Svarta handen
| Svarta handen Црна рука Crna Ruka | |
 Svarta handens emblem. | |
| Grundad | Maj 1911 |
|---|---|
| Grundare | Dragutin Dimitrijević |
| Syfte/fokus | Skapa ett Storserbien på Balkan |
Svarta handen (serbokroatiska: Црна рука/Crna Ruka), även Förenande eller döden (Уједињење или смрт/Ujedinjenje ili Smrt), var en serbisk nationalistisk, panslavisk och revolutionär hemlig organisation vars mål var att skapa ett Storserbien på Balkan, i likhet med Stefan Uroš IV Dušans medeltida rike.[1] Svarta handen bildades i maj 1911 av Dragutin Dimitrijević, även kallad Apis, tillsammans med en grupp inflytelserika officerare i den serbiska armén.[2] För att nå sitt panslaviska mål var gruppen beredd att ta till terrormetoder.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Bakgrund
[redigera | redigera wikitext]Svarta handen grundades i maj 1911 av ledaren Dragutin Dimitrijević (även kallad Apis), tillsammans med en grupp inflytelserika officerare i den serbiska armén. Deltagarna i organisationen hade lång erfarenhet av serbisk politik, där de åtminstone hade spelat en aktiv roll sedan palatskuppen i maj 1903.[2]
Den omedelbara bakgrunden till att organisationen bildades utgjordes av Österrike-Ungerns annektering av Bosnien 1908: Bosnienkrisen. Österrikes beslut att ta över Bosnien hindrade de serbiska nationalisternas ambitionerna att själva erövra den bosniska provinsen (som då låg inom Osmanska riket) och bilda ett utökat Serbien.[2]
Svarta handen var inspirerad av olika nationalistiska rörelser, inte minst de rörelser som drivit på enandet av Tyskland och Italien under det sena 1800-talet. På samma sätt ville den serbiska organisationen att kristna områden på Balkan som kontrollerades av Osmanska riket skulle bli en del av Serbien. Det gällde områden som idag omfattar Nordmakedonien och Kosovo, och inte minst Bosnien-Hercegovina.[2]
Gruppen hade samtidigt även mål inom Serbien där man riktade in sig på de statliga ledarna. För att uppnå sina mål tänkte sig ledaren Apis att såväl politiska som kulturella och militära metoder var tillåtna. Man uteslöt inte heller terrorism som metod för att driva igenom sina idéer, varken i hemlandet eller utomlands.[2]
Skotten i Sarajevo
[redigera | redigera wikitext]Svarta handen är känd för sin inblandning i skotten i Sarajevo den 28 juni 1914, mordet på kronprins Franz Ferdinand av Österrike-Ungern. Attentatet kom att användas som förevändning för utlösande av första världskriget. Själva attentatet förövades av en ung bosnienserbisk student, Gavrilo Princip, och sex andra medlemmar. Princip och de övriga attentatsmännen ingick i en organisation som hette Unga Bosnien (serbokroatiska: Млада Босна/Mlada Bosna). Organisationen var en fristående jugoslavisk-nationalistisk förening som uppmärksammades av serbiska underrättelsetjänsten som leddes av Svarta Handens ledare.[1][3] Av de sju attentatsmännen längs ärkehertigens färdväg avrättades två genom hängning.[4] De övriga fem erhöll fängelsestraff.
Dess grundare Dragutin Dimitrijević ställdes inför rätta redan 1917 av den serbiska exilregeringen. Han dömdes och avrättades för landsförräderi.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Martin Skoog (Nummer 6, 2014). ”Skotten i Sarajevo 1914”. Militär Historia. http://www.militarhistoria.se/artiklar/forsta-varldskriget/skotten-i-sarajevo-1914/. Läst 3 maj 2015.
- ^ [a b c d e] John Paul Newman (15 september 2016). ”Black Hand” (på engelska). 1914-1918-Online (WW1) Encyclopedia. doi:. https://encyclopedia.1914-1918-online.net/article/black-hand/. Läst 2 oktober 2025.
- ^ Søren Aagaard. ”Sarajevo 1914”. Allt om Historia (Nummer 9, 2011). Arkiverad från originalet den 2 april 2016. https://web.archive.org/web/20160402080510/http://www.alltomhistoria.se/artiklar/sarajevo-1914/. Läst 5 maj 2015. Arkiverad 2 april 2016 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Mitrović 2007, s. 77.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Mitrović, Andrej (2007) (på engelska). Serbia's Great War, 1914–1918. London: Hurst. ISBN 978-1-55753-476-7