Skogssnäppa

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Skogssnäppa
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Tringa ochropus 1 (Marek Szczepanek).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
UnderordningVadare
FamiljSnäppor
Scolopacidae
SläkteTringa
ArtSkogsnäppa
T. ochropus
Vetenskapligt namn
§ Tringa ochropus
AuktorLinné, 1758
Synonymer
  • Totanus ocrophus, Linné 1758
  • Totanus ochropus, Temminck 1815
Hitta fler artiklar om fåglar med

Skogssnäppa (Tringa ochropus) är en liten vadarfågel som tillhör familjen snäppor.[2] Den häckar i våtmarker i barrskogsområden i norra Europa och Asien. Vintertid flyttar den till södra Europa och Asien samt tropiska Afrika. Arten är talrik och tros öka i antal.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Skogssnäppan liknar grönbenan men är lite större med en kroppslängd på 23 centimeter och ett vingspann på ungefär 57 centimeter. Den är vidare kraftigare i kroppen och med något kortare ben så att tårna knappt sticker utanför bakkanten på stjärten i flykten.

Fjäderdräkten kontrasterar mellan den mörka ovansidan och den vita undersidan som avskiljs med en ganska rak linje över hela kroppen. Huvudet är gråaktigt och ryggen mörkgrön med vita fläckar i olika utsträckning, mest hos häckande adulta fåglar, mindre på vintern och hos ungfåglar. Benen och den korta näbben är båda mörkgröna. Den syns tydligt i flykten med sina mörka vingar och lysande vita gump.

I flykten är skogssnäppan karakteristisk med sina mörka vingar, lysande vita övergump och relativt korta ben som knappt sticker ut bakom stjärten.

Läte[redigera | redigera wikitext]

Skogssnäppan lockar med ett snärtigt "plyitt-vitt-vitt", medan oroslätet är ett "tlipp-tlipp-tlipp...". Sången som utförs i spelflykt är rask och rytmiskt: "tluii-tyi tluii-tyi tluii-tyi...".

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Skogssnäppan häckar i Europa och Asien, från Skandinavien samt norra och östra Europa österut till Sibirien. En isolerad population finns i Kirgizistan och nordvästligaste Kina, i nordvästra Xinjiang. Den är flyttfågel som övervintrar i Medelhavsområdet och tropiska Afrika samt i södra Asien från Turkiet genom Mellanöstern och Indien till södra Japan, östra Kina, Filippinerna och norra Borneo. Små övervintrande bestånd finns i västra och västcentrala Europa samt i skyddade dalar i Tien Shan.[3]

Skogssnäppans utbredningsområde, där grönt betecknar vistelse häckningstid och blått övervintringsområde.

Skogssnäppan anländer häckningsområdena relativt tidigt, redan i mars–april. Fåglarna börjar flytta söderut i etapper, först honorna redan i juni, följda av hanarna i juli och juvenilerna i augusti.

Tillfälligt har felflugna individer påträffats på Sulawesi i Indonesien, Nya Guinea[4], Palau samt i Australien. Ett fåtal fynd finns även från USA, alla från öar i Aleuterna och Berings sund i Alaska.[5][6]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Skogssnäppan häckar vid tjärnar, myrar och kärr i barrskog över i princip hela landet.

Taxonomi och systematik[redigera | redigera wikitext]

Skogssnäppan beskrevs taxonomiskt för första gången 1758 av Carl von Linné. Den är monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Tillsammans med dess närmaste släkting amerikansk skogssnäppa (Tringa solitaria) utgör den en systergrupp till alla andra arter i Tringa.[7]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Ägg från skogssnäppan.

Skogssnäppan är en skogsfågel som häckar vid tjärnar och kärr i barrskog. Den är inte särskilt social, även om små grupper ibland samlas i områden med tillgång på föda. Skogssnäppan kan ofta påträffas i ganska slutna biotoper som andra vadare ofta undviker då de föredrar mer obehindrad överblick omkring sig. Skogsnäppan livnär sig av små ryggradslösa djur, främst insekter och deras larver, som den plockar upp ur leran vid kanten av vattnet.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Adult i häckningsdräkt om våren i vinterkvarter i Rajasthan, Indien.

Skogssnäppan lägger två till fyra ägg i ett bo som den ofta övertar från en annan art, till exempel björktrast. Ibland kan de driva bort fåglar från ett bo som fortfarande används. Båda föräldrarna ruvar på äggen, som kläcks efter ungefär tre veckor. Ungarna lämnar genast boet. Föräldrarna följer med dem, men honan flyttar redan efter några dagar. Ungarna tas sedan om hand av hanen tills de blir flygfärdiga efter cirka en månad.

Skogssnäppa och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till mellan 1,2 och 3,6 miljoner individer.[8] Även populationen i Sverige anses vara livskraftig och ökande i antal.[9] Skogssnäppan är mottaglig för fågelinfluensa och kan därför påverkas negativt av framtida utbrott.[10] I övrigt anses den inte vara utsatt för några större hot.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Skogssnäppan beskrevs först av Linné 1758 i tionde upplagan av Systema naturae under sitt nuvarande vetenskapliga namn Tringa ochropus. Några sidor senare i samma bok placerar han den dock i släktet Totanus. Förr kallades skogssnäppan för gråbent snäppa[11], gråbena,[12] gropsnäppa[13] och ibland i jaktsammanhang också för enkel beckasin[11]. Dess vetenskapliga artnamn ochropus kommer från grekiskans okhros, "ljusgul" eller "ockrafärgad" och pous, "fot".[14]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Green Sandpiper, 30 augusti 2005.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2016 Tringa ochropus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.1 www.iucnredlist.org. Läst 27 december 2020.
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  3. ^ Van Gils, J., P. Wiersma och G. M. Kirwan (2020). Green Sandpiper (Tringa ochropus), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.grnsan.01
  4. ^ Pratt, T. K., and B. M. Beehler (2015) Birds of New Guinea. Second edition. Princeton University Press, Princeton, NJ, USA.
  5. ^ Gibson, D.D. and Kessel, B. (1992). Seventy-four new avian taxa documented in Alaska, 1976–1991. Condor. 94(2): 454–467.
  6. ^ Howell, S. N. G., I. Lewington, and W. Russell (2014). Rare Birds of North America. Princeton University Press, Princeton, NJ, USA & Oxford, UK
  7. ^ Pereira, S.L. and A.J. Baker (2005), Multiple gene evidence for parallel evolution and retention of ancestral morphological states in the shanks (Charadriiformes: Scolopacidae), Condor 107, 514-526.
  8. ^ Wetlands International. 2015. Waterbird Population Estimates. Hämtad från [wpe.wetlands.org wpe.wetlands.org] 20150917.
  9. ^ Artfakta om skogssnäppa, ArtDatabanken.
  10. ^ Melville, D.S. and Shortridge, K.F. 2006. Migratory waterbirds and avian influenza in the East Asian-Australasian Flyway with particular reference to the 2003-2004 H5N1 outbreak. In: G. Boere, C. Galbraith and D. Stroud (eds), Waterbirds around the world, pp. 432-438. The Stationery Office, Edinburgh, U.K.
  11. ^ [a b] Sven Nilssons (1858) Foglarna
  12. ^ Malm, A. W. (1877) Göteborgs och Bohusläns Fauna; Ryggradsdjuren, Göteborg, sid:279
  13. ^ Hasselgren, Henrik Constantin (1909). Gotlands fåglar: deras förekomst och drag ur deras biologi. 2., öfversedda och tillökade uppl. Uppsala: Almqvist & Wiksell, sid:71
  14. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 210-211. ISBN 91-1-913142-9 
  • Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]