Stortrapp
| Stortrapp Status i världen: Sårbar[1] | |
_(2416576086).jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Trappar Otidiformes |
| Familj | Otididae |
| Släkte | Otis Linné, 1758 |
| Art | Stortrapp O. tarda |
| Vetenskapligt namn | |
| § Otis tarda | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde.
Till största delen stannfåglar. Till största delen häckningsområde (utbredning sommartid) Till största delen vinerkvarter. | |
.jpg) | |
Stortrapp (Otis tarda) är en stor och tung fågel i ordningen trappar som placeras i det egna släktet Otis.
Utseende
Stortrappen är en stor och tung fågel. Dess huvud och hals är ljust askgrå. Ryggen och skuldrorna är tvärvattrade i svart och rostgult och armpennorna är vita med svartbruna spetsar. Hanen, som uppnår en längd på över en meter, bär vid näbbroten ett slags mustasch av långa fjädrar. Den betydligt mindre honan saknar denna prydnad. Stortrappen är världens tyngsta flygande fågel. Hannen kan ha ett vingspann på 240 cm och väga upp till 16 kg.
Utbredning och taxonomi
Stortrappen förekommer i södra och mellersta Europa och i delar av Asien.
Arten delas upp i två underarter:[2]
- Otis tarda tarda - förekommer i södra Palearktis
- Otis tarda dybowskii - förekommer från sydöstra Ryssland till Mongoliet och nordöstra Kina.
Förekomst i Storbritannien
I Storbritannien startades 2004 en återinplantering av stortrappen, vilket 2009 ledde till den första lyckade häckningen i landet sedan 1832.[3]
Förekomst i Sverige
I Sverige häckade den årligen i Skåne, bland annat på Skanörs ljung[4], men de sista försvann under 1860-talet.[5] Under 1900-talet har den observerats på Öland, i Skåne och på Västgötaslätten totalt ett tiotal gånger.[3] Den geografiskt närmaste stabila populationen finns idag på hedar norr om Berlin[6].
Ekologi
Stortrappen lever och häckar på öppna slätter, betesmarker, hedar och stäpper. Hannens spel är spektakulärt, bland annat vänder han "ut och in" på fjäderdräkten.[3] Honan lägger tre olivgråa, brunfläckiga ägg i en håla i marken. Stortrappen är skygg och försiktig samt vistas ständigt på fria fält, långt från människor. Den missgynnas av snörika vintrar eftersom den då måste flytta till andra områden för att finna föda.
Status och hot
Det europeiska beståndet av stortrapp har minskat kraftigt på grund av jakt, jordbruksgifter och biotopförluster och omfattar idag cirka 35.000 individer, vilket gör den till en av de mest hotade fåglarna i Europa.[källa behövs]
Namn
En gammal svensk jägarterm för arten är pommersk kalkon.[4]
Referenser
Noter
- ^ Birdlife International 2012 Otis tarda Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 14 mars 2016.
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson. (2011) The Clements checklist of birds of the world, Version 6.6 (xls), <www.birds.cornell.edu/clementschecklist>, läst 2012-04-20
- ^ [a b c] Fältbiologen (2010) Stortrappens återkomst, nr.2, sid:22
- ^ [a b] Nordisk familjebok (1919) [1], vol.29, "Tidsekvation - Trompe", sid: 623-624
- ^ Nya och försvunna ryggradsdjur i Sverige, Nationellt resurscentrum för biologi & bioteknik, besökt 1 maj 2009.
- ^ Bruun, Delin, Svensson, Alla Europas fåglar i färg, BonnierAlba 1994
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.
- Fältbiologen (2010) Stortrappens återkomst, nr.2, sid:22