Spetsglans
| Spetsglans | |
 | |
| Kategori | Mineral |
|---|---|
| Kemisk formel | Sb2S3 |
| Färg | grå till silvergråglänsande |
| Kristallstruktur | Ortorombiskt |
| Spaltning | Perfekt |
| Brott | halvmussligt |
| Hårdhet (Mohs) | 2 |
| Streckfärg | blygrått |
| Densitet | 4,6-4,7 |
| Referenser | [1] |
Spetsglans kallas även ibland för svavelantimon, antimonglans, stibnit, antimonit eller gråspetsglans och är ett malmmineral[1] med den kemiska formeln Sb2S3. Det är ett sulfidmineral som består av antimon (ca 72 %) och svavel. Mineralen förekommer i form av långa nålformade kristaller som lätt spaltas av blygrått och smälter i en vanlig stearinljuslåga.[1] Spetsglans är den viktigaste antimonmalmen och finns spridd över hela världen, och bildar tillsammans med kvarts gångar i granit och gnejs, men förekommer också som lager i kiselskiffer eller med andra svavelhaltiga mineral såsom blyglans. Stora förekomster finns i Lushi i Kina, i Bolivia och Mexiko.[2] I Sverige har den dock bara påträffats ytterst sparsamt i Sala silvergruva.
Användning [3][redigera | redigera wikitext]
- Tändstickor
- Bly och tennlegeringar för ökad hårdhet, till exempel blytyper för tryckerier.
- Betning inom textilindustrin.
- Vid vulkanisering leder antimoninnehåll till den typiskt röda färgen hos gummi.
- Förr i ögonsmink och läkande salva för ögonen.
- Under medeltiden använde alkemister antimon för rening av guld.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. Bonniers Naturguider. Översatt av Erik Jonsson. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 90 (och 7). ISBN 91-0-010458-2 Originalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd).
- ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952
- ^ Walter Schumann: Samla stenar, ICA bokförlag, Västerås 1979
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Spetsglans.
