Taiwans politiska status
.png)
Taiwans politiska status är kontrovers kring ön Taiwans politiska status. Frågan handlar om huruvida statsbildningen Republiken Kina (som i vardagligt tal ofta benämns som Taiwan) på ön Taiwan ska fortsätta att utgöra Republiken Kina, införlivas i Folkrepubliken Kina eller bli en officiellt självständig stat under beämningen Republiken Taiwan. En temporär tvistefråga är också synen på förhållandet mellan Republiken och Folkrepubliken under förhandlingarna mellan de två staterna. Från Taiwans sida vill man se på dessa som "mellanstatliga relationer", ett ordval som inte uppskattas av ledarna i Peking då de inte erkänner Taiwan som en egen stat utan ser det som endast en ockuperad kinesisk provins.
Denna tvist kring landets status har en rad följdeffekter inom alltifrån politik, populärkultur[1] och sport. Till exempel i idrottssammanhang som olympiska spelen och världsmästerskapet i herrfotboll tävlar Taiwan under namnet Kinesiska Taipei.
I januari 2026 hade det politiska styret på ön endast officiella diplomatiska relationer med 13 av FN:s medlemsländer.[2]
Bakgrund
[redigera | redigera wikitext]Efter första kinesisk-japanska kriget (1894–1895) tog Japan kontroll över ön Taiwan, och kom att behålla den fram till slutet av andra världskriget. Ön var därför inte inblandad i det kinesiska inbördeskriget som bröt ut efter Qingdynastins avsattes under Xinhairevolutionen.
1945 tog Republiken Kina tog över ön efter Japans förlust i andra världskriget och införlivade den som en provins. Kriget mot Japan hade inneburit en enad front mellan de två sidorna i inbördeskriget men efter Japans förlust mot de allierade återupptogs den historiska rivaliteten.
När Kinas nationalistparti förlorade mot Mao Zedongs marxistiska gerillatrupper och gick i reträtt bildade de en exilregering på ön som gjorde anspråk på samma landmassa som numera styrdes av den kommunistiska Folkrepubliken Kina från Peking. Flykten från fastlandet inkluderade över en miljon människor, mestadels affärsmän, bankirer, läkare, akademiker, tjänstemän och soldater med kopplingar till det nationalistiska Kuomintang-partiet.
Nationalisterna med ledning av Chiang Kai-shek utropade ett militärt undantagstillstånd, vilket höll i sig fram till juli 1987 och provisoriska bestämmelser som hävdes i maj 1991. Under kalla kriget kom Taiwan att bli en av flera indirekta stridsplatser mellan stormakterna USA och Sovjetunionen, där den förra erkände ö-regimen medan den senare hade allierade sig med det socialistiska styret i Peking. Styret på ön behöll officiellt namnet 'Republiken Kina' och erkändes av USA och flertal andra västländer som den legitima representanten för det kinesiska folket. Detta innebär att Taiwans politiska representanter representerade Kina i både FN och FN:s säkerhetsråd.
I sin propaganda fortsatte Chiang Kai-sheks regim att lyfta fram målet att återerövra fastlandet.[3][4] Likaså beskrev den kommunistiska Folkrepubliken önationen som den sista 'icke-befriade' regionen av Kina som i sinom tid skulle komma att räddas av den kommunistiska styrkorna.[5]
1971 tog Folkrepubliken över Republikens plats i FN och även gradvis de diplomatiska kontakterna med omvärlden. Försämrade relationer mellan Sovjetunionen och Folkrepubliken Kina fick USA att ändra riktning. President Richard Nixons besök på fastlandet blev en vändpunkt i relationen mellan USA, Taiwan och Kina. År 2000 erkände endast 28 länder i världen Republiken som det rättmätiga Kina.
I början av 1990-talet tilläts fria val på Taiwan, allteftersom Chiang Kai-sheks son Chiang Ching-kuo avvecklade det strikt auktoritära, militära politiska systemet.[6] Idag är den viktigaste politiska frågan, som också skiljer partierna åt, om man ska kämpa för formell självständighet eller fortsätta med status quo.
Olika folkgrupper
[redigera | redigera wikitext]Situationen på Taiwan kompliceras ytterligare av att befolkningen är allt annat än homogen. Under Mingdynastin (1368–1644) började människor från Kinas fastland för första gången slå sig ned på ön. Vid den tiden fanns redan en malajisk-polynesisk ursprungsbefolkning. Holländare bosatte sig på ön under 1600-talet men kördes iväg av generalen Zheng Cheng-gong (eller Koxinga) 1662. Under Qingdynastin (1644–1911) ökade invandringen till ön. Efter inbördeskriget kallades de tidigare invandrarna för taiwaneser och de nyanlända för fastlänningar.
År 2000 var 15 procent av Taiwans befolkning på 22 miljoner så kallade fastlänningar.[7] Förhållandet mellan dessa och resten av befolkningen nådde ett kritiskt skede efter massakern den 28 februari 1947 då Chiang Kai-shek sände militära trupper för att slå ned taiwanesernas demonstrationer mot den nya regimen. Denna så kallade "vita terror" har uppskattats ha krävt runt 30 000 dödsoffer. Den taiwanesiska dialekten förbjöds och intellektuella oppositionella benämndes ofta som "kommunister" och fängslades eller försvann. Nationalistregeringen bad officiellt om ursäkt för detta 40 år senare och betalade ut kompensation till offrens anhöriga.
Taiwan och omvärlden
[redigera | redigera wikitext]Endast ett fåtal länder i världen har officiella diplomatiska kontakter med Republiken Kina på Taiwan. Ett flertal länder har dock handelsbeskickningar och kulturhus som fungerar som de facto-ambassader på alla sätt; de utfärdar visum samt utför konsulära uppgifter. 15 länder hade diplomatisk förbindelse med Taiwan år 2019.[8][9]
|
Taiwans politiska partier
[redigera | redigera wikitext]De största partierna i Republiken Kina idag är nationalistpartiet Kuomintang (KMT), bildat 1912 och fortsätter att förespråka en förening med fastlandet, och Demokratiska progressiva partiet (DPP), som har självständighet som en av sina viktigaste frågor.
DPP anser att Taiwan inte är ute efter självständighet, då de de facto varit självständiga sedan 1949. Man refererar då till de politiska, juridiska och sociala skillnaderna som finns mellan de två olika Kina. KMT är inte lika angelägna om självständighet. Vissa inom partiet är tvärtom för en återförening, medan andra är nöjda med status quo. En utbrytargrupp ur KMT, Nya partiet, är för en snabb återförening. Det finns också en oberoende politiker, James Soong Chu-yu, som har brutit med KMT och har visat sig ha ett stort stöd bland befolkningen.
Kinas inställning
[redigera | redigera wikitext]Regeringen i Peking vill att Taiwan ska återförenas med fastlandet enligt principen "ett land, två system", likt den politiska ordningen som gäller på de forna europeiska kolonierna Hongkong och Macao. I teorin skulle detta innebära att Taiwan skulle få behålla sitt ekonomiska och politiska system men lyda under Pekings direktiv.
En skillnad från Hongkong och Macao är att Taiwan också skulle få behålla sin armé.[källa behövs] Den politiska ledningen i Taiwan har ställt sig kritiska till Pekings förslag. Den före detta biträdande försvarsministern Lin Chong-Pin kommenterade detta på följande vis: "Kommunisterna har justerat storleken på buren lite grann. Men varför skulle taiwaneserna, som haft full frihet och demokrati, vilja krypa in i en bur?" [källa behövs]
Folkrepubliken Kina anser att ön utgör kinesiskt territorium och utgör en naturlig del av den kinesiska nationen. Det politiska styret på ön anses separatistiskt och Peking inför ofta ekonomiska sanktioner mot aktörer man anser legitimerar styret.[12]
Kina har uttryckligen hotat med militärt ingripande om den politiska ledningen på ön förklarar Taiwan självständigt. Regimen har också uttryckt viss irritation över långsamheten i återföreningsprocessen.[källa behövs]
Taiwan och FN
[redigera | redigera wikitext]Kina, representerat av Republiken Kinas regering, var ett av fem länder som grundade FN, och blev medlem den 24 oktober 1945. Efter att det statsbärande Nationalistpartiet förlorat inbördeskriget 1949 utropades Folkrepubliken Kina på fastlandet den 1 oktober, och Republiken Kina omallokerades till Taiwan. Trots att Republiken Kina nu i praktiken enbart hade kontroll över Taiwan och ett antal mindre öar fortsatte de representera Kina i FN fram till den 25 oktober 1971, då resolution 2758 antogs. Denna innebar att man erkände Folkrepubliken Kina som den enda legitima representanten för Kina.,
Regeringen på Taiwan har sedan 1991 försökt att återigen inträda i FN, men nu som representant enkom för folket på Taiwan, under namn som Republiken Kina på Taiwan, Republiken Kina (Taiwan), eller endast Taiwan (som Taiwans nuvarande regeringsparti Demokratiska framstegspartiet föreslagit).
Hittills har det blivit avslag, med hänvisning till resolution 2758. Regeringen på Taiwan hävdar att Taiwan aldrig varit under kinesisk jurisdiktion, och eftersom resolution 2758 ej tog upp frågan om taiwanesisk representation i FN, är inte taiwanesiskt medlemskap en omöjlighet.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Leijonhufvud, Göran, Taiwan – oberoende eller återförening? (2000), från serien Världspolitikerns dagsfrågor
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ↑ SCMP Clips (27 maj 2021). ”John Cena apologises to China for calling Taiwan a country (english subtitles)”. https://www.youtube.com/watch?v=42nfIbwjK0s. Läst 26 januari 2026.
- ↑ ”Countries that Recognize Taiwan 2026” (på engelska). World Population Review. 19 januari 2026. https://worldpopulationreview.com/country-rankings/countries-that-recognize-taiwan. Läst 26 januari 2026.
- ↑ Ingen (1 oktober 2022). ”"Reclaim The Mainland!" - Chinese Nationalist Song”. https://www.youtube.com/watch?v=ks8OMskFuLY. Läst 26 januari 2026.
- ↑ ”Reddit – Internets hjärta”. www.reddit.com. https://www.reddit.com/r/PropagandaPosters/comments/qgw8pg/retake_the_mainland_eliminate_the_communist/. Läst 26 januari 2026.
- ↑ ”Taiwan - Liberation | Chinese Posters | Chineseposters.net” (på engelska). chineseposters.net. https://chineseposters.net/themes/taiwan-liberation. Läst 26 januari 2026.
- ↑ Leijonhufvud, s. 5
- ↑ Leijonhufvud, s. 4
- ↑ Dou, Eva. ”Solomon Islands Ends Diplomatic Ties with Taiwan, Stands by China” (på engelska). The Wall Street Journal. https://www.wsj.com/articles/solomon-islands-ends-diplomatic-ties-with-taiwan-stands-by-china-11568642229. Läst 4 juni 2020.
- ↑ ”Kiribati cuts ties with Taiwan in diplomatic switch to China days after Solomon Islands pivot” (på engelska). Australian Broadcasting Corporation. 20 september 2019. https://www.abc.net.au/news/2019-09-20/kiribati-to-switch-diplomatic-ties-from-taiwan-to-china/11532192. Läst 4 juni 2020.
- ↑ Youkee, Mat; Davidson, Helen (19 december 2025). ”‘Better off with Taiwan’: Honduras joins other Latin American countries rethinking ties with China” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/world/2025/dec/19/honduras-rethinking-china-ties. Läst 26 januari 2026.
- ↑ ”Nicaragua cuts ties with Taiwan in favour of Beijing” (på brittisk engelska). www.bbc.com. 10 december 2021. https://www.bbc.com/news/world-asia-59574532. Läst 26 januari 2026.
- ↑ John Power. ”China’s Xi says ‘reunification’ with Taiwan ‘unstoppable’” (på engelska). Al Jazeera. https://www.aljazeera.com/news/2026/1/1/chinas-xi-says-reunification-with-taiwan-unstoppable. Läst 26 januari 2026.