Sköldmö

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Sköldmör)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Hervors död av Peter Nicolai Arbo.

Sköldmö kallas i nordisk mytologi en kvinna som i forna tider valde att delta i strid. Till de mest berömda sköldmöarna hör Hervor (Hervör) i Hervarar saga och Brynhild (Brynhildr) i Völsunga saga. Den senare beskrivs även som en valkyria, och valkyriorna bör nog ses som Odens sköldmör. Stridande kvinnor omtalas även av Saxo Grammaticus – trehundra sådana sägs ha kämpat på den danska sidan i Bråvalla slag. Antika författare nämner också stridande kvinnor bland cimbrer, markomanner och goter[källa behövs]; ändå är det, liksom med amasonerna, osäkert i hur hög grad legenderna speglar en verklig historisk bakgrund.

Omtvistat[redigera | redigera wikitext]

Förekomsten av sköldmör är idag omtvistat. Det finns kvinnogravar med vapen i det arkeologiska fyndmaterialet men åsikterna går isär om hur dessa ska tolkas. Lars Magnar Enoksen anser i Vikingarnas stridskonst att kvinnliga krigare var en realitet.[1] Historikern Johannes Skylitzes nämner att kvinnor fanns i den varjagerhär som slogs vid belägringen av Dorostolon.[2] Den irländska medeltidskrönikan "Cogad Gáedel re Gallaib" beskriver vikingainvasioner av England och hur en av de invaderande flottorna leddes av den "Röda Flickan" som gjorde sig känd för sin grymhet.[3][4] På senare år har analyser av skelett i gravar efter nordiska migranter i England antytt till en mycket jämnare distribution av män och kvinnor än man tidigare trott. Bland dessa gravar har man kunnat visa kvinnor som begravts med vapen[5].

Carol J. Clover, bl.a. hedersdoktor vid Lunds universitet, har anmärkt att kvinnor som uppvisade manliga ideal som självständighet och stolthet uppskattades, medan män som inte uppvisade detta föraktades. Detta förhållande skulle kunna ligga till grund för seden att kvinnor skulle ha begravts med vapen som en symbolisk handling för att visa de var starka och mäktiga kvinnor[6]. Det har upptäckts att kvinnor med hög social status begravts med vapen, som sedan i somliga fall tagits ut ur graven utan att andra gravgåvor rörts vilket tyder på en ritual. I sådana gravar måste svärd och vapen haft ett starkt symbolvärde och tyder inte på att kvinnorna varit krigare i livet. Å andra sidan så finns det många exempel på kvinnogravar med vapen som inte tillhört aristokratin vilket gör att den förklaringen inte är allmängiltig. I det senare fallet kan det kanske ha varit frågan om de kvinnor som var sköldmör[7][8][9][10].

Den danske författaren Saxo Grammaticus som verkade på 1200-talet är tillsammans med Johannes Skylitzes en av de främsta källorna beträffande skölmö.[11] I Saxo Grammaticus verk Gesta Danorum ( Danernas bedrifter) beskriver han hur sködmör uppträder i krigiska sammanhang. I den berättar han om den unga, blyga Alvhild som förvandlats till en vild viking: "För att nu ingen skall förundras över att kvinnor strävar efter kamp och strid skall jag i korthet komma med ett litet inskott om sådana kvinnors liv och villkor. Förr i världen fanns bland danerna flickor som klädde sina vackra lemmar i manskläder och nästan dagligen övade sig att slåss."[12]

Saxo menar att detta kunde ske genom att dessa kvinnor med sin viljestyrka kunde skaka av sig kvinnliga svaghet och ombytlighet och tvinga sig att uppträda som män. " Man kunde knappt tro att de var kvinnor," menade Saxo. "De föredrog strapatsrikt leverne framför lättinglivets lockelser, de valde krig i stället för kärlek, åtrådde ej smekningar utan strid, törstade efter blod i stället för kyssar och valde vapendust i stället för älskogslust,"[13] Saxo pekar i dessa skildringar på ett kristet ideal, virago, vilket betecknar en kvinna som undertrycker egna könsegenskaper för att bli man (lat. vir ). En virago var högt uppskattad, eftersom hon lyckats uppnå manliga karaktärsdrag. Uttrycket förekom under medeltiden i religiösa sammanhang. En sådan kvinnan var som Eva före syndafallet, kysk och stark. (I vår egen tid har betydelse av virago glidit över till det negativa "argbigga, satkäring".)

Sköldmör förekommer även i andra källor. I det apokryfiska slaget vid Bråvalla förde namngivna sköldmör befäl och i Hervarar sagan uppträder både Hervor den äldre och den yngre som sköldmör.

Johannes Skylitzes som verkade på 1000-talet är på det sättet mer trovärdig än Saxo Grammaticus eftersom Skylitzes var samtida med vikingarna och Saxo 200 år senare.[11]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Enoksen, Lars Magnar, 2004, Vikingarnas stridskonst s 20, s286, s 295f och s 314 ISBN 91-85057-32-0
  2. ^ Harrison, D. & Svensson, K. (2007). Vikingaliv. Fälth & Hässler, Värnamo. ISBN 978-91-27-35725-9. p. 71
  3. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 4 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131004215356/http://en.vikingkings.com/PortalDefault.aspx?portalID=116&activeTabID=813&parentActiveTabID=808. Läst 1 oktober 2013. 
  4. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 13 november 2013. https://web.archive.org/web/20131113024743/https://secure.vikingkings.com/Shared/Image.aspx?IsDoc=true&imageID=f630780c-d39d-4d11-af04-3b0451b839ee. Läst 13 november 2013. 
  5. ^ http://content.usatoday.com/communities/sciencefair/post/2011/07/invasion-of-the-viking-women-unearthed/1?csp=34news#.U6xrxBwcqs8
  6. ^ Clover, Carol J, ”Regardless of Sex: Men, Women and Power in Early Northern Europe”, Speculum 1993:2
  7. ^ Moen, Marianne, The Gendered Landscape: A Discussion on Gender, Status and Power in the Norwegian Viking Age Landscape, BAR International Series, Archaeopress, Oxford 2011
  8. ^ Lihammer, Anna, Vikingatidens härskare, Historiska media, Lund 2012
  9. ^ Dommasnes, Liv Helga, “Et gravmaterial fra yngre jernalder brukt til å belyse kvinners stilling”, Viking 42 (1978)
  10. ^ Nicklasson, Påvel, Svärdet ljuger inte: Vapenfynd från äldre järnålder på Sveriges fastland, Acta archaeologica lundensia, 22, Stockholm 1997
  11. ^ [a b] Sanning i sagorna?, Vetenskapens värld, Sveriges Television. Publicerat den 20 oktober 2019. Sänt den 21 oktober 2019, repris 27 oktober 2019. Programmet kan ses till och med den 18 april 2020.
  12. ^ Öv. P. Fisher (1979-80). Saxo: History of the Danes. sid. 212 
  13. ^ Saxo 212