Slaget vid Bunker Hill

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Slaget vid Bunker Hill
Del av amerikanska frihetskriget
Array of American Forces on the Field at the Battle of Breeds Hill.png
Nya Englands-arméns gruppering vid slaget om Bunker Hill.
Ägde rum 17 juni 1775
Plats Charlestown, Massachusetts
Resultat Brittisk pyrrhusseger
Territoriella
ändringar
Brittisk erövring av Charlestownhalvön
Stridande
 Storbritannien New England pine flag.svg Nya Englands-armén
Befälhavare/ledare
Brittiska armén:
William Howe
Sir Robert Pigot
James Abercrombie (sårad)
John Pitcairn 
Henry Clinton
Royal Navy:
Samuel Graves
Israel Putnam
William Prescott
Joseph Warren 
John Stark
(Warren avböjde befälet och stred som menig.)
Styrka
3 000+ omkring 2 400
Förluster
226 döda,
(inklusive 19 officerare)
828 sårade,
(inklusive 62 officerare)
Totalt: 1 054
115 döda,
305 sårade,
30 tillfångatagna (20 krigsfångar döda)
Totalt: 450

Slaget vid Bunker Hill var ett slag under amerikanska revolutionskriget den 17 juni 1775. Bunker Hill var en lätt befäst kulle som tillsammans med en annan kulle i närheten, Breed’s Hill, utgjorde förvarsanläggningar för de revolutionära styrkorna i trakterna kring Boston, Massachusetts. Huvudslaget stod vid Breeds Hill, men slaget är uppkallat efter Bunker Hill.

Fältarbeten[redigera | redigera wikitext]

Natten mellan den 16-17 juni intog Nya Englands-armén, i skydd av mörkret, ställningar på Bunker Hill och Bredd’s Hill, där de anlade jordredutter på Breed’s Hill och byggde lätta befästningar över större delen av Charlestownhalvön. De här fältarbetena och upptagandet av ställningar var ett svar på de militära underrättelserna som inkommit om att de brittiska styrkorna inom kort skulle försöka sig på att inta de obefästa höjderna kring Boston. På det sättet ville britterna tillskansa sig fördelaktiga anfallspositioner vid belägringen av staden.

Brittiskt anfall[redigera | redigera wikitext]

Britterna svarade på Nya Englands-arméns omgruppering med omedelbar attack under eftermiddagen den 17 juni. Två stormningar som utfördes mot de koloniala linjerna slogs tillbaka med avsevärda förluster för britterna. En tredje stormning resulterade i att ställningarna intogs som ett resultat av att de koloniala styrkorna hade slut på ammunition. De koloniala styrkorna retirerade över Bunker Hill mot Cambridge och under reträtten led de sina största förluster.

Pyrrusseger[redigera | redigera wikitext]

Segern för britterna vid Bunker Hill får betecknas som en typisk pyrrusseger. Förlusterna under striderna var de enskilt värsta under hela kriget; mer än 800 sårade och 226 stupade, inklusive en ansenlig mängd officerare. Den direkta målsättningen, att inta Bunker Hill, uppnåddes men den strategiska nyttan för belägringen av Boston var begränsad.

Moralstärkande[redigera | redigera wikitext]

För de koloniala styrkorna var det, trots förlusten, moralstärkande då det under slagets gång klart visat sig att relativt oövade och oerfarna koloniala styrkor var både villiga och kapabla att ta sig an erfararna och övade styrkor i ett öppet fältslag.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]