Stenhumla

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stenhumla
Bombus lapidarius1.jpg
Bombus lapidarius
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
UnderordningMidjesteklar
Apocrita
(orankad)Gaddsteklar
Aculeata
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteHumlor
Bombus
UndersläkteMelanobombus[1]
ArtStenhumla
Bombus lapidarius
Vetenskapligt namn
§ Bombus lapidarius
Auktor(Linnaeus, 1758)[1]
Hane
Hane
Hitta fler artiklar om djur med

Stenhumla (Bombus lapidarius) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea).

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Humlan är vanlig i hela Europa[2], och en av de vanligaste arterna på kulturmark i södra Sverige. Den har ökat under senare tid och dragit sig norrut upp till området kring Siljan och vid kusten upp till Umeå[3]. Den är även vanlig längs finska kusten upptill Bottenviken[4].

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Stenhumlan är en medelstor humla; drottningen blir 18 till 20 millimeter lång, arbetaren 14 till 17 millimeter och hanen 15 till 18 millimeter[5]. Humlan är svart med röd bakkroppsspets. Hanen har dessutom en smal gul halskrage och gul nos. Honan är betydligt större än både arbetarna och hanarna.[4]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Boet inrättas ofta i övergivna fågelbon[4] eller sorkbon under jord. Den kan också bygga bo under stenar, i murar, under eller i hus; i isoleringsmaterial i väggar eller på vindar.[5] Stenhumlan bildar stora samhällen med 100 till 400 individer.[6].

Arten förekommer i många olika biotoper som odlad mark, bland växtlighet vid vägkanter, trädgårdar, villabebyggelse och i städer.[3] Den kan flyga relativt långt för att skaffa näring, upp till 1,5 km.[6] Favoritväxter är vitklöver, harklöver, monke, fruktträd, maskros, fibblor, olika ärtväxter, plister, lejongapsväxter, labiater, tistlar och väddklint.[3] Arten sparar inte bara honung utan även pollen i boet.[7]

De övervintrade honorna kommer fram i mars, arbetarna från april, medan könsdjuren (ungdrottningar och hanar) flyger mellan juli och tidigt i oktober.[8]

Hanarna är så kallade patrullerare, som flyger på 1 till 2 meters höjd längs en bestämd bana, upptill 100 m lång, där de avsätter feromoner på höga objekt som vass och rapsplantor för att locka till sig parningsvilliga honor. Flera hanar kan ofta flyga efter varandra längs samma bana.[7]

Snylthumla[redigera | redigera wikitext]

Arten parasiteras av stensnylthumlan, som tar över boet för att föda upp sin egen avkomma.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Melanobombus (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/ml.html. Läst 12 januari 2015. 
  2. ^ ”"Steinhummel" · Bombus lapidarius (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/b-lapida.htm. Läst 30 april 2017. 
  3. ^ [a b c d] ”Stenhumla Bombus lapidarius. Artdatabanken, Sveriges Lantbruksuniversitet. http://www.artdata.slu.se/Humlor/las-lapidarius.htm. Läst 9 november 2012. 
  4. ^ [a b c] Holmström, Göran (2007). Humlor - Alla Sveriges arter. Västerås: Östlings Bokförlag Symposion AB. sid. 88-89. ISBN 978-91-7139-776-8 
  5. ^ [a b] ”Steinhummel - Bombus lapidarius (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/b-lapida.htm. Läst 8 november 2012. 
  6. ^ [a b] Goulson, Dave (2010) (på engelska). Bumblebees: behaviour, ecology, and conservation. Oxford: Oxford University Press. sid. 177. ISBN 978-0-19-955307-5 
  7. ^ [a b] Benton, Ted (2006) (på engelska). Bumblebees. London: HarperCollins. sid. 363-364. ISBN 0-00-717451-9 
  8. ^ M Edwards. Bombus lapidarius (Linnaeus,1758)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/bee/apidae/bombus-lapidarius. Läst 30 april 2017.