Stenen i Grönan dal

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Stenen i Grönan dal

Stenen i Grönan dal står cirka fem kilometer norr om Storlien i Åre socken och Åre kommun i Jämtland. Den är belägen på en karg, öppen fjällhed vid Skurdalssjön i landskapets västra del och strax nära Skurdalsröset, riksröse 161, och Svensk-norska gränsen. En gammal färdled passerar förbi som fortsätter bort mot passet i Skurdalsporten.

Förutom att vara ett gränsmärke förmodas stenen ha sitt ursprung inom den samiska kulten, då många av de inristade strecken påminner om liknande tecken som finns på nåjdernas trummor. Den kan också vara en sejte som blivit ristad med magiska förtecken.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Det koniskt formade stenblocket är cirka en meter högt och saknar runor, däremot har det ett lodrätt streck som är korsat med minst fyra horisontella och mellan dessa är ett myller av små streck. Bortsett från eventuella riter inom den samiska kulten kan dessa även ha tillkommit av naturliga orsaker. Dessutom är blocket översållat med personliga initialer och bomärken varav större delen anses vara klotter från 1600-talet.

Teorier och sägner[redigera | redigera wikitext]

Forbondeleden till Nidaros (nuvarande Trondheim), Carta Marina av Olaus Magnus (1490-1557).
Stenen avbildad i Suecia antiqua et hodierna, 1600-talet
Skissförlaga till stenen i Suecia antiqua et hodierna, 1600-talet

Stenens ålder är inte känd, men den är omskriven sedan medeltiden av bland andra Olaus Magnus, Johannes Messenius, Abraham Hülphers och Olof Rudbeck[vem?].[källa behövs] Erik Dahlbergh inkluderade stenen i stormaktstidens propagandaverk Suecia antiqua et hodierna.

S:t Olofsleden hade sin rutt här på 1000-talet och många av de pilgrimer som vandrande förbi har på klipphällar närmare Skurdalsporten ristat in sina kors.

Till stenen finns en vitt spridd vandringssägen, en lyrisk profetia om landets framtida öden, men detta mytomspunna kväde var förmodligen nedskrivet på en annan, numera försvunnen sten som stod någonstans i närheten. Enligt en teckning från 1800-talets slut av Johan Tirén så är hans avbildade runsten cirka tre meter hög och smal, intill står en munk med en åsna.[1] Enligt traditionen hade denna minnessten blivit rest av aposteln S:t Staffan under hans missionerande på 1100-talet i den norrländska obygden.[2] Den var försedd med ett långt runristat diktverk,[3] en mystisk spådomsskrift som fått ett flertal olika tolkningar varav ett utdrag med tre av dess fjorton strofer följer nedan:

"The Swenska taga wid utländska seder,
och landet mister sin forna heder,
än står stenen i Grönan dal.
Kyrkor wändas till Fånghus,
Gudstjänster mister sitt fångna ljus.
Skalkar och bofwar trifwas,
men ärligh man skall fördivas,
än står stenen i Grönan dal."

Diktverket som spreds resulterade i att även andra stenar runt om i landet blev tillskrivna som "Stenen i Grönan dal". En sådan ligger i en nisch av Visby ringmur och har en text från 1772. Ytterligare en sten lär ha funnits på danska Jylland och enligt en kaniker som såg den 1503, skulle den ha förts dit från en plats kallad Gröndal.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Stenen i grönan dal i Projekt Runeberg
  2. ^ Hofberg, Herman; Velander J. P. (1896). Genom Sveriges bygder : skildringar af vårt land och folk (3). Stockholm: Bonnier. sid. 471. Libris 10230004. http://runeberg.org/bygder/ 
  3. ^ Ohlmarks, Åke (1993). Fornnordiskt lexikon (ny). Stockholm: Tiden. Libris 7421995. ISBN 91-550-4044-6 
  4. ^ Lorents, Yngve, red (1933). Nordisk familjebok: encyklopedi och konversationslexikon (3). Stockholm: Nordisk familjebok. Libris 1440270 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]