhmens protestanter tilltvingade sig emellertid de schlesiska ständerna av kejsar Rudolf II ett "majestäts-brev" (1609), som tryggade deras religionsfrihet. Sin anslutning till Fredrik V av Pfalz vid Trettioåriga krigets begynnelse fick de sona genom stora inskränkningar i de nyvunna privilegierna. Nästan alla protestantiska kyrkor stängdes. Efter westfaliska freden blev läget än värre för det av kriget hårt hemsökta landet, i synnerhet då den sista grenen av den gamla furstesläkten utdog med hertig Georg Vilhelm av Brieg 1675, därmed bortföll det sista stödet för den politiska självständighet, som Schlesien förut ägt emot kejsaren.

1686 avstod Brandenburg från sina arvsanspråk. En viss lindring erhöll dock Schlesiens lutheraner, då Karl XII under sitt uppehåll i Sachsen avtvingade kejsar Josef I konventionen i Altranstädt (1707), varigenom omkring 120 kyrkor åter öppnades och protestanterna blev beviljade tillträde till offentliga ämbeten. 1720 underskrev de schlesiska ständerna den pragmatiska sanktionen, men då Fredrik II i Preussen 1740 framdrog sina på arvförbrödringen 1537 grundade anspråk, vilka han ansåg ännu äga kraft, då hans farfader 1695 till Österrike återställt det vederlag, som getts för avträdelsen 1686 och anföll Schlesien. Genom frederna i Breslau 1742 och Dresden 1745 (se Schlesiska krigen) erhöll Preussen övre och nedre Schlesien med undantag för furstendömena Troppau, Jägerndorf, Teschen och Bielitz (samt några mindre områden) och dessutom det forna grevskapet Glatz i Böhmen. Fredrik II avskaffade de schlesiska "furstedagarna".

Till den preussiska provinsen Schlesien hörde förutom nyssnämnda områden den av Sachsen 1815 avträdda delen av markgrevskapet Oberlausitz och några bömiska enklaver. De delar av Schlesien, som Österrike behöll, bildade enligt 1849 års författning ett österrikiskt kronland under titeln hertigdömet Schlesien.

Efter första världskriget delades Schlesien mellan Tyskland, Tjeckoslovakien och Polen. Efter andra världskriget tilldelades större delen av Schlesien Polen. Från 1945 fördrevs stora delar av den tyska befolkningen från hela området.[1]

Schlesien idag[redigera | redigera wikitext]

Sedan Schlesiens delningar efter första och andra världskriget består regioner av följande områden:

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin, 16 Rok-Smu, Bokförlaget Bra Böcker, Höganäs 1995, uppslagsordet Schlesien
Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Schlesien, 1904–1926.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]