Sikar (fisk)
Sikar (Coregonus) är ett släkte i familjen laxfiskar.
Deras kropp är hoptryckt och täckt med medelstora, tunna fjäll. Munöppningen är liten. Benen i övre käken är höga och korta och räcker inte bakom ögonens bakre kanter. Till skillnad från släktet Salmon är tänderna rudimentära och sitter endast på tungan eller ibland på mellankäken, underkäken och gombenen. Stjärtfenan är djupt kluven och äggen är små. Yttre könsskillnader saknas eller är obetydlig utpräglad.
Liksom laxarna parar sig sikarna i sött vatten, där de flesta arterna stannar ständigt. Några grupper vandrar periodisk till havet. Parningen sker i hösten.
Sikar lever i de nordliga och tempererade delarna av Europa, Asien och Amerika. Deras föda består av ryggradslösa djur, men ibland även av småfisk och rom. Av arten siklöja säljs den saltade rommen som kaviar under namnet löjrom.
Sikarna har välsmakande kött och är ekonomiskt värdefulla. I vårt land fiskas de framför allt i Norrland. Av rommens bereds, liksom av siklöjans, en grovkornig kaviar.[1]
Historik
Under senaste istiden kom sikbeståndet att isoleras under avsevärd tid, och en rad former hann utvecklas. När isen drog sig tillbaka, möttes dessa åter och korsade sig delvis med varandra, så att mellanformer uppstod. Eftersom sikarna dessutom varierar starkt med miljön, är deras systematiska uppdelning besvärlig. Efter antalet gälräfsränder brukar man säskilja fem arter i Sverige: storsik med ca 20, älvsik 24-29, vanlig sik eller blåsik 31-35, planktonsik 37-40 och aspsik 50 eller fler.[1]
Arter (urval)
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.
- ^ [a b] Bra Böckers lexikon, 1979.