Spansk kejsarörn

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Spansk kejsarörn
Status i världen: Sårbar[1]
Aquila adalberti 2014-02-08 1.jpg
Ungfågel
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Hökfåglar
Accipitriformes
Familj Hökartade rovfåglar
Accipitridae
Släkte Aquila
Art Spansk kejsarörn
A. adalberti
Vetenskapligt namn
§ Aquila adalberti
Auktor C. L. Brehm, 1861
Utbredning
Aquila adalberti distr.PNG
Hitta fler artiklar om fåglar med

Spansk kejsarörn (Aquila adalberti) är en rovfågel som lever i Spanien och Portugal, och är utdöd i Marocko och Algeriet.[1][2]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Spansk kejsarörn är mycket närbesläktad med kejsarörnen och har tills nyligen beskrivits som en underart till den arten,[3] men bedöms som en egen art beroende på skillnader i morfologi[4], ekologi[5] och DNA[6][7].

Utseende och levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Spansk kejsarörn är mindre och mörkare än sin östliga släkting kejsarörn och mäter 75–84 cm och väger 2.5–3.5 kg. Den är även en stannfågel i förhållande till kejsarörnen som är en flyttfågel. Spansk kejsarörn lever främst av kaniner, men tar många olika typer av djur, som hönsfåglar, gnagare, harar, duvor, kråkfåglar och änder.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Spansk kejsarörn bedöms som utrotningshotad och kategoriseras som sårbar (VU), främst beroende på habitatförstörelse, olika störningar på grund av mänsklig aktivitet, kollisioner med pyloner och elledningar men även på grund av illegal jakt. Den redan hotade populationen försvagas ytterligare av födobrist då kaninpopulationen har minskat på grund av virussjukdomar som myxomatos (kaninpest). Nya uppskattningar visar dock att populationen ökar försiktigt. 2016 uppskattades världspopulationen till 485 par, vilket motsvarar 970 vuxna individer.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Adalbert Wilhelm Georg Ludvig (1828-1875), prins av Bayern, son till kung Ludvig I av Bayern och gift med Amalia del Pilar Infanta av Spanien.[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2013 Aquila adalberti Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  3. ^ Sangster et al., 2002
  4. ^ Cramp & Simmons, 1980
  5. ^ Meyburg, 1994
  6. ^ Seibold et al., 1996
  7. ^ Padilla et al., 1999
  8. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Cramp, S. & Simmons, K. E. L. (1980) Birds of the Western Palearctic, Vol. 2. Oxford University Press, Oxford.
  • Meyburg, B. U. (1994): [210 & 211: Imperial Eagles]. In: del Hoyo, Josep; Elliott, Andrew & Sargatal, Jordi (editors): Handbook of Birds of the World, Volume 2: New World Vultures to Guineafowl: 194-195, plate 20. Lynx Edicions, Barcelona. ISBN 84-87334-15-6
  • Padilla, J. A.; Martinez-Trancón, M.; Rabasco, A. & Fernández-García, J. L. (1999): The karyotype of the Iberian imperial eagle (Aquila adalberti) analyzed by classical and DNA replication banding. Cytogenetics and Cell Genetics 84: 61–66. doi:10.1159/000015216 (HTML abstract)
  • Sangster, George; Knox, Alan G.; Helbig, Andreas J. & Parkin, David T. (2002): Taxonomic recommendations for European birds. Ibis 144(1): 153–159. doi:10.1046/j.0019-1019.2001.00026.x PDF fulltext
  • Seibold, I.; Helbig, A. J.; Meyburg, B. U.; Negro, J. J. & Wink, M. (1996): Genetic differentiation and molecular phylogeny of European Aquila eagles (Aves: Falconiformes) according to cytochrome-b nucleotide sequences. In: Meyburg, B. U. & Chancellor, R. D. (eds): Eagle Studies: 1–15. Berlin: World Working Group on Birds of Prey.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]