Alkemi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
"Alkemisten", målning av William Fettes Douglas.

Alkemi (arabiska الكمياء al-kimia, ’kemin’) kallas den äldre tidens vetenskap som var förstadium, en protovetenskap, ur vilket den moderna vetenskapliga kemin växte fram. Bland de äldsta bevarade skrifterna om alkemi finns Stockholmpapyrusen och Leiden X papyrusen. De som höll på med alkemi kallades "alkemister". I dag betraktas alkemi som en pseudovetenskap, och praktiseras inte av några meriterade kemister men förekommer i esoteriska kretsar, samt som symbolspråk inom till exempel den teoretiska psykologin.

Medeltidens alkemi[redigera | redigera wikitext]

Alkemisterna under medeltiden sysselsatte sig till en del även med att försöka framställa guld och ett livselixir som skulle bota alla sjukdomar och förlänga livet. För detta ändamål sökte de efter ett urämne som alla andra ämnen skapades ifrån och som kom att kallas bland annat "de vises sten" (det fulländade ämnet). Tankarna om att man skulle kunna framställa redan kända ämnen, till exempel guld, genom att blanda andra ämnen grundar sig på Aristoteles teori om att alla ämnen i sin tur är uppbyggda av de fyra elementen i olika blandningar. Genom att blanda olika ämnen i rätt proportioner skulle man kunna få fram vilket annat ämne som helst. Namnet på alkohol är ett arv från alkemisternas tid. Deras tankesystem byggde på olika mängder av magi, platonism, gnosticism och andra numera i mångt och mycket bortglömda läror som sammankopplade den materiella och andliga världen.

En segdragen föreställning var till exempel att värme var ett slags vätska som fanns inuti materien, och att ämnen som kunde brinna innehöll ett speciellt "eldämne" kallat "flogiston". Trots dessa felaktiga antaganden gjorde alkemister många viktiga tekniska uppfinningar, till exempel destillation, och de upptäckte och isolerade ämnen som kvicksilver.

Kinesisk alkemi[redigera | redigera wikitext]

Kinesisk alkemi förknippas framför allt med daoism och visar många likheter med europeisk alkemi. Den delas upp i inre och yttre alkemi (Neidan och Weidan). Praktiserande av Neidan fokuserar på att kultivera och stärka resurser som redan finns inom den mänskliga kroppen. Weidan utförs med hjälp av framställda elixir, extrakt och mediciner som härrör utanför kroppen. Den Kinesiska alkemin byggde på läran om de fem elementen och målet var ofta att framställa livselixir, vanligen baserat på cinnober (röd kvicksilversulfid), som skulle skänka odödlighet till den som intog det. Många kejsare ska ha dött efter sådana kurer men alkemisterna gjorde också viktiga vetenskapliga upptäckter under sina experiment.

1800-talets alkemi[redigera | redigera wikitext]

Alkemi har alltid varit populärt i ockulta kretsar. Den pseudovetenskapliga alkemin nådde en kulmen på 1800-talet, då bland annat August Strindberg ägnade sig åt detta under starkt inflytande av Emanuel Swedenborgs tankar. Under ett experiment lyckades han framställa kattguld av järn och svavel och trodde sig ha framställt riktigt guld. Tanken upptogs av Carl Gustav Jung som skrev om individuationsprocessen med alkemin som symbolspråk och teori om all utvecklings givna ordning. Under Jungs påverkan har sedan alkemin under 1900-talet influerat den nyandliga rörelsen men även forskare i olika kulturvetenskaper.

Inom mysticismen står alkemin inte för att materiellt förvandla olika material till guld, utan att människan ska förvandla sitt inre, symboliska liv till ett andligt tillstånd, rent och ädelt och lysande som guld. Alltså handlar alkemi inom de flesta esoteriska skolor om att utveckla sitt inre, vilket kan liknas vid en kemisk process, att bränna bort alla dåliga egenskaper o.s.v. och kultivera de bättre, så att det som förr fanns transformeras till ett högre tillstånd.

Dagens "alkemi"[redigera | redigera wikitext]

På senare tid har några av alkemins mål blivit uppfyllda, men genom användning av vetenskap och forskning i stället för de klassiska alkemiska tillvägagångssätten.

1919 lyckades Ernest Rutherford omvandla kväve till syre genom att bombardera atomkärnan med alfastrålning tills den gick sönder. 1980 transmuterade Glenn Seaborg vismut till guld i mikroskopiska mängder men till alldeles för stor energikostnad för att någon ekonomisk vinst skulle existera.[1] Varken Ernest Rutherford eller Glenn Seaborg var alkemister, men utfallet från deras fysikaliska experiment råkade sammanfalla med alkemiska spekulationer och önskemål.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ K. Aleklett, D. J. Morrissey, W. Loveland, P. L. McGaughey, and G. T. Seaborg. Energy dependence of 209Bi fragmentation in relativistic nuclear collisions. Phys. Rev. C 1981, 23, 1044-1046. doi:10.1103/PhysRevC.23.1044

Se även[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Evans, Mary (2010). ”Trollkarlar grundade den moderna vetenskapen”. Världens historia (nr. 1): sid. s. 14-21. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]