Kruger nationalpark

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kruger nationalpark
Nationalpark
Landskap i Kruger nationalpark
Landskap i Kruger nationalpark
Land Sydafrika Sydafrika
Koordinater 24°0′41″S 31°29′7″Ö / 24.01139°S 31.48528°Ö / -24.01139; 31.48528
Area 19 633 km²
Inrättad 1926 (redan 1898 skyddszon)
GeoNames 986833
Parkens läge i Sydafrika
Red pog.svg
Parkens läge i Sydafrika

Kruger nationalpark är en nationalpark i Sydafrika som ligger i provinserna Mpumalanga och Limpopo. Parken är en av jordens djurrikaste. Den är ungefär 345 km lång och 54 km bred, och täcker en yta av ca 20 000 km². Det är nästan dubbelt så stort som Skåne.

Om man räknar ifrån 1898, då området först blev ett reservat, är Krugerparken det näst äldsta formellt skyddade området i Afrika – och med sina närmare två miljoner hektar även ett av de största.[1]

I Krugerparken finns 147 olika däggdjur, såsom stora bestånd av antiloper, giraffer, apa, lejon och elefanter, över 500 fågelarter och 114 olika kräldjursarter. Goda bilvägar och lägerplatser gör området lättillgängligt för turister och forskare.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Krugerparken är ett avlångt område på omkring 345 km i nord-sydlig riktning och med ett genomsnitt av 54 km i väst-östlig riktning. Områdets östra gräns består av låga berg i bergskedjan Lebombo, men större delen av parken består av mjukt böljande slättland. Sju större floder flyter genom området, alla i väst-östlig riktning. Floderna har tidigare haft ett stadigt flöde av vatten, men flera floder har på grund av industrier väster om Krugerparken blivit helt dränerade under den torra årstiden, något som har dramatisk inverkan på växt- och djurlivet.[2]

Det finns även arkeologiska utgrävningsplatser i parken.[3]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Det första formella förslaget till ett viltreservat mellan floderna Sabie- och Crocodile River lades fram 1895 av J. L. van Wijk och R. K. Loveday. Förslaget antogs närmast enhälligt, men det kom att dröja tre år innan det nödvändiga regelverket publicerades av president Paul Kruger. Tillkännagivandet gjordes 26 mars 1898 i tidningen Government Gazette. Reservatet kallades på den tiden för Sabie Game Reserve och uppgick till 460 000 hektar, som inkludedare Malelane, Pretoriuskop och Skukuza (tre nutida lägerplatser). Reservatet förvaltades de första åren, innan Boerkriget, av två poliser, Paul Bestbier och Izak Holzhausen. Efter kriget blev major James Stevenson-Hamilton föreståndare, en man som blev närmast besatt av reservatets fortlevnad. 1903 lyckades Stevenson-Hamilton utöka reservatet 20 kilometer i västlig riktning, samtidigt som ytterligare ett reservat längre norrut skapades, Shingwedzi Game Reserve. Det nya reservatet utgjordes av 900 000 hektar och även detta hamnade under Stevenson-Hamiltons ansvar.[1]

1914 återgick Stevenson-Hamilton till den brittiska arméns tjänst under första världskriget och det var under några år osäkert om reservatet hade någon framtid. Viltjakt utgjorde inte längre någon grundpelare för Sydafrikas ekomoni och det fanns påtryckningar för att göra området tillgängligt för jordbruk. Men så föddes den nya och radikala idén om en nationalpark, något som tilltalade den sydafrikanska allmänheten. Stevenson-Hamilton, inspirerad av nationalparker i USA, lobbade i många år för en nationalpark. Det var först när Piet Grobler, en släkting till Paul Kruger, blev jordbruksminister som förslaget gick igenom. Det var också då som namnet Kruger National Park föreslogs. Den 31 maj 1926 offentliggjordes den nya nationalparkslagen och Krugerparken det första skyddade området enligt lagen.[1]

Krugerparken öppnades för allmänheten 1927.[3]

1961 fick parken ett stängsel, och sedan 2000-talet utvidgas den med liknande parker i Moçambique och Zimbabwe.

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Mopaneskog.

Det råder subtropiskt klimat i området. Mellan september och mars kan dagarna bli mycket varma, runt 40°C, medan nätterna ligger på 21°C i medeltemperatur. Regnperioden är mellan oktober och mars, när det är sommar i området, det är då vanligt med störtskurar på kvällar eller sena eftermiddagar. Från maj till juli är nätterna kalla (6°C) medan dagarna är varma (26°C). Mellan maj till augusti är det torrperiod och regn är under den perioden mycket ovanligt.[2]

Växtlighet[redigera | redigera wikitext]

I södra delen av Krugerparken finns en rik blandning av växtlighet med mycket akaciaträd, marulaträd och combretum. I den sydligaste tredjedelen av parken är växtligheten kompakt. Norra delen av parken domineras av Mopaneträd.[2] Det finns sammanlagt 336 olika trädarter i parken.[3] I de centrala delarna av parken breder kilometerstora gräsmarker ut sig.[3]

Djurliv[redigera | redigera wikitext]

Impalahona med diande unge i Krugerparken 2013.

I Krugerparken finns 147 däggdjursarter, 114 kräldjursarter, 34 amfibiearter, 49 fiskarter och 517 fågelarter (de senare säsongsberoende). Ett av de vanligaste djuren är impala.[3]

Uppskattat antal djur 1918[4]
Djurart Antal Djurart Antal
Afrikansk buffel &&&&&&&&&&&&0250.&&&&&0250 Elefant &&&&&&&&&&&&&065.&&&&&065
Svart noshörning &&&&&&&&&&&&&&06.&&&&&06 Vit noshörning &&&&&&&&&&&&&&00.&&&&&00
Burchells zebra &&&&&&&&&&&03500.&&&&&03 500 Buskbock &&&&&&&&&&&04000.&&&&&04 000
Sabelantilop &&&&&&&&&&&03500.&&&&&03 500 Impala &&&&&&&&&&&06800.&&&&&06 800
Giraff &&&&&&&&&&&&0210.&&&&&0210 Större kudu &&&&&&&&&&&03000.&&&&&03 000
Flodhäst &&&&&&&&&&&&0195.&&&&&0195 Klippspringare &&&&&&&&&&&04500.&&&&&04 500
Rörbock &&&&&&&&&&&&0800.&&&&&0800 Topi &&&&&&&&&&&01000.&&&&&01 000
Strimmig gnu &&&&&&&&&&&05000.&&&&&05 000 Ellipsvattenbock &&&&&&&&&&&06500.&&&&&06 500
Antal djur i parken 2014[3]
Djurart Antal
Afrikansk buffel &&&&&&&&&&037130.&&&&&037 130
Afrikansk vildhund &&&&&&&&&&&&0120.&&&&&0120
Bergsrörbock &&&&&&&&&&&&0150.&&&&&0150
Burchells zebra &&&&&&&&&&023700.&&&&&023 700 - 35 300
Eland &&&&&&&&&&&&0460.&&&&&0460
Elefant &&&&&&&&&&013750.&&&&&013 750
Ellipsvattenbock &&&&&&&&&&&03100.&&&&&03 100 - 7 800
Flodhäst &&&&&&&&&&&03100.&&&&&03 100
Fläckig hyena &&&&&&&&&&&05230.&&&&&05 230
Gepard &&&&&&&&&&&&0120.&&&&&0120
Giraff &&&&&&&&&&&06800.&&&&&06 800 - 10 300
Hästantilop &&&&&&&&&&&&&090.&&&&&090
Impala &&&&&&&&&0132300.&&&&&0132 300 - 176 400
Krokodil &&&&&&&&&&&04420.&&&&&04 420
Större kudu &&&&&&&&&&011200.&&&&&011 200 - 17 300
Lejon &&&&&&&&&&&01620.&&&&&01 620 - 1 750
Leopard &&&&&&&&&&&01000.&&&&&01 000
Nyala >&&&&&&&&&&&&0300.&&&&&0300
Rörbock &&&&&&&&&&&&0300.&&&&&0300
Sabelantilop &&&&&&&&&&&&0290.&&&&&0290
Strimmig gnu &&&&&&&&&&&06400.&&&&&06 400 - 13 100
Topi &&&&&&&&&&&&0220.&&&&&0220
Vårtsvin &&&&&&&&&&&03100.&&&&&03 100 - 5 700

Uppmärksammade händelser[redigera | redigera wikitext]

I januari 2014 uppmärksammades området efter att en flod som rinner genom nationalparken förorenats av utsläpp från en fosfatgruva. Resultatet i första skedet var en mycket stor fiskdöd.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Nigel Dennis; Bob Schole (2006, första upplaga 1995) (på engelska) (Hardcover, Google Books). Kruger National Park: Wonders of an African Eden. Struik Publishers. sid. 10-12. ISBN 9781770073487. https://books.google.se/books?id=4KOTh6aHTqsC&lpg=PP1&dq=Kruger%20National%20Park&hl=sv&pg=PA8#v=onepage&q&f=false. Läst 5 februari 2017 
  2. ^ [a b c] Braack, L. E. O. (2006, fjärde utgåvan) (på engelska) (Paperback, Google Books). Kruger National Park - Globetrotter Travel Guide Series. New Holland Publishers. sid. 6 -. ISBN 9781845375430. https://books.google.se/books?id=uM4tSkvPTGIC&lpg=PP1&dq=Kruger%20National%20Park&hl=sv&pg=PP1#v=onepage&q&f=false. Läst 5 februari 2017 
  3. ^ [a b c d e f] (på engelska) Gateway to Kruger. Tinkers. 2014, femte utgåvan. sid. 39 - 42. ISBN 6009618100236 
  4. ^ Pienaar, U. de V., Neem uit die Verlede, Sigma Pers, 1990.
  5. ^ Mineweb.com - "SA investigates mine spillage into Kruger National Park river"

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]