Stockholms Stads vattenledningsverk
Skanstullsverket och Eriksdalsverket var två vattenverk i Stockholm vid Årstaviken som byggdes 1861 respektive 1884. Båda verken benämns även Årstaverken eller Stockholms Stads vattenledningsverk. Skanstullsverket var Stockholms första vattenverk.
Ända fram till sekelskiftet 1900 kom Stockholms dricksvatten från de båda verken vid Årstaviken. Skanstullsverket var i drift till 1918 och Eriksdalsverket stängdes 1923, varefter all vattenförsörjning till Stockholm övertogs av det 1904 invigda Norsborgsverket i Norsborg.[1]
Skanstullsverket
Vid mitten av 1800-talet var Stockholm en av Europas osundaste städer. Orsaken var att det inte fanns något försörjningssystem för färskvatten. Brunnarna var få och hade ofta orent vatten och längs Stockholms stränder, där många hämtade sitt dricksvatten, var vattnet förorenat av latrin och avskräde.
År 1853 presenterade vattenbyggaren Wilhelm Leijonancker ett förslag till vattenledningar i Stockholm och 1861 invigdes stadens första vattenverk, Skanstullsverket, vid Årstavikens östra del. Skanstullsverkets vattenintag placerades i Årstavikens innersta del. Som reserv, om vattnet av någon anledning skulle bli otjänligt, fanns då Hammarby sjö som reservvattentäkt.[2] I Årstalunden invigdes samtidigt Årstalundens reservoar som kompletterades 1876 av ytterligare en vattenreservoar. Båda revs i mitten på 1930-talet, när Södersjukhuset började anläggas på platsen.
På initiativ av Albert Lindhagen kopplades många av Stockholms fastigheter till detta nya vattenledningssystem. Den bättre hygienen gav direkt positiva resultat: åren 1861–1895 sjönk dödligheten i Stockholm med 50 procent (från 34 till 17 döda per tusen invånare),[3] samtidigt som befolkningsökningen låg på 46 procent mellan 1880 och 1890.[4]
Eriksdalsverket
Snart skulle Skanstullsverket inte räcka till för all vattenkonsumtion och intill den gamla anläggningen byggdes därför Eriksdalsverket som driftsattes 1884. Detta vattenverk var i bruk fram till 1920-talets början, det sista årtiondet endast som reserv. Årstavikens vatten dög inte längre som råvatten. År 1923 flyttade all verksamhet till Norsborgs vattenverk och Stockholms dricksvatten togs sedermera enbart från Mälaren. Så är det fortfarande.
De gamla långsamfilterbassängerna från Eriksdalsverket används sedan under några decennier som friluftsbad, tills Eriksdalsbadets nya utomhusbassänger stod klara år 1962. En byggnad som finns kvar idag från reningsverkens tid är en låg, röd tegelbyggnad vid Årstavikens strand, som ursprungligen var ett pumphus. Ytterligare två byggnader från vattenledningsverket är bevarade nämligen dels en liten träbyggnad nere vid Årstaviken dels en putsad stenbyggnad under Skanstullsbron som fungerade som vattenledningsverkets kontor och där Stockholm Hamnentreprenad har ett kontor idag.
Nutida bilder
-
Gamla pumphuset vid Eriksdalsbadet -
Gamla pumphuset -
Verkets gamla kontorsbyggnad -
Träbyggnaden vid Årstaviken
Se även
Referenser
- Noter
- Källor
- 750 år med vatten i en huvudstad
- Isgård, Erik (1998). I Vattumannens tecken - Svensk va-teknik från trärör till kväverening. Örebro: Ohlson & Winnfors AB. ISBN 91-630-6458-8
- Cronström, Anders, red (1986). Stockholms tekniska historia. 3, Vattenförsörjning och avlopp. Monografier utgivna av Stockholms stad, Stockholms tekniska historia. Stockholm: LiberFörlag. Libris 8208646. ISBN 91-38-90775-5
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Stockholms Stads vattenledningsverk.
