Stefan Jonsson (författare)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Stefan Jonsson
Stefan Jonsson på Akademibokhandeln i Stockholm med anledning av boken Sanningskonst.
Stefan Jonsson på Akademibokhandeln i Stockholm med anledning av boken Sanningskonst.
Född14 mars 1961 (57 år)
Kinna, Örby församling, Västergötland
YrkeFörfattare, kritiker, redaktör, lärare, forskare
NationalitetSverige Svensk
SpråkSvenska
GenrerReportage, essä.
ÄmnenRasism, kulturell identitet, globalisering, västerländsk kultur.
DebutverkDe andra: amerikanska kulturkrig och europeisk rasism
Framstående priserAftonbladets Axel Liffner-pris
HemortStockholm
MakaSara Danius
(gift 1989–2010; skild)

Per Stefan Jonsson, född 14 mars 1961 i Kinna i Örby församling i dåvarande Älvsborgs län, är en svensk författare, litteraturvetare, kritiker och sedan 2011 professor i etnicitet vid REMESO (Institutet för forskning om migration, etniska relationer och samhälle) vid Linköpings universitet.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Stefan Jonssons föräldrar är lärare.[2] Han växte upp i Örby i Västergötland och tog sin universitetsexamen vid Uppsala universitet.[3] Han har periodvis varit bosatt utomlands, i Berlin och under hela 1990-talet i USA, där han doktorerade i litteraturvetenskap vid Duke University och innehade ett tvåårigt arbetsstipendium vid Getty Center i Los Angeles.[3]

Jonsson är sedan 1986 skribent på Dagens Nyheters kulturredaktion och var 1989–2010 anställd av tidningen som kritiker och redaktör. Av en krönika publicerad i Dagens Nyheter den 18 mars 2010[4] framgår att Stefan Jonsson var en av de anställda på DN:s kulturredaktion som blev uppsagd till följd av det besparingsprogram som den nya chefredaktören Gunilla Herlitz verkställde under samma period. 2010-2011 var han lektor i estetik vid Södertörns högskola.

Jonsson var engagerad i Ship to Gaza som passagerare år 2011,[5][6][7] som passagerare ombord på skeppet M/V Estelle år 2012,[8] samt publicerade en kolumn i Dagens Nyheter.[5]

Stefan Jonsson skriver också regelbundet för amerikanska och tyska tidskrifter.[3]

Jonsson har medverkat Sveriges Radio som debattör i program som Studio Ett,[9][10] Morgonpasset i P3[11] och Nordegren & Epstein i P1.[12]

Han var 1989–2010 gift med professorn Sara Danius, med vilken han har en son.[13][14]

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Jonsson debuterade 1993 med den omdiskuterade reportageboken De andra: amerikanska kulturkrig och europeisk rasism där han diskuterar idéer och teorier om sådana fenomen som mångkulturalism, rasism, postkolonialism och globalisering. Denna bok följdes upp med Andra platser: en essä om kulturell identitet, som introducerade postkolonial teoribildning i Sverige. Tillsammans med Världens centrum: en essä om globalisering (2001) bildar dessa en trilogi som 2005 samlades i Världen i vitögat : tre essäer om västerländsk kultur.

Samma år utkom Tre revolutioner: en kort historia om folket, där Jonsson skildrar den franska revolutionen 1789, den proletära messianismens Bryssel 1889 och 1989 års revolutioner i Östeuropa.[3] Tre revolutioner utkom hösten 2008 i engelsk översättning på Columbia University Press under titeln A Brief History of the Masses: Three Revolutions.[1]

En andra del av Jonssons granskning av massan som begrepp och fantasi i europeisk historia utkom 2013 på samma förlag; denna bok behandlar mellankrigstidens Tyskland och Österrike och heter: Crowds and Democracy: The Idea and Image of the Masses from Revolution to Fascism. 2010 gav Jonsson ut Rapport från Sopornas planet, en samling kritiska essäer om aktuella och tidlösa frågor i gränslandet mellan estetik och politik.

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • De andra: amerikanska kulturkrig och europeisk rasism, 1993, ny utg. 1995.
  • Andra platser: en essä om kulturell identitet, 1995.
  • Subject Without Nation: Robert Musil and the History of Modern Identity, 2000.
  • Världens centrum: en essä om globalisering, 2001.
  • Världen i vitögat. Tre essäer om västerländsk kultur. De andra – Andra platser – Världens centrum, 2005.
  • Tre revolutioner. En kort historia om folket, 2005; övers. till engelska som A Brief History of the Masses: Three revolutions, 2008.
  • Scoresbysundshistorier: Fotografi, kartläggning och kolonialism, tillsammans med Pia Arke, 2010.
  • Rapport från Sopornas planet: Kritiska essäer, 2010.
  • Crowds and Democracy. The Idea and Image of the Masses from Revolution to Fascism, 2013.
  • Eurafrica: The Untold History of European Integration and Colonialism, tillsammans med Peo Hansen, 2014. Eurafrika. EU:s koloniala rötter. Övers. Stefan Lindgren. 2015
  • Sanningskonst (2018) (Tillsammans med Sven Lindqvist)

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

2007 mottog han Aftonbladets Axel Liffner-pris.[3]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Stefan Jonsson - Linköpings universitet” (på sv-SE). liu.se. https://liu.se/medarbetare/stejo01. Läst 21 februari 2017. 
  2. ^ ”235 (Vem är det : Svensk biografisk handbok / 1993)” (på sv). runeberg.org. http://runeberg.org/vemardet/1993/0235.html. Läst 21 februari 2017. 
  3. ^ [a b c d e] ”Stefan Jonsson” (på sv). www.norstedts.se. http://www.norstedts.se/forfattare/116602-stefan-jonsson. Läst 21 februari 2017. 
  4. ^ Johan Croneman: Ingen från Dagens Nyheters ledning, ingen ägare, ingen styrelseordförande... - DN.SE” (på sv-se). DN.SE. 18 mars 2010. http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/johan-croneman-ingen-fran-dagens-nyheters-ledning-ingen-agare-ingen-styrelseordforande/. Läst 21 februari 2017. 
  5. ^ [a b] Stefan Jonsson: Frihetsflottan har åstadkommit mycket trots att den inte kommit ur fläcken - DN.SE” (på sv-se). DN.SE. 8 juli 2011. Arkiverad från originalet den 1 maj 2017. https://web.archive.org/web/20170501070111/http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/stefan-jonsson-frihetsflottan-har-astadkommit-mycket-trots-att-den-inte-kommit-ur-flacken/. Läst 1 maj 2017. 
  6. ^ ”Ship to Gaza kastar loss igen | Proletären”. www.proletaren.se. 22 juni 2011. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20170430100244/http://www.proletaren.se/inrikes/ship-gaza-kastar-loss-igen. Läst 30 april 2017. 
  7. ^ ”Ship to Gaza hemma – men ger inte upp | Proletären”. www.proletaren.se. 15 juli 2011. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20170430100043/http://www.proletaren.se/utrikes/ship-gaza-hemma-%E2%80%93-men-ger-inte-upp. Läst 30 april 2017. 
  8. ^ ”LiU - Nyheter” (på sv). liu.se. 27 april 2017. https://liu.se/liu-nytt/arkiv/nyhetsarkiv/1.405035/1.405151?l=sv&sc=true. Läst 30 april 2017. 
  9. ^ ”Ökande migrantströmmar och växande invandringskritiska partier”. Studio Ett 19 Sep 2016. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6520204. Läst 23 februari 2017. 
  10. ^ ”Utställning om begreppet Politiskt Korrekt”. Studio Ett 11 oktober 2011. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4741282. Läst 23 februari 2017. 
  11. ^ ”Stefan Jonsson pratar upplopp med oss!”. Morgonpasset i P3 23 aug 2011. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2024&artikel=4658459. Läst 23 februari 2017. 
  12. ^ ”Så ska PK bli positivt”. Nordegren & Epstein i P1 - 10 maj 2016. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4058&artikel=6429217. Läst 23 februari 2017. 
  13. ^ Denna Danius! - Fokus” (på sv-SE). Fokus. 17 maj 2013. http://www.fokus.se/2013/05/denna-danius/. Läst 21 februari 2017. 
  14. ^ ”235 (Vem är det : Svensk biografisk handbok / 1993)” (på sv). runeberg.org. http://runeberg.org/vemardet/1993/0235.html. Läst 15 april 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]