Svartabborre
| Svartabborre | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
| Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning | Abborrartade fiskar Perciformes |
| Underordning | Abborrlika fiskar Percoidei |
| Familj | Solabborrfiskar Centrarchidae |
| Släkte | Micropterus |
| Art | Svartabborre M. dolomieu |
| Vetenskapligt namn | |
| § Micropterus dolomieu | |
| Auktor | Lacépède 1802[1] |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| Micropterus dolomieui Lacepède, 1802 | |
 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Svartabborre (Micropterus dolomieu) är en art i familjen solabborrfiskar vars ursprungsområde är Nordamerika, men som inplanterats i flera länder.
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Svartabborren påminner till kroppsformen om abborren, men ryggfenorna är sammanvuxna och den bakre delen är högst (till skillnad från abborren, där förhållandet är det motsatta).[2] Den främre delen har 9 till 11 taggstrålar,[3] medan den bakre, mjukare har 13 till 15 mjukstrålar.[4] Rygg och huvud är olivgröna till gulbruna, sidorna är ljusare, och buken blekgul. Huvudet har röda ögon, en mörk fläck på gällocket och 3 mörka längsstrimmor från nos till öga, medan sidorna har 9 till 16 mörka tvärstrimmor.[5] Arten kan bli 69 cm lång och väga 5,4 kg, men är vanligtvis mycket mindre.[6]
Vanor[redigera | redigera wikitext]
Arten lever i klara, kyliga vattendrag och grunda vattensamlingar med grus- eller stenbotten. Födan består av kräftor, fisk och insekter. Ungfiskarna tar djurplankton och insektslarver.[6] Födan fångas framför allt med synens hjälp, varför fisken är beroende av klart vatten. Fiskarna gömmer sig gärna bland nerfallna trädstammar och andra föremål i vattnet.[3]
Svartabborren blir normalt omkring 15 år gammal,[5] men kan i undantagsfall nå en ålder av 26 år.[3][4][6]
Fortplantning[redigera | redigera wikitext]
Arten, som blir könsmogen vid 3 till 4 års ålder,[7] leker under våren (i sydöstra USA under april till maj vid en vattentemperatur mellan 16 och 26 °C, längre norrut under april till juli vid en temperatur mellan 13 och 24 °C),[5] då hanen bygger ett bo på bottnen i grunt vatten. Han lockar sedan en hona till boet genom att nafsa henne i buken, och paret avger därefter sperma och ägg (en hona kan avge omkring 2 000 ägg per gång) medan de simmar i cirklar över boet. Parningen kan upprepas i upp till 2 timmar, varefter hanen kör bort honan.[3] Arten är emellertid promiskuös (hanarna kan para sig med flera honor, liksom honorna med flera hanar) och ett bo kan innehålla ända upp till 20 000 ägg (genomsnittet är 6 300). Både äggen, som kläcks efter 2 till 10 dagar beroende på vattentemperaturen, och de unga larverna bevakas av hanen.[5]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Ursprungsområdet omfattar de Stora sjöarna och Saint Lawrencefloden med bifloder från södra Québec i Kanada och New Hampshire till North Dakota i USA samt Mississippis flodområde till Alabama. Svartabborren har emellertid inplanterats på andra håll i USA (inkluderande Hawaii) och Kanada, och dessutom introducerats i många länder som Mexiko, Belize, Tjeckien, Slovakien, Brittiska öarna, Frankrike, Tyskland, Österrike, Vietnam, Guam, Fiji samt Sydafrika.[3]
Arten har dessutom inplanterats i Finland nära Lojo,[8] och i Sverige 1962 i Blekinge i sjöarna Norra Dämmet och Vitavatten.[2] Fram till mitten av 1980-talet var den svenska populationen livskraftig,[2] men numera har framgången med dess inplantering ifrågasatts, åtminstone beträffande Vitavatten.[9] Försök med inplantering av arten i Sverige hade gjorts redan första gången 1893, då dock utan framgång.[10]
Kommersiell betydelse[redigera | redigera wikitext]
I Nordamerika anses arten som en god matfisk och en populär sportfisk.[7] I många länder dit den införts betraktas den emellertid som ett hot mot den lokala faunan.[6]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Micropterus dolomieu Lacepède, 1802” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=550562. Läst 28 februari 2011.
- ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedts. sid. 124, 302-303. ISBN 91-1-844202-1
- ^ [a b c d e] John Whitlock, Renee Sherman Mulcrone (2004). ”Micropterus dolomieu smallmouth bass” (på engelska). Animal Diversity Web (University of Michigan). http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Micropterus_dolomieu.html. Läst 28 februari 2011.
- ^ [a b] ”Smallmouth Bass” (på engelska). Arizona Game and Fish Department. oktober 2009. Arkiverad från originalet den 18 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110718130656/http://www.gf.state.az.us/h_f/fish_smallmouth_bass.shtml. Läst 28 februari 2011.
- ^ [a b c d] ”Micropterus dolomieu smallmouth bass” (på engelska). Texas State University. Arkiverad från originalet den 30 juni 2010. https://web.archive.org/web/20100630041230/http://www.bio.txstate.edu/~tbonner/txfishes/micropterus%20dolomieu.htm. Läst 28 februari 2011.
- ^ [a b c d] Froese, Rainer; Ortañez, Auda Kareen (20 april 2010). ”Micropterus dolomieu (Lacépède, 1802) Smallmouth bass” (på engelska). FishBase. http://www.fishbase.se/summary/speciessummary.php?id=3382. Läst 28 februari 2011.
- ^ [a b] ”Smallmouth Bass Micropterus dolomieu” (på engelska). Michigan Department of Natural Resources and Environment. http://www.mi.gov/dnr/0,1607,7-153-10364_18958-45689--,00.html. Läst 26 februari 2011.
- ^ ”Kotka Maretarium - Bäckspigg”. Kotka Maretarium Oy. Arkiverad från originalet den 14 augusti 2009. https://web.archive.org/web/20090814232520/http://www.maretarium.fi/mare/kala_se.php?id=139. Läst 1 mars 2011.
- ^ Therese Asp (2004) (PDF, 777 kB). Övervakning av sjöhjortron (Nostoc zetterstedtii) i Blekinge. Länsstyrelsen Blekinge Län. sid. 22. http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:863086/FULLTEXT01.pdf. Läst 12 september 2017
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1938 (nyutgåva av 1930 års utgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 4. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 36