Semjon Budjonnyj

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Semjon Budjonnyj
Будённый 1943.jpg
Född13 april 1883 (g.s.)
Budjonnovskaja
Död26 oktober 1973[1][2][3] (90 år)
Moskva[4]
BegravdKremlmuren
MedborgarskapKejsardömet Ryssland och Sovjetunionen
Utbildad vidOfitseerskaja kavalerijskaja sjkola,
M.V. Frunze militärhögskola, Arbcom ru editing.svg
SysselsättningPolitiker, officer, författare
Befattning
Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet
Sovjetunionens första högsta sovjet (1938–1946)
Medlem af USSRs Øverste Sovjets Præsidium (1938–)
Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet
Sovjetunionens andra högsta sovjet (1946–1950)
Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet
Sovjetunionens tredje högsta sovjet (1950–1954)
Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet
Sovjetunionens fjärde högsta sovjet (1954–1958)
Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet
Sovjetunionens femte högsta sovjet (1958–1962)
Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet
Sovjetunionens sjätte högsta sovjet (1962–1966)
Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet
Sovjetunionens sjunde högsta sovjet (1966–1970)
Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet
Sovjetunionens åttonde högsta sovjet (1970–1973)
Politiskt parti
Sovjetunionens kommunistiska parti (–)
Utmärkelser
Georgskorset, fjärde klass (1914)
Georgskorset, fjärde klass (1914)
Georgskorset, tredje klass (1916)
Georgskorset, andra klass (1916)
Georgskorset, första klass (1916)
Röda fanans orden (1919)
Revolutionärt hedersvapen (1919)
Revolutionärt hedersvapen (1921)
Röda fanans orden (1923)
Röda fanans orden (1930)
Leninorden (1935)
Röda fanans orden (Mongoliska folkrepubliken) (1936)
Leninorden (1939)
Röda fanans orden (1941)
Leninorden (1943)
Suvorovorden, första klass (1944)
Röda fanans orden (1944)
Leninorden (1945)
Röda fanans orden (1948)
Leninorden (1953)
Sovjetunionens hjälte (1958)
Guldstjärnemedalj (1958)
Leninorden (1958)
Leninorden (1958)
Süchbaatarorden (1961)
Sovjetunionens hjälte (1963)
Guldstjärnemedalj (1963)
Medal of Friendship (1967)
Hedersvapen vid Sovjetunionens statsvapen i guld (1968)
Sovjetunionens hjälte (1968)
Guldstjärnemedalj (1968)
Medalj "Mongoliska folkrevolutionen 50 år" (1970)
Jubilæumsmedalje for 50-året for den mongolske folkehær (1970)
Süchbaatarorden (1973)
Medalj ”För segern över Tyskland i det Stora Fäderneslandskriget 1941-1945”
Medalj "För försvar av Sevastopol"
Jubileumsmedaljen "20 år med arbetarnas och böndernas röda armé"
För försvaret av Odessa
Jubileumsmedalj ”50-årsjubileum för Sovjetunionens väpnade styrkor”
Medaljen till minne av Leningrads 250-årsjubileum
Jubileumsmedalj ”20-årsdagen för segern i det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945”
För försvaret av Kaukasus
Medaljen "För segern över Japan"
För försvaret av Moskva
Jubileumsmedalj ”För firandet av 100-årsdagen av Vladimir Lenins födelse”
Jubileumsmedalj "40 år för Sovjetunionens väpnade styrkor"
Jubileumsmedalj "30 år för sovjetiska armén och flottan"
Medalj till minne av Moskvas 800-årsjubileum
Medal of St. George
Redigera Wikidata

Semjon Michajlovitj Budjonnyj (ryska: Семён Михайлович Будённый), född 25 april 1883 i byn Platovskaja (nu Budjonnovskaja) i Donkosackernas land, död 26 oktober 1973 i Moskva, var marskalk av Sovjetunionen under andra världskriget.

Budjonnyj föddes i en fattig bondfamilj i kosackregionen Terek i södra Ryssland; familjen var dock inte kosacker utan var inflyttade från guvernementet Voronezj. Han skrev in sig i armén 1903 och var kavallerist i rysk-japanska kriget 1905. Han deltog i första världskriget som underofficer, och då ryska revolutionen kom radikaliserades han liksom så många soldater, och blev en ledande medlem i soldatsovjeterna i Kaukasus.

ryska inbördeskriget bröt ut 1918 organiserade Budjonnyj en röd kavallerienhet i Don-regionen, denna enhet blev så småningom den 1:a kavalleriarmén. Denna ryttararmé spelade en viktig roll för bolsjevikerna i inbördeskriget, den slog tillbaka den vite generalen Anton Denikin i hans försök att nå fram till Moskva.

1920 deltog Budjonnyjs ryttararmé i invasionen av Polen, och drev ut de polska styrkorna ur Ukraina. I slaget vid Warszawa led dock bolsjevikerna ett svidande nederlag. Trots förlusten var han nu en av de största ryska krigshjältarna.

1924 blev Budjonnyj kavalleriinspektör och senare chef för Moskvas militärdistrikt och 1940 1:e vice folkkommissarie.[5]

1935 blev Budjonnyj en av de första fem marskalkarna av Sovjetunionen. I rysk-finska kriget förde han befäl över en armé, dock med förödande resultat. Vid krigsutbrottet mellan Tyskland och Sovjetunionen utsågs han till befälhavare på södra fronten och perioden juli-september 1941 stod han emot den tyska invasionen av Ukraina (vilken var en del av Operation Barbarossa), men blev slutligen inringad. Han avskedades av Stalin i september. Han stod dock fortfarande på god fot med Stalin, och blev pensionerad som Hjälte av Sovjetunionen.

Hästrasen budjonni är uppkallad efter Semjon Budjonnyj.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 2993, omnämnd som: Semyen Mikhaillovich Budenny, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ TracesOfWar, TracesOfWar person-ID: 35866, omnämnd som: Semyon Mikhailovich Budyonny.[källa från Wikidata]
  3. ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000002011, omnämnd som: Semjon Budjonnyj, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  5. ^ Svensk uppslagsbok, andra upplagan 1947