Stina Nilsson

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Stina Nilsson
Stina Nilsson 2018-01-14 001.jpg
Stina Nilsson i januari 2018
LandSverige Sverige
SportLängdåkning
KlubbIFK Mora SK
TränareOle Morten Iversen
SkidorFischer
PjäxorAlpina
Född24 juni 1993 (25 år)
Malung
Längd176 cm
Vikt66 kg
Världscupdebut7 mars 2012
Aktiva år2012–
Olympiska spelen
Deltagande2 (2014, 2018)
Medaljer5
Guldmedaljer1
Världsmästerskap
Deltagande3
Medaljer4
Guldmedaljer0
Världscupen
Säsonger6 (2016/2017 inräknat)
Vinster15
Pallplatser29
Senast uppdaterad: 2 mars 2018
Stina Nilsson
Längdåkning, damer
Nation: Sverige Sverige
Olympic rings with transparent rims.svg Olympiska spel
Guld Pyeongchang 2018 Sprint
Silver Pyeongchang 2018 4 x 5 km
Silver Pyeongchang 2018 Sprintstafett
Brons Sotji 2014 Sprintstafett
Brons Pyeongchang 2018 30 km klassiskt
Världsmästerskap
Silver Falun 2015 Sprint
Silver Falun 2015 Sprintstafett
Silver Falun 2015 4 x 5 km stafett
Silver Lahtis 2017 4 × 5 km stafett
Världsmästerskap för juniorer
Guld Liberec 2013 Sprint
Guld Liberec 2013 4 x 3,3 km stafett
Guld Erzurum 2012 Sprint
Silver Erzurum 2012 4 x 3,3 km stafett
Svenska mästerskap
Guld Skellefteå 2018 Sprint
Silver Boden 2013 Sprintstafett
Silver Umeå 2014 Stafett
Silver Örebro 2015 Skiathlon
Silver Örebro 2015 Stafett
Silver Kalix 2015 Sprintstafett
Silver Söderhamn 2017 Skiathlon
Silver Skellefteå 2018 Stafett
Silver Skellefteå 2018 15 km fristil
Brons Kalix 2015 30 km fristil
Brons Gällivare 2016 30 km klassiskt

Täpp Karin Stina Nilsson, född 24 juni 1993 i Malung, är en svensk längdskidåkare. 2014 vann hon bronsmedalj i sprintstafett vid vinter-OS i Sotji. Hon vann tre silvermedaljer (sprint, stafett och sprintstafett) vid VM 2015 och en silvermedalj (stafett) vid VM 2017. 2018 vann hon guldmedalj i sprint, silvermedalj i stafett och sprintstafett samt bronsmedalj vid 30 km klassiskt vid vinter-OS i Pyeongchang.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund och tidig karriär[redigera | redigera wikitext]

Stina Nilsson växte upp i Malung. Hon vann sin första skidtävling när hon var fyra år. Nilsson har fyra junior-vm-guld från juniorkarriären, varav två i sprint och två i stafett. Hon har två gånger vunnit U-23-cupen, som ingår i världscupen. Nilsson deltog i VM i Val di Fiemme 2013, vid denna tid var hon fortfarande junior. Hennes bästa resultat därifrån är en femteplats från sprinten.[1] I finalen var hon den klart minst meriterade åkaren.

Stina Nilsson slutade på 23:e plats i sin världscupdebut vid en deltävling i Drammen den 7 mars 2012.[2]

2014–2015[redigera | redigera wikitext]

Hon vann ett OS-brons i sprintstafetten i Sotji 2014 tillsammans med Ida Ingemarsdotter efter att ha spurtat ner tyska Denise Herrmann på upploppet. Vid sprinten åkte Nilsson ut i semifinalen, efter fjärde bästa tid i sitt heat. Hennes första världscuppallplats kom i Drammen den 5 mars 2014 när hon kom trea i den klassiska sprinten över 1,3 kilometer [3].

Hon tog silver på VM-sprinten i klassisk stil i Falun 2015, efter Marit Bjørgen.[4] Tillsammans med Ida Ingemarsdotter tog Stina Nilsson silver, efter Norge, i sprintstafetten i fri stil i VM 2015. Dessutom tog hon silver i stafetten, 4x5 km, i VM i Falun 2015. Detta tillsammans med Sofia Bleckur, Maria Rydqvist och Charlotte Kalla. Efter VM i Falun fick hon i media smeknamnet "silver-Stina". 2015 tog hon också hem mest poäng för åkare under 23 år, och vann U-23 cupen. Den 13 december 2015 tog Nilsson sin första individuella världscupseger när hon vann sprinten i Davos.[5]

Stina Nilssons första vinst i världscupen tog hon i fristilssprinten i schweiziska Davos den 13 december 2015, före Maiken Caspersen Falla & Ingvild Flugstad Östberg. [6] Hennes första seger i sprintstafett tog hon tillsammans med Ida Ingemarsdotter i Otepää den 18 januari 2015.[7]

2016–2017[redigera | redigera wikitext]

Stina Nilsson slutade trea i sprintcupen säsongen 2015/2016. Hon tog tre individuella segrar i världscupen.

Säsongen 2016/2017 slutade hon sammanlagt på tredje plats i Tour de Ski efter Heidi Weng och Krista Pärmäkoski.[8] Av de totalt sju etapperna under touren vann hon fyra, varav tre i distans och en i sprint.[9] Hon deltog vid världsmästerskapen i Lahtis 2017. Hon började med att som favorit komma nia på den inledande sprinten efter ett fall i semifinalen. Hon följde upp det med en 26:e plats på skiathlon över 15 km. På sprintstafetten slutade hon fyra efter Norge, Ryssland och USA. På stafetten över 4x5 km tog hon silver tillsammans med Anna Haag, Charlotte Kalla och Ebba Andersson. Hon gick ut som andra lag men kunde inte närma sig ledande Norge och kampen om andraplatsen stod mot finska Pärmäkoski. Den spurtduellen vann Nilsson och inkasserade ett VM-silver.

Senare på säsongen blev hon tvåa i sprintcupen 2016/2017.

2017–2018[redigera | redigera wikitext]

OS i Pyeongchang blev en stor succé för Nilsson, hon tog sitt första mästerskapsguld när hon vann sprinten,[10] var med och bidrog till att Sverige tog silver i både damernas stafett[11] och sprintstafett[12] och avslutade spelen med att ta brons på tremilen.[13]

Hon tilldelades Victoriastipendiet 2018.[14]

Världscupsegrar[redigera | redigera wikitext]

 Individuellt (15)[redigera | redigera wikitext]

Datum Land Ort Disciplin
13 december 2015 Schweiz Schweiz Davos Sprint, fristil
16 januari 2016 Slovenien Slovenien Planica Sprint, fristil
4 mars 2016 Kanada Kanada Quebec Sprint, fristil
26 november 2016 Finland Finland Ruka Sprint, klassisk stil
31 december 2016 Schweiz Schweiz Val Müstair Sprint, fristil
3 januari 2017 Tyskland Tyskland Oberstdorf 10 km, skiathlon
4 januari 2017 Tyskland Tyskland Oberstdorf 10 km jaktstart, fristil
7 januari 2017 Italien Italien Val di Fiemme 10 km masstart, klassisk stil
28 januari 2017 Sverige Sverige Falun Sprint, fristil
18 februari 2017 Estland Estland Otepää Sprint, fristil
8 mars 2017 Norge Norge Drammen Sprint, klassisk stil
17 mars 2017 Kanada Kanada Québec Sprint, fristil
24 november 2017 Finland Finland Ruka Sprint, klassisk stil
9 december 2017 Schweiz Schweiz Davos Sprint, fristil
20 januari 2018 Slovenien Slovenien Planica Sprint, klassisk stil

Stafett[redigera | redigera wikitext]

Datum Land Ort Disciplin Lagkamrat
18 januari 2015 Estland Estland Otepää Team sprint (med Ida Ingemarsdotter)
17 januari 2016 Slovenien Slovenien Planica Team sprint (med Ida Ingemarsdotter)

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Biografi, FIS”. Internaionella skidförbundet, FIS. http://www.fis-ski.com/uk/604/613.html?sector=CC&competitorid=159759&type=result&category=WC&season=ALL&sort=&discipline=ALL&position=&place=&Submit=Search. 
  2. ^ Statistiken talar för och emot Nilsson”. folkbladet.se. 23 november 2017. http://www.folkbladet.se/sport/statistiken-talar-for-och-emot-nilsson-om4904068.aspx. Läst 29 december 2017. 
  3. ^ FIS-Ski.com: Official results World Cup - Ladies' SP C Final - Drammen. Läst 5 mars 2014 (engelska)
  4. ^ Kvarnström, Jonathan (19 februari 2015). ”Stina Nilsson kämpade sig till silver”. SVT Sport. http://www.svt.se/sport/vm-vinter/vm-final-sprint-dam. Läst 19 februari 2015. 
  5. ^ ”Här vinner Stina Nilsson äntligen”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/vintersport/skidor/article21932496.ab. Läst 13 december 2015. 
  6. ^ http://data.fis-ski.com/dynamic/results.html?sector=CC&raceid=25761
  7. ^ ”Otepää (EST) 18.01.2015 World Cup - Ladies' Team Sprint F”. FIS. http://data.fis-ski.com/dynamic/results.html?sector=CC&raceid=24126. Läst 18 januari 2015. 
  8. ^ Lars Grimlund (8 januari 2017). ”Stina Nilsson trea i Tour de Ski”. Dagens nyheter. http://www.dn.se/sport/stina-nilsson-trea-i-tour-de-ski/. Läst 8 januari 2017. 
  9. ^ ”Stina Nilsson tjänar 682 000 på 'Touren'”. Expressen. 8 januari 2017. http://www.expressen.se/sport/langdskidor/stina-nilsson-tjanar-682-000-pa-touren/. Läst 8 januari 2017. 
  10. ^ ”Guld-Stinas glädjetårar”. Aftonbladet. 13 februari 2018. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/e1M8RK/guld-stinas-gladjetarar. Läst 26 februari 2018. 
  11. ^ ”Norske tränaren: ”Var säker på silver””. Aftonbladet. 17 februari 2018. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/OnyGgV/norske-tranaren-var-saker-pa-silver. Läst 26 februari 2018. 
  12. ^ ”Sverige tog silver i sprintstafett”. Aftonbladet. 21 februari 2018. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/jPKQXw/sverige-tog-silver-i-sprintstafett. Läst 26 februari 2018. 
  13. ^ ”Stina tog brons på tremilen: ”Va? Är jag trea?””. Aftonbladet. 25 februari 2018. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/qnk5lm/stina-tog-brons-pa-tremilen-va-ar-jag-trea. Läst 26 februari 2018. 
  14. ^ Daniel Sörensen (1 juni 2018). ”Stina Nilsson får Victoriastipendiet” (på svenska). Sportbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/5Vzq7z/stina-nilsson-far-victoriastipendiet. Läst 1 juni 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]