Scotophilus heathi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Scotophilus heathi
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Naturalis Biodiversity Center - RMNH.MAM.29955.a lat - Scotophilus heathii - skull.jpeg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljLäderlappar
Vespertilionidae
SläkteScotophilus
ArtScotophilus heathi
Vetenskapligt namn
§ Scotophilus heathi
Auktor(Horsfield, 1831)
Synonymer
Scotophilus heathii
Hitta fler artiklar om djur med

Scotophilus heathi[2][3] är en fladdermusart som först beskrevs av Thomas Horsfield 1831. Scotophilus heathi ingår i släktet Scotophilus och familjen läderlappar.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan tre underarter.[2]

Denna fladdermus har 57 till 69 mm långa underarmar, en 57 till 72 mm lång svans, 15 till 19 mm stora öron och en vikt av 29 till 53 g. Pälsen på ovansidan bildas av hår som är gula nära roten och orange till rödbruna vid spetsen vad som ger en orange- till rödbrun päls. På undersidan förekommer ljusare päls i samma färg. Öronen och flygmembranen är nakna med mörkbrun hud. I överkäken finns två framtänder. Den broskiga fliken i örat (tragus) är lång och smal.[6]

Arten förekommer från Afghanistan, centrala Pakistan och södra Kina till Indien och Sri Lanka samt till det sydostasiatiska fastlandet. Den lever i låglandet och i låga bergstrakter upp till 1500 meter över havet. Scotophilus heathi kan anpassa sig till många olika habitat och den hittas även i människans samhällen.[1]

Ensamma individer eller kolonier med upp till 50 medlemmar vilar i bergssprickor, i mursprickor, i trädens håligheter eller under stora blad. De lämnar sovplatsen sent på kvällen och flyger vanligen på låg höjd. Honor är cirka 115 dagar dräktiga och föder sedan en eller två ungar.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Bates, P., Csorba, G., Molur, S. & Srinivasulu, C. 2008 Scotophilus heathii Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2016-02-09.
  2. ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Scotophilus heathi
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (10 maj 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/scotophilus+heathi/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ Francis & Barrett, red (2008). Scotophilus heathi (på engelska). A Field Guide to the Mammals of South-East Asia. New Holland Publishers. sid. 248. ISBN 978-1-84537-735-9