Statens livsmedelskommission

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ransoneringskort från första världskriget.
Påbrödskort från första världskriget.

Statens livsmedelskommission (det ursprungliga namnet var folkförsörjningsnämnden) var en svensk myndighet som existerade mellan 1914 och 1917 samt 1939 och 1950 för att handha ransoneringen av livsmedel och andra dagligvaror som det rådde begränsad tillgång på grund av första respektive andra världskriget.

Statens livsmedelskommission inrättades 1914 för att organisera de statliga åtgärderna inom livsmedelsförsörjningsområdet. När sedan situationen blev sådan att en ransonering blev nödvändig inrättades 1916 Folkhushållningskommissionen, som ledde förarbetet inför ransoneringen.[1] I juli 1917 övertog Folkhushållningskommissionen alla livsmedelskommissionens uppgifter och blev centralorgan för livsmedelsförsörjningen i Sverige.[2]

19 december 1916 beslutades om införande av ransonering på bröd, vilken trädde i kraft 8 januari 1917, då alla förråd av vete och råg såväl otröskad som tröskad beslagtogs och i Norrland korn samt mjöl och bröd därav. Efter inventering av lagren. Därefter erhölls en dagsranson om 250 gram mjöl eller 325 gram mjukt bröd eller 200 gram hårt bröd. Personer med tungt arbete kunde tilldelas påbrödskort om 65 gram mjukt bröd, 50 gram mjöl eller 40 gram torrt bröd per dag. Brödkorten gällde enbart inom respektive område – resande kunde mot inlämnade av sina ransoneringskuponger erhålla särskilda resbrödkort och trafikpersonal vid Statens järnvägar och Postverket erhöll särskilda ransoneringskort för trafikpersonal. Efter en minskning av dagsransonen till 200 gram mjöl per dag i februari 1917 höjdes den åter i november 1918 till 250 gram. Först 25 augusti 1919 lyftes dock ransoneringen på bröd.[3]

Under statens livsmedelskommission (och en del andra myndigheter) lydde kristidsstyrelserna som fanns i varje landsting (stora län kunde ha flera sådana kristidsstyrelser), och från och med den 20 september 1939 blev det även obligatoriskt för kommunerna att upprätta kristidsnämnder (även kallade kristidsförbund) som skulle koordinera lokal ransonering i en eller flera kommuner och svara mot kristidsstyrelsen i respektive landsting och de statliga myndigheterna. Kristidsnämndernas främsta uppgift blev att dela ut ransoneringskort.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
  2. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
  3. ^ Carlquist, Gunnar, red (1930). Svensk uppslagsbok. Bd 5. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 209-210 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Björnberg, Arne (red): Hur Sverige ordnade folkförsörjningen under andra världskriget -- Männen och kvinnorna bakom verket, IGO-förlaget, Stockholm, tryckt i Uppsala 1946
  • Leif Högberg (2010). Spår av ett försvar. Fort & Bunker. sid. 12. Libris 11889168. ISBN 978-91-976075-2-0