Hoppa till innehållet

Stapelstad

Från Wikipedia

Begreppet stapelstad (egentligen förrådsstad) infördes i Sverige 1636 för städer som fick bedriva handel med utlandet. Till en början omfattade detta sju städer, varibland Stockholm, Nyköping, Norrköping, Söderköping, Kalmar, Åbo, Viborg och Visby.[källa behövs]

Stapelstad var efter 1647 en stad i Sverige med stapelrätt, ursprungligen rätt att bedriva import och export. Senare (från tidigt 1800-tal) benämning på stad där fartyg från utlandet kunde tullklarera sin last, det vill säga städer med hamntull. Städer som saknade denna rättighet kallades i stället för uppstäder.[källa behövs]

Beteckningen användes framför allt på städer vid kusten, men några städer vid sjöar och andra vattendrag fick stapelstadsrättigheter, däribland Uppsala, Vadstena, Linköping och Karlstad.

Svenska stapelstäder

[redigera | redigera wikitext]

Svenska städer med stapelstadsrättigheter var bland andra:

  1. Runeberg.org Sveriges statskalender 1925 sida 1091
  2. ”Petter Johan Bladh”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/SBL/Mobil/Artikel/18355.