Hoppa till innehållet

Skattörnskata

Från Wikipedia
Skattörnskata
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljTörnskator
Laniidae
SläkteLanius
ArtSkattörnskata
L. melanoleucus
Vetenskapligt namn
§ Lanius melanoleucus
Auktor(Jardine, 1831)
Synonymer
  • Urolestes melanoleucus
  • Corvinella melanoleuca

Skattörnskata[2] (Lanius melanoleucus) är en afrikansk fågel i familjen törnskator inom ordningen tättingar.[3]

Utseende och läten

[redigera | redigera wikitext]

Skattörnskatan är en mycket stor (40-50 cm) och långstjärtad, mestadels svart törnskata. Den har även ett tydligt kontrasterande vitt band på tertialerna, vit övergump och vita handpennebaser, de senare mycket synliga i flykten. Honan har blekare flanker och kortare stjärt, medan ungfågeln är matt svartbrun. Populationen i östra Afrika (aequatorialis, se nedan) har även kortare stjärt hos hanen. Lätet är ett fylligt, visslande "peeleeo".[4]

Skattörnskatan har den längsta stjärten av alla törnskator.

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Skattörnskata delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]

Släktestillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Skattörnskata placerades tidigare ofta som enda art i släktet Urolestes. Den inkluderas dock allt oftare i Lanius efter genetiska studier[6] som visar att den är inbäddad i det släktet, bland annat av tongivande Clements et al. Denna linje följs här.

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Skattörnskatan hittas på torr savann och i oasskogar, bland annat palmlundar. Födan består mestadels av leddjur, bland annat termiter, myror, gräshoppor och bönsyrsor. Häckningssäsongen sammanfaller huvudsakligen med regnperioden.[4][7]

Skattörnskata i Kruger nationalpark i Sydafrika.

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, troligen till följd av habitatförstörelse. Den minskar dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ovanlig till lokalt vanlig.[8]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Lanius melanoleucus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 11 december 2022.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  4. ^ [a b] Sinclair, Ian & Ryan, Peter (2003) Birds of Africa south of the Sahara, Struik, Cape Town.
  5. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  6. ^ Jønsson, K.A., P.-H. Fabre, J.D. Kennedy, B.G. Holt, M.K. Borregaard, C. Rahbek, and J. Fjeldså (2016), A supermatrix phylogeny of corvoid passerine birds (Aves: Corvides), Mol. Phylogenet. Evol. 94, 87-94.
  7. ^ Yosef, R. & International Shrike Working Group (2019). Magpie Shrike (Urolestes melanoleucus). In: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/60496 25 mars 2019).
  8. ^ Harris, T.; Franklin, K. 2000. Shrikes and bush-shrikes. Christopher Helm, London.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]