Songdynastin

Från Wikipedia
Version från den 29 juli 2017 kl. 18.38 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 1 källor och märker 0 som döda. #IABot (v1.5beta))
Songdynastin
宋朝 Sòngcháo (kinesiska)
←
 960–1279 →


Huvudstad Bianjing (汴京)
(dagens Kaifeng)
(960-1127)
Lin'an (临安)
(dagens Hangzhou)
(1127-1276)
Språk kinesiska
Religion konfucianism
neokonfucianism
buddhism
Taoism
Statsskick kejsardöme
Sista kejsare Song Bing
Bildades 960
 – bildades genom dynastiskifte
 – bildades ur Senare Zhou
Upphörde 1279
 – upphörde genom erövring
 – uppgick i Yuandynastin
Folkmängd 100 000 000[1] (1100)

Songdynastin (宋朝, Sòngcháo) var en kinesisk dynasti som varade mellan år 960 och 1279. Dynastin är en av den kinesiska historiens absolut främsta, och var vid sin tid absolut främst bland världens mest högstående civilisationer. Ekonomin och kulturen blomstrade, och en lång rad uppfinningar såsom papperspengar, krut, boktryckarkonsten och kompassen förfinades under Songdynastin (960–1279).

Dynastin är uppdelade i två tydliga epoker, Norra Song och Södra Song, efter att huvudstaden år 1127 flyttades söder ut från Kaifeng till Hangzhou i samband med att Jindynastin (1115–1234) erövrade norra delen av riket. Songdynastin uppkom ur den splittrade perioden De fem dynastierna och De tio rikena (907-979), och dynastin gick under efter att ha blivit erövrad av mongolerna som grundade Yuandynastin (1271-1368).

Historia

Dynastins bildande

Songdynastins grundare kejsare Taizu.

Efter att den framgångsrika Tangdynastin fallit år 907 splittrades Kina upp i flera mindre dynastier och riken under tiden för De fem dynastierna och De tio rikena (907-979). I nordost etablerades även Liaodynastin (907–1125) av khitanerna i Manchuriet. Zhao Kuangyin (927-976) var general i Senare Zhou, som var den starkaste staten i Tangdynastins ursprungliga territorium. År 959 dog Senare Zhous kejsare Guo Rong, och hans sexåriga arvinge placerades på tronen och riket styrdes av änkekejsarinnan. I februari 960 tog Zhao Kuangyin makten över riket efter Myteriet i Chanqiao[2] och proklamerade sig som grundare av Songdynastin och fick postumt tempelnamnet Taizu ("Ärade förfader").

Norra Song (960-1127)

Norra Song år 1111.

Kejsare Taizu behöll Bianjing, dagens Kaifeng, som huvudstad eftersom de båda huvudstäderna från Tangdynastin, Chang'an och Luoyang, till största delen nu låg i ruiner.[3][4] Kaifeng var vid denna tiden ungefär tre gånger större än antikens Rom, och hade över en miljon invånare. I det tidiga Songriket växte det snabbt fram inte mindre än fem miljonstäder.[5]

Songdynastin började direkt efter sitt grundande successivt erövra de kvarvarande rikena från De fem dynastierna och De tio rikena: [6]

Kejsare Taizong (r. 976-997) var styrkt av självförtroende efter dynastins erövringar i framför allt södra Kina och anföll Liaodynastin i norr trots att många avrådde honom. Taizong attackerade år 979 Liaodynastins södra huvudstad (dagens Peking) men blev katastrofalt besegrad av khitanerna, och Taizong fick fly söderut med vad som var kvar av hans arme efter förlusten. Taizong var revanschsugen och när Liaodynastins kejsare dog år 982 och ersattes med sin elvaåriga son såg Taizong sin chans och anföll igen år 986. Inledningsvis hade Songdynastin vissa framgångar, men tvingades till slut att dra tillbaka sina styrkor försvagad av stora förluster efter Slaget vid Qigouguan. År 1004 var det dags för Liandynastin att försöka ta land från Songdynastin och gick mot dess huvudstad Kaifeng. När de i december nådde Gula floden möttes de av Songdynastin och det hela slutade med fredsförhandlingar i stället för strid. Songdynastin fick köpa sig en dyrbar fred genom att betala 200 000 balar siden och 100 000 tael silver till Liaodynastin.[4]

Södra Song (1127-1279)

Södra Song år 1142.

År 1038 etablerade sig Västra Xia i Ningxia och Gansu, väster om Songdynastins territorium. 1115 etablerades även Jindynastin (1115–1234) i norr av Jurchen. Songdynastin ingick ett avtal med Jurchen att tillsammans bekämpa khitanerna som var deras gemensamma fiende. Detta skedde, men när Liaodynastin väl var besegrad så fortsatte Jurchenfolket söderut och erövrade Songdynastins huvudstad Kaifeng 1126, och kejsare Huizong (r. 1100-1126) blev tillfångatagen. Dock etablerades sig snabbt kejsarens nionde son i södra Kina, och utropade sig i juni 1127 som kejsare Gaozong över Södra Song.[7] Huvudstaden flyttades till Hangzhou som fick namnet Lin'an. Flytten av huvudstad söderut markerar gränsen mellan Norra- och Södra Song. Erövringsförsök av de tidigare norra territorierna, som nu kontrollerades av Jindynastin misslyckades och Södra Song fick 1141 köpa sig en dyr och förnedrande fred enligt Shaoxings fredsfördrag. Rikets norra gräns gick nu utmed Huaifloden och Songdynastin tvingades nu betala 250 000 tael silver och 250 000 balar siden varje år till Jindynastin. Stridigheterna fortsatte dock mellan rikena vilket ledde fram till ett nytt något justerat avtal, Longxings fredsfördrag, som undertecknades 1164 och ledde till en mer bestående fred.[1][7]

Trots nederlaget med ett kraftigt förminskat rike fortsatte Södra Song att vara ett välmående rike både ekonomiskt och kulturellt. Till Jindynastin i norr exporterade Södra Song ris, te, socker och andra produkter med bra lönsamhet.[1]

Dynastins fall

Huvudartikel: Mongolernas invasion av Kina

Under början av 1200-talet började mongolerna under ledning av Djingis khan invadera Jindynastin. År 1215 hade Djingis khan erövrat Jindynastins huvudstad, nuvarande Peking, och 1234 var hela Jindynastin erövrad av mongolerna efter Belägringen av Caizhou, (dagens Runan i Henan).[7]

Efter att Jindynastin var erövrad fortsatte mongolerna successivt att attackera Songdynastin. Ögedei khan gjorde några anfall på 1230-talet i Sichuan, och år 1253 beordrade Möngke khan sin bror Khubilai att invadera västra delarna av Songdynastin. De mongoliska styrkorna kringgick Tibet hela vägen ner till södra Yunnan där kungariket Dali erövrades 1254. Yunnan var tänkt som en bas för att kunna attackera Songdynastin från väster som en del av ett flerfrontsanfall. Anfallet var också en test för att Möngke ville utvärdera Khubilais färdigheter, och Khubilai fick därefter styra norra Kina. Efter mycket förberedelser attackerade nu Möngke, men hjälp från Khubilai, Songdynastin igen 1258. Möngke erövrade Sichuan och Khubilai gick in i Hubei samtidigt som väntande styrkor i Yunnan anföll från väster. Dock blev Möngke sjuk och dog 1259 i Sichuan, och invasionsplanerna avbröts för flera år framåt.[8]

1274, under Khubilai khans styre gjorde mongolerna ett storskaligt anfall på flera fronter och Songdynastins trupper tvingades backa söderut. År 1276 tog mongolerna Songdynastins huvudstad Lin'an och tillfångatog barnkejsaren Gongzong, hans farmor, mor och nästan hela hans familj och hov. Efterföljande kejsare Duanzong dog 1278 i Guangzhou och premiärminister Lu Xiufu tillsatte barnkejsaren Bing på tronen. Songdynastins epok slutade 1279 vid Slaget vid Yamen nära dagens Xinhui i Guangdong. När Lu Xiufu insåg att riket var förlorat till mongolerna tog han den nioåriga kejsare Bing i famnen och hoppade i vattnet och båda drunknade. Det är oklart om självmordet begicks genom att de hoppade i vattnet från berget Ya[7], eller från en båt.[9] I och att slaget var förlorat och kejsaren var död var hela Songdynastin erövrad, och Kina styrdes därefter av mongolerna under den redan etablerade Yuandynastin (1271-1368.).

Songdynastin utmärker sig bland de stora kinesisk dynastierna med att den inte föll på grund av inre svaghet, utan på grund av erövring av en militärt överlägsen fiende.

Politik

Songdynastin styrdes av arton kejsare, alla från familjen Zhao (趙). Songdynastin var sannolikt den mest humana regim som har styrt Kina genom historien. Den första kejsaren avlade en ed att aldrig avrätta någon oliktänkande, vilket han, och stora delar av hans efterträdare följde.[5]

För att få ett statligt jobb i Songdynastin var man tvungen att passera ett motsvarande examinationssystem som gällde även under Suidynastin och Tangdynastin. Dock förfinades systemet under Songdynastin och ett mycket stort antal examinerades varje år och tillträdda de högt eftertraktade positionerna i den växande byråkratin. En av statens största svagheter var att systemet var tungrott och det utkämpades mycket politiska stoder mellan olika ämbetsmän.[1]

Handel, både inhemsk och internationell, uppmuntrades under Songdynastin och skatterna var relativt låga. Handeln längs Sidenvägen var fortfarande stor och handeln baserad på sjöfart var ökande, mycket på grund av arabiska köpmän som bosatt sig i kinesiska kuststäder. En ny rissort från Sydostasien, Champaris (占城稻), som bättre klarade torkan infördes, och staten uppmuntrade ökad risproduktion och sänkte skatterna för bönderna.[5] I sydkina uppfördes terrassodlingar på sluttningar som tidigare inte ansetts möjliga att använda. Den kraftigt ökade risproduktionen var mycket bra för både handeln och befolkningen, som fördubblades under Songdynastin till runt 100 miljoner år 1100.[1] Både Norra- och Södra Songs huvudstäder, Kaifeng och Hangzhou, växte till världens största städer vid sina respektive storhetstider.[10]

Den civila administrationen följde samma system som Tangdynastin med tre huvudsakliga departement: Sekretariatet, Stora rådet och Rikskanslern med en premiärminister som skötte administrationen. Militären styrdes av Högsta militärrådet. I varje prefektur fanns även lokala institutioner som kontrollerade skatteindrivningen. Man återanvände Tangdynastins sex departement och nio underdepartement.[5][3]

Under 1040-talet var det ideliga uppror i framför allt Sichuan, och kejsare Renzong försökte införa reformer och skapade år 1043 "De nya lagarna av QingLi". Dessvärre blev situationen bara värre med de nya lagarna. De små bönderna kände att de hade en orättvis situation mot storjordägarna. När kejsare Shenzong tillträdde tronen år 1067 var det dags för nya reformer. Kejsaren lät statsmannen Wang Anshi arbeta fram ett helt paket med de "Nya lagarna" (新法) vilka innehöll reformer inom ett flertal områden. Lagarna var principfasta men fick en hel del motståndare. Efter att kejsare Shenzong avlidit år 1085 och Wang Ashui avlidit 1086 avskaffades lagarna en efter en.[11][5]

Militär

Kejsare Taizu lät pensionera sina tidigare generaler under hedrande former[3][5] och tillsatte nya legosoldater med ett roterande system för ledningen av landets arméer för att förhindra att truppernas lojalitet mot en viss befälhavare skulle överstiga dess lojalitet mot staten. Detta var en vändpunkt i den kinesiska historien där den aristokratiska makteliten ersattes med en elit baserad på utbildning. Den militära statusen sjönk dramatisk under Songdynastin, vilket gav följder på kvalitén, vilket kompenserades med kvantitet.[5] Armens storlek mer än tredubblades och var på 1040-talet 1 250 000 soldater. Kostnaden för militären uppgick till fem sjättedelar av statsbudgeten. Militären var tekniskt sett väl utrustad med t.ex. bomber, kanoner och eldkastare som en följd av att krutet uppfanns. Även en permanent flotta etablerades. Trots att militären var stor och välutrustad så höll Songdynastin huvudsakligen fred med sina grannar genom stora årliga penningsummor. Detta efter misslyckade försök att erövra sina nordliga grannar. Jämfört med andra kinesiska dynastier var Songdynastins militär svar.[1][11].

Kultur

Duva i persikaträd (桃鸠图) av kejsare Huizong
Tidig vår, av Guo Xi

I takt med att boktryckarkonsten utvecklades ökade mängden tryckta böcker kolossalt under Songdynastin. Kalendrar var också en mycket populär tryckt produkt. Kinas kanske mest kända konstverk Längs floden under Qingmingfestivalen målades under Songdynastin. Landskapsmålaren Guo Xi, ofta refererad till som "Norra Songs mästare", producerade många kända verk såsom målningen "Tidig vår".[12] De konstnärliga idealen ändrade sig under Songdynastin. Landskapsmotiven ändrades från tidigare pampiga panoramor till detaljstudier av grenar, fåglar eller blommor. Under den tidigare Tangdynastin hade runda kvinnor och kraftiga skäggiga krigare varit idealet. Under Songdynastin blev idealet mer sydkinesiskt, och idealmänniskan blev i stället tunnare, och kvinnorna blev sköra och sårbara. Ett resultat av dessa nya kroppsideal med nätta fötter var den plågsamma fotbindningen.[1] Kejsare Huizong utmärkte sig att vara mycket framstående poet och konstnär. Porslin, siden och annat hantverk fulländades under Songdynastin, och de kinesiska varorna nådde hela vägen längs Sidenvägen till Egypten.

Teknologi

Under Songdynastin gjordes mycket stora tekniska framsteg och många uppfinningar utvecklades hundratals år innan de nådde Europa. Av Kinas fyra stora uppfinningar förfinades kompassen, krutet och boktryckarkonsten under Songdynastin. Andra utmärkande uppfinningar under Songdynastin var skottkärran, stenkol, koks, akterroder och skjutvapen. Skeppsbyggnadskonsten utvecklades starkt och man gjorde handelsresor sjövägen hela vägen till Röda havet i väst med stora djonkar (帆船) som kunde ta en besättning på flera hundra man. Det gjordes även stora framsteg inom astronomin såsom teorin om planeternas elliptiska omloppsbana runt solen. Den mycket höga tekniska nivån i kombination med en rad företeelse som miljonstäder, diversifierad ekonomi, arkeologi, systematisk historieskrivning, tillsättande av tjänster efter kompetens och mycket annat gjorde att Kina under Songdynastin befann sig absolut främst av världens högcivilisationer.[5][13]

Krut

Det var en taoistisk alkemist som under Tangdynastin (618–907) först upptäckte krutet, dvs blandningen av salpeter, svavel och kol. Krutet började användas under Tangdynastin, men det äldsta existerande receptet skrevs under Songdynastin vid tiden för kejsare Renzong (r. 1022-1063), sannolikt år 1044, i boken "Samling av de viktigaste militära teknikerna" (武经总要). Boken beskriver även många andra militära uppfinningar såsom kanonen, raketer och belägringsmaskiner.[13]

Boktryckarkonsten

Boktryckarkonsten förfinades vilket ledde till snabb kunskapsspridning. Från att inledningsvis använt Tangdynastins blocktryck uppfann Bi Sheng rörliga typer på 1040-talet. De första typerna var byggda av fuktad lera där skrivtecknen skars ut i individuella block. Denna förfinade teknik med lösa typer ökade dramatiskt mängden tryckta böcker, och därmed även läskunnigheten. Boktryckarkonsten nådde senare Europa på 1400-talet.[5][13]

Kompassen

Redan under tiden för De stridande staterna (481-221 f.Kr.) uppfanns "Söder-pekaren" (司南) som på plana underlag pekade åt söder. Tekniken optimerade sedan under lång tid och under Songdynastin förfinades tekniken så att den blev mer användbar för navigering till havs. Vetenskapsmannen Shen Kuo (1031–1095) beskrev detaljerat nålkompassen i boken "Drömflodens essä" (梦溪笔谈).[13]

Papperspengar

På grund av den kraftigt växande ekonomin hade man inte kapacitet att prägla tillräckligt många mynt. Experimenten från Tangdynastin med att utfärda växlar som ersättning mot mynt implementerades av myndigheterna år 1024, och på 1120-talet var systemet helt etablerat vilket var världshistoriens första officiella papperspengar.[5]

Religion

Delvis på grund av att den växande bildade eliten började misstro buddhismen förnyades konfucianismen. En av frontpersonerna inom reformeringen av konfucianismen var filosofen Zhu Xi som lanserade filosofin neokonfucianismen om Li (理), principer, och Qi (气), energi. Zhu Xis teorier och principer skulle komma att vara vägledande för även de kommande kinesiska dynastierna ända fram till början av 1900-talet. Även om konfucianismen dominerade fortlevde även buddhismen och taoismen även om de inte var populära i de lärda kretsarna.[1][5]

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c d e f g h] Kjellgren, Björn (2008). ”Song - den förfinade kulturens dynasti”. KINA äldre historia. Gleerups Utbildning AB. sid. 56-61. ISBN 978-91-40-66370-2 
  2. ^ ”Military Mutiny at Chenqiao” (på engelska) (htm). Cultutal China. Arkiverad från originalet den 10 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160310092448/http://history.cultural-china.com/en/46H193H724.html. Läst 28 november 2015. 
  3. ^ [a b c] 张, 英聘 (2003). ”Founding of the Northern Song” (på engelska). THE HISTORY AND CIVILIZATION OF CHINA. 中央文献出版社. sid. 116-119. ISBN 7-5073-1360-3. Läst 13 november 2015 
  4. ^ [a b] Mote, F.W. (2003). ”Creating the Song Dynasty” (på engelska). Imperial China 900-1800. Harvard University Press. sid. 92-118. ISBN 0674012127. https://books.google.se/books?id=SQWW7QgUH4gC&lpg=PP1&dq=Imperial%20China%20900-1800%20creating%20the%20song%20dynasty&hl=sv&pg=PA92#v=onepage&q&f=false. Läst 1 november 2015 
  5. ^ [a b c d e f g h i j k] Hägerdal, Hans (2012). ”Songdynastin. Dynamik och politisk svaghet”. Kinas historia. Historiska media. sid. 118-136. ISBN 978-91-87031-24-3 
  6. ^ Mote, F.W. (2003). ”The Five Dynasties” (på engelska). Imperial China 900-1800. Harvard University Press. sid. 14-16. ISBN 0674012127. https://books.google.se/books?id=SQWW7QgUH4gC&lpg=PP1&dq=Imperial%20China%20900-1800%20creating%20the%20song%20dynasty&hl=sv&pg=PA7#v=onepage&q&f=false. Läst 1 november 2015 
  7. ^ [a b c d] 张, 英聘 (2003). ”The Southern Song: Being Contented to Retain Control Over Part of the Country” (på engelska). THE HISTORY AND CIVILIZATION OF CHINA. 中央文献出版社. sid. 130-131. ISBN 7-5073-1360-3. Läst 13 november 2015 
  8. ^ Mote, F.W. (2003). ”Möngke Khan and the Third Campaign to he West” (på engelska). Imperial China 900-1800. Harvard University Press. sid. 439-441. ISBN 0674012127. https://books.google.se/books?id=SQWW7QgUH4gC&lpg=PP1&dq=Imperial%20China%20900-1800%20creating%20the%20song%20dynasty&hl=sv&pg=PA439#v=onepage&q&f=false. Läst 29 november 2015 
  9. ^ Mote, F.W. (2003). ”The Conquest of the Southern Song” (på engelska). Imperial China 900-1800. Harvard University Press. sid. 460-465. ISBN 0674012127. https://books.google.se/books?id=SQWW7QgUH4gC&lpg=PP1&dq=Imperial%20China%20900-1800%20creating%20the%20song%20dynasty&hl=sv&pg=PA460#v=onepage&q&f=false. Läst 1 november 2015 
  10. ^ Reader, John (2005) (på engelska). Cities. Vintage. sid. 70. ISBN 009928426X. https://books.google.se/books?id=19F4IvASgs8C&pg=PA81&dq=cities+john+reader+hangchow&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwiVz7zstrfJAhXll3IKHZfHAesQ6AEIHDAA#v=onepage&q&f=false. Läst 30 november 2015 
  11. ^ [a b] 张, 英聘 (2003). ”Reforms Initiated by Wang Anshi of the Song dynasty” (på engelska). THE HISTORY AND CIVILIZATION OF CHINA. 中央文献出版社. sid. 126-127. ISBN 7-5073-1360-3. Läst 13 november 2015 
  12. ^ Maxwell, K. Hearn (2002) (på engelska). Cultivated Landscapes: Chinese Paintings from the Collection of Marie-Helene and Guy Weill. Metropolitan Museum of Art. sid. 153. ISBN 1588390551. https://books.google.se/books?id=RNeSVMiMdU0C&pg=PA153&dq=Guo+Xi+Northern+Song+master&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwid3bjXhcfJAhWpwHIKHXbUDQQQ6AEIJTAB#v=onepage&q=Guo%20Xi%20Northern%20Song%20master&f=false. Läst 6 december 2015 
  13. ^ [a b c d] 张, 英聘 (2003). ”The Four Great Inventions That Rock the World” (på engelska). THE HISTORY AND CIVILIZATION OF CHINA. 中央文献出版社. sid. 138-139. ISBN 7-5073-1360-3. Läst 13 november 2015 

Tryckta källor

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Songdynastin&oldid=40617648”