Alkemi

"Alkemisten", målning av William Fettes Douglas.

Ordbok

Alkemi (arabiska الكمياء al-kimia, ’kemin’) kallas den äldre tidens vetenskap som var förstadium, en protovetenskap, ur vilket den moderna vetenskapliga kemin växte fram. Bland de äldsta bevarade skrifterna om alkemi finns Stockholmpapyrusen och Leiden X papyrusen. De som höll på med alkemi kallades "alkemister". I dag betraktas alkemi som en pseudovetenskap, och praktiseras inte av några meriterade kemister, men förekommer i esoteriska kretsar, samt som symbolspråk inom till exempel den teoretiska psykologin.

Etymologi

Ordet alkemi kommer från det fornfranska ordet alquemie, alkimie, som används i medeltida latin som alchymia. Detta namn kom från det arabiska ordet al-kīmiyā (الكيمياء eller الخيمياء) som består av två delar: den sena grekiska termen khēmeía (χημεία), khēmía (χημία), vilket betyder "att smälta eller gjuta en metall", och den arabiska bestämda artikeln al- (الـ), som betyder "den". Tillsammans kan denna förening tolkas som "processen för transmutation för att fusionera eller återförenas med den gudomliga eller ursprungliga formen". Dess rötter kan spåras till det egyptiska ordet kēme, vilket betyder "svart jord" som refererar till den bördiga och guldhaltiga jorden i Nildalen, i motsats till röd ökensand.

Enligt egyptologen Ernest Alfred Wallis Budge betyder det arabiska ordet al-kīmiyaʾ faktiskt "den egyptiska [vetenskapen]" och lånar från det koptiska ordet för "Egypten", kēme (eller motsvarande i den medeltida bohairiska dialekten av koptiska, khēme). Detta koptiska ord härstammar från demotiska kmỉ, själv från forntida egyptiska kmt. Det forntida egyptiska ordet hänvisade till både landet och färgen "svart" (Egypten var det "svarta landet", i motsats till "det röda landet", den omgivande öknen); så denna etymologi kunde också förklara smeknamnet "Egyptian black arts". Men enligt Carl August Friedrich Mahn kan denna teori vara ett exempel på folketymologi. Om man antar ett egyptiskt ursprung definieras kemi enligt följande:

Kemi, från det forntida egyptiska ordet "khēmia" som betyder transmutation av jorden, är vetenskapen om materia i atom till molekylär skala, som främst handlar om samlingar av atomer, såsom molekyler, kristaller och metaller.

Således, enligt Budge och andra, härstammar kemi från det egyptiska ordet khemein eller khēmia, "beredning av svart pulver", slutligen härrörande från namnet khem, Egypten. Ett dekret av Diocletianus, skriven omkring 300 e.Kr. på grekiska, talar mot "de forntida skrifterna av egyptierna, som behandlar khēmias transmutation av guld och silver".

Den medeltida latinska formen påverkades av det grekiska ordet chymeia (χυμεία) som betyder 'blandning' och hänvisade till läkemedelskemi.

Medeltidens alkemi

Alkemisterna under medeltiden sysselsatte sig till en del även med att försöka framställa guld och ett livselixir som skulle bota alla sjukdomar och förlänga livet. För detta ändamål sökte de efter ett urämne som alla andra ämnen skapades ifrån och som kom att kallas bland annat "de vises sten" (det fulländade ämnet). Tankarna om att man skulle kunna framställa redan kända ämnen, till exempel guld, genom att blanda andra ämnen grundar sig på Aristoteles teori om att alla ämnen i sin tur är uppbyggda av de fyra elementen i olika blandningar. Genom att blanda olika ämnen i rätt proportioner skulle man kunna få fram vilket annat ämne som helst. Namnet på alkohol är ett arv från alkemisternas tid. Deras tankesystem byggde på olika mängder av magi, platonism, gnosticism och andra numera i mångt och mycket bortglömda läror som sammankopplade den materiella och andliga världen.

En segdragen föreställning var till exempel att värme var ett slags vätska som fanns inuti materien, och att ämnen som kunde brinna innehöll ett speciellt "eldämne" kallat "flogiston". Trots dessa felaktiga antaganden gjorde alkemister många viktiga tekniska uppfinningar, till exempel destillation, och de upptäckte och isolerade ämnen som kvicksilver.

Kinesisk alkemi

Kinesisk alkemi förknippas framför allt med daoism och visar många likheter med europeisk alkemi. Den delas upp i inre och yttre alkemi (Neidan och Weidan). Praktiserande av Neidan fokuserar på att kultivera och stärka resurser som redan finns inom den mänskliga kroppen. Weidan utförs med hjälp av framställda elixir, extrakt och mediciner som härrör utanför kroppen. Den Kinesiska alkemin byggde på läran om de fem elementen och målet var ofta att framställa livselixir, vanligen baserat på cinnober (röd kvicksilversulfid), som skulle skänka odödlighet till den som intog det. Många kejsare ska ha dött efter sådana kurer, men alkemisterna gjorde också viktiga vetenskapliga upptäckter under sina experiment.

1800-talets alkemi

Alkemi har alltid varit populärt i ockulta kretsar. Den pseudovetenskapliga alkemin nådde en kulmen på 1800-talet, då bland annat August Strindberg ägnade sig åt detta under starkt inflytande av Emanuel Swedenborgs tankar. Under ett experiment lyckades han framställa kattguld av järn och svavel och trodde sig ha framställt riktigt guld. Tanken upptogs av Carl Gustav Jung som skrev om individuationsprocessen med alkemin som symbolspråk och teori om all utvecklings givna ordning. Under Jungs påverkan har sedan alkemin under 1900-talet influerat den nyandliga rörelsen, men även forskare i olika kulturvetenskaper.

Inom mysticismen står alkemin inte för att materiellt förvandla olika material till guld, utan att människan ska förvandla sitt inre, symboliska liv till ett andligt tillstånd, rent och ädelt och lysande som guld. Alltså handlar alkemi inom de flesta esoteriska skolor om att utveckla sitt inre, vilket kan liknas vid en kemisk process, att bränna bort alla dåliga egenskaper o.s.v. och kultivera de bättre, så att det som förr fanns transformeras till ett högre tillstånd.

Dagens "alkemi"

På senare tid har några av alkemins mål blivit uppfyllda, men genom användning av vetenskap och forskning i stället för de klassiska alkemiska tillvägagångssätten.

1919 lyckades Ernest Rutherford omvandla kväve till syre genom att bombardera atomkärnan med alfastrålning tills den gick sönder. 1980 transmuterade Glenn Seaborg vismut till guld i mikroskopiska mängder men till alldeles för stor energikostnad för att någon ekonomisk vinst skulle existera. Varken Ernest Rutherford eller Glenn Seaborg var alkemister, men utfallet från deras fysikaliska experiment råkade sammanfalla med alkemiska spekulationer och önskemål.

Alkemi i kultur

Alkemi har gestaltats inom konst, litteratur, musik och spel i allt från Shakespeare till Harry Potter.

Se även

• Alkemiska symboler
• Bolos av Mendes
• Carl Gustav Jung
• Chrysopoeia
• De vises sten
• Fullmetal Alchemist
• Hennig Brand
• Hermes Trismegistos och hermetismen
• Klassiska element
• Maria från Alexandria
• Max Magnus Norman
• Nicholas Flamel
• Rosencreuzarna
• Stockholm papyrusen
• Transmutation
• Zosimos av Panopolis

Källor

• Nationalencyklopedin 1. Bra Böcker. 1989. sid. 210. ISBN 91-7024-621-1 

Vidare läsning

• Evans, Mary (2010). ”Trollkarlar grundade den moderna vetenskapen”. Världens historia (nr. 1): sid. s. 14-21. 

Externa länkar

• Alkemi En artikel på svenska om alkemin och dess andliga aspekter
• Virtual Alchemy library
• Alchemical writings