Sixten Haage

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Sixten Haage, född den 7 augusti 1926 i Stockholm, död den 16 november 2021 på Faludden i Öja distriktGotland,[1] var en svensk grafiker, skulptör och målare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Haage genomgick efter sin studentexamen på latingymnasiet Grünewalds målarskola 1945–1946. Han fortsatte därefter sina studier vid Académie Julien i Paris 1947–1949.

Haage är främst känd som grafiker. I teknikerna torrnål, etsning och mezzotint utförde han välkända serier av grafiska blad, bland dem Europasviten bestående av 12 st. torrnålsgravyrer 1975–77 och Fabrik, 5 st. torrnålsgravyrer 1978–79. Hans motivkrets under den tiden var främst Europeisk arkitektur och äldre fabriksbyggnader i Ruhrområdet och Norrköping. Han ställde ut och reste mycket i Europa och hittade många av sina motiv under sina resor. Förutom i Stockholm och i övriga Sverige så hade han separatutställningar i Helsingfors, Åbo, Finland, Reykjavik, Island,  Fredrikstad, Norge, Warszawa, Wroclaw, Szczecin, Polen, Paris, Dortmund, Wuppertal, Heidelberg, Tyskland, Liège, Charleroi, Belgien m.fl.

Han producerade också ett trettiotal litografier, som i både text och bild illustrerar vallonernas invandring under 1500- och 1600-talet och deras liv i Sverige därefter. Mappen gavs ut av Konstfrämjandet 1986. Litografierna inspirerade till filmen Vallonerna i järnets tid av Curt Strömblad, producerad för Sveriges Television och Arbetets museum 1986–1987.

Hans uppsalabilder, 40 st torrnålsgravyrer, ingår i boken Universitetsstaden Uppsala, utgiven tillsammans med Uno Erikson, 2004. Hans serie bilder från Rom, 48 st torrnålsgravyrer, ingår i boken Kyrkor i Rom, utgiven tillsammans med Erland Lagerlöf och Sophie Petzell, utgiven 2008.

Haage verkade även som målare och skulptör. I sina nonfigurativa färgskulpturer med svällande barocka former fann han en personlig uttrycksform. Sitt intresse för ljuset odlade han i ett flertal verk skapade på Gotland.

I boken Faluddsboar återger han 23 målningar som föreställer personer, som bor året runt på Gotlands sydöstliga udde. Hans målningar visas tillsammans med de avporträtterades egna berättelser om livet på Faludden där han själv delvis bodde och verkade från och med 1961.

År 1983 tilldelades Haage Prins Eugen-medaljen. Han finns representerad på bland annat Moderna museet i Stockholm,[2] Kalmar konstmuseum,[3] Örebro läns museum [4] och Norrköpings konstmuseum. Han finns även representerad utomlands på Ateneum, Helsingfors, Bibliothèque National, Paris, Victoria & Albert Museum, London, Albertina Museum, Wien, Metropolitan Museum, USA, Bibliothèque National, Bryssel.

Vid sin bortgång bodde han på Faludden på Gotland.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Sixten Haage, Svenrobert Lundquist (1979), Grafik för publik: (en handbok), Bonnier i samarbete med Grafiska Sällskapet, Libris 7145667 ISBN 9100429287
  • Kim Nicklasson; Sixten Haage (1988), Ur vår tids grafik 8 – Sixten Haage, Samlargrafik – Kristianstad, Libris 7763959 ISBN 9187324075
  • Sixten Haage, Ragnar von Holten (1990), Brussel – Bruxelles (grafik 1988–1990), Nationalmuseum, Libris 1158077
  • Uno Eriksson; Sixten Haage (2006, 2012) Universitetsstaden Uppsala, Acta Universitatis Upsaliensis, Libris 10205752 ISBN 9155466028
  • Erland Lagerlöf, Sophie Petzell, Sixten Haage (2008), Kyrkor i Rom, Libris 10616745 ISBN 9789173532310
  • Sixten Haage (2009), Faluddboar, Burgsvik 2009, Libris 11365022 ISBN 9789163340499

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]