Sjövärnskåren

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Sjövärnskår)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sjövärnskårernas Riksförbund
Sjövärnskårens HMS Hojskär (70) 2013
Grundad1913
TypFrivillig försvarsorganisation
SäteStockholm
StyrelserdförandeOlov Andersson
FörbundsordförandeAnnicka Engblom
GeneralsekreterareMats B Hansson
Frivilliga3 600
Webbplatswww.sjovarnskaren.se/
Tidigare namnSveriges Frivilliga Motorbåtskår (S.F.M.K.)

Sjövärnskåren (SVK), formellt Sjövärnskårernas Riksförbund (SVK RF) med underliggande lokala sjövärnskårer, är en svensk frivillig försvarsorganisation inom det marina området som utbildar och erbjuder kompetens till Försvarsmakten och det marina hemvärnet. Man bedriver även en omfattande ungdomsverksamhet.

Mellan 1941 och 1981 var Sjövärnskåren en myndighet som var en del av svenska marinen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Roddexercis på Aspirantskolan Finnhamn 1942.
Fänrik vid Sveriges Frivilliga Motorbåtskår (S.F.M.K.) utför visitering 1939.

Sjövärnskåren bildades 1915 under namnet Sveriges frivilliga motorbåtskår (SFMK), som ett resultat av de första lokala initiativen 1913. I början var reglementet otydligt. Den som antogs åtog sig att med en sjöduglig motorbåt stå till försvaret förfogande under fyra år. Man åtog sig även att hålla sin båt bemannad med utbildad besättning. Medlemmarna erhöll tjänsteställning men inte tjänstegrad, då man antogs fick man underlöjtnants tjänsteställning och kåren var en ren officerskår. Något krav på att inte vara värnpliktig eller försvarsanställd fanns inte, men dessa tjänstgöringar gick före tjänstgöring i sjövärnskåren vilket gjorde tillgängligheten på båtar osäker. 1927 inrättades ett nytt reglemente. Till skillnad från tidigare fick inte anställda i försvarsmakten, värnpliktiga eller landstormsmän antas, även vissa utbildade inom specialyrken som behövdes inom försvaret förhindrades från att antas. De nyantagna fick nu tjänsteställning som aspirant och antogs först efter lämplighetsprövning till officer. Man kunde nu även antas som passiv medlem, vilket innebar att man ställde sin båt men inte sig själv till sjövärnskårens förfogande. 1938 antogs ett nytt reglemente där tjänstegraderna blev korpral, flaggkorpral, fänrik, löjtnant, kapten. De icke ordinarie räknades alla som meniga. Tjänsteställningen inom sjövärnkåren kom nu att räknas efter motsvarande grad inom försvarsmakten men före dem med lägre grad. Samtidigt infördes ersättning då båtarna togs i anspråk för försvarsmaktens behov.[1]

1941 omorganiserades SFMK till Sjövärnskåren (SVK) som då blev militär myndighet direkt underställd Chefen för Marinen (C M). Det innebar en radikal förbättring av utbildningen av aspiranterna inom kåren och vidareutbildningar för officerare inom kåren. Ungdomsutbildningar hade organiserats inom Göteborgs- och Stockholmsflottiljerna av SFMK redan från 1920-talet men dessa formaliserades nu för unga pojkar som sedan fick göra värnplikt i flottan som var särskilt anpassad till SVK:s ändamål varfter dessa blev sjövärnsmän eller sjövärnsofficerare med särskilda tjänstgöringsregler. Under SVK organiserades ett antal sjövärnsflottiljer, SFMK hade 1939 bestått av 10 flottiljer, de utökades nu och 1945 bestod SVK av 17 flottiljer, mer tydligt geografiskt organiserade.[2]

Med åren bildades till de olika sjövärnsflottiljerna kamratföreningar, s.k. sjövärnsföreningar. Från 1974 samlades dessa i en riksorganisation - Sjövärnsföreningarnas Riksförbund (SVF RF) - som anslöts till Centralförbundet för Befälsutbildning (CFB).

Med tiden blev SVK överflödig varför en omvandling till frivillig försvarsorganisation föreslogs, något som efter långa diskussioner genomfördes genom att myndigheten SVK nedlades medan SVF RF omorganiserades till Sjövärnskårernas Riksförbund (SVK RF).

Syfte och organisation[redigera | redigera wikitext]

Riksförbundet har sitt säte i Stockholm. Det finns 17 lokala sjövärnskårer i Sverige. Organisationen har cirka 4000 medlemmar. Organisationens egen tidning Sjövärnsposten ges ut sedan 1944, ursprungligen en gång i månaden men numera en gång i kvartalet, innehållande aktualiteter som berör Sjövärnskåren.[3][4]

Sjövärnskårens uppgift är att rekrytera och genomföra frivillig marin vuxen- och ungdomsutbildning som ett komplement till Svenska marinen och förberedande utbildning i sjömanskap inför en eventuell värnpliktutbildning respektive officersutbildning. Kåren ska också kunna bistå med stödjande insatser för sjöbevakningen och vid större olyckor och katastrofer samt delta i det allmänna utbytet och samarbetet med motsvarande verksamheter i andra länder.

Ungdomsverksamhet[redigera | redigera wikitext]

Sjövärnskårens kursgård på Märsgarn, en av de platser där sommarskolorna bedrivs

Sjövärnskårerna bedriver bland annat en betydande ungdomsverksamhet. På Märsgarn (Stockholm), Lungön (Härnösand), Känsö (Göteborg) och på Kungsholmen (Karlskrona) har sjövärnskårerna så kallade sommarskolor för ungdomar i åldrarna 15-19 år. På dessa tre-veckors-skolor lär eleverna sig sjömanskap, navigation, första hjälpen, att segla, framföra fartyg, militärt uppträdande, militär historia, försvarskunskap, kamratskap och allt annat en marinens man eller kvinna förväntas kunna.

De mindre båtar som används för seglingsutbildning är bland annat: 2-kronor, IF-båtar, Monark 44, 606, Laser och så kallade "valbåtar". Eleverna tränas flitigt i rodd med skeppsbåtar till tidigare örlogsfartyg. Roddbåtarna är så kallade "tiohuggare" och benämns internt för valbåtar. Rodd är en paradgren och varje år genomförs tävlingar skolorna emellan för att kora det bästa roddarlaget. Sjövärnskåren främjar fysisk aktivitet och idrotter. Träning står ofta på schemat under sommarskolorna.

Eleverna går första sommaren en grundkurs (GK), andra sommaren en fortsättningskurs (FK) som ger fördjupade seglingskunskaper samt tredje sommaren en praktikkurs (PK), som ger praktiska kunskaper i att framföra större fartyg. Det finns även möjlighet att en fjärde sommar gå en ledarkurs (LK) som utbildar eleverna till biträdande instruktörer, som sedan under trainee-liknande förhållanden får undervisa de yngre eleverna.

Under vinterhalvåret genomförs så kallad hemortsutbildning där eleverna får chans att förkovra sig i det de har lärt sig under sommaren. Stor vikt läggs vid navigationen och eleverna förväntas ha tagit förarintyg samt kustskepparintyg innan de har avslutat sina tre år. Eleverna ges utöver sommarskolorna bland annat möjlighet att segla med flottans skonerter HMS Gladan eller HMS Falken och deltaga vid utbyte inom ramen för International Sea Cadet Association (ISCA).

Fartyg[redigera | redigera wikitext]

Sjövärnskårens flotta består till största dels av tidigare militära fartyg.

  • Sommarskolan Känsö har en utbildning som är mer amfibie–inriktad och disponerar därför över ett antal av Stridsbåt 90E.
  • Blekinge Sjövärnskår äger sedan 2006 ett större segelfartyg, postjakten Hiorten, som används till utbildning i praktisk sjömanskap.
  • svk 02 Stridsbåt 90E tillhör Östergötlands Sjövärnskår.

Lokala sjövärnskårer[redigera | redigera wikitext]

Chefer[redigera | redigera wikitext]

Kårchefer för Sveriges Frivilliga Motorbåtskår:

Chefer för Sjövärnskåren (C SVK):

  • 1941-1947: Kommendör Bengt Lindgren
  • 1948-1955: Kommendör Gösta Berendt
  • 1956-1960: Kommendör Percy Hamilton
  • 1961-1964: Kommendör Bengt Lind af Hageby
  • 1965-1969: Kommendör Bengt Hedlund
  • 1970-1974: Kommendör Åke Svedelius
  • 1975-1979: Kommendör Lennart Lindgren
  • 1980-1981: Kommendör Gustaf Samuelson

Förbundsordförande i Sjövärnsföreningarnas Riksförbund:

Förbundsordförande i Sjövärnskårernas Riksförbund:

  • 1981-1982: Jan Prawitz
  • 1982-1983: Lars-Erik Larsson
  • 1984-1990: Lars Eléhn
  • 1991-1992: Göran Bjursten
  • 1993-1998: Erik Wahren
  • 1999-2014: John Fritsch
  • 2014-2018: Bengt Kristiansson
  • 2018-: Annicka Engblom

Framstående personer som varit sjövärnselever/-aspiranter[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sjövärn, Red. Lars G. Persson & Göran Bjursten, s. 13-30.
  2. ^ Sjövärn, Red. Lars G. Persson & Göran Bjursten, s. 13-30.
  3. ^ Sjövärnsposten, nr. 10/1945 (sid 3) Stockholm: Sjövärnskåren 1945
  4. ^ Sjövärnsposten Arkiverad 28 juli 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ Lindstedt, Magnus (8 juli 2014). ”Från en sjövärnselev till en annan”. Försvarsmakten. http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2014/07/fran-en-sjovarnselev-till-en-annan/. Läst 23 juli 2014. 
  6. ^ Samuelsson, Anna-Viktoria (10 november 2007). ”Porträtt - Gränslöse Mikael”. Värmdö magasin. http://media3.varmdomagasin.se/2011/06/VM2007.pdf. Läst 16 januari 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]