Antal svensk- och samisktalande i Uleåborg 1990-2015, enligt Statistikcentralen [1]. Under perioden ökade båda grupperna i storlek.
Uleåborg (finska: Oulu) är en kommun (stad) och tätort i landskapetNorra Österbotten i före detta Uleåborgs län i Finland. Kommunen har en areal på &&&&&&&&&&&03880.6200003 880,62 km². Uleåborg är med sina &&&&&&&&&0207327.&&&&&0207 327 invånare (2020) den största kommunen i norra Finland, och den femte största i landet. Folkmängden i tätorten Uleåborg uppgick 31 december 2011 till 185 440 vilket gör den till den fjärde största tätorten i Finland.[5]
Uleåborgs språkliga status är enspråkigtfinsk men definieras som en så kallad språkö, eftersom det finns en liten svenskspråkig minoritet på drygt 400 personer. I staden finns också en svenskspråkig skola.[6] Uleåborg ligger vid Ule älvs utlopp i Bottenviken. I utloppet ligger de tre stora öarna Vihreäsaari, Hietasaari och Toppilansaari samt flera mindre öar, bland annat Slottsholmen[7] (finska: Linnansaari).
Det finskspråkiga ortnamnet kommer från ett samiskt ord för ’svämvatten’. Staden grundades av kung Karl IX 1605[8] och fick stadsprivilegier år 1610. Staden placerades på fastlandet mitt emot Slottsholmen, där en borg byggts några år tidigare. Den förstördes av ett blixtnedslag 1793. Uleåborg erhöll stapelstadsrättigheter 1765 och var Uleåborgs länsresidensstad mellan 1776 och 2009. Uleåborgs stadshus är ritat av den svenske arkitekten Johan Erik Stenberg.
År 2013 uppgick grannkommunerna Haukipudas, Kiminge, Oulunsalo och Överijo i Uleåborgs stad.[9] Det var ursprungligen meningen att även Muhos skulle ingå i sammanslagningen.
Uleåborgnejdens yrkeshögskola (finska: Oulun seudun ammattikorkeakoulu) har cirka 7 700 studenter fördelade på åtta enheter.
Svenska Privatskolan i Uleåborg grundades på 1850-talet. I dag har skolan drygt 200 elever och 15 lärare. I samma fastighet verkar vid sidan av grundskolan och gymnasiet även en svenskspråkig förskola.
Statistik över kommunalval i Finland finns tillgänglig för enskilda kommuner från valet 1964 och framåt. Publikationen över kommunalvalet 1968 var den första som redovisade komplett partitillhörighet.[11]