Tallsläktet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tallar
Pinus densiflora Kumgangsan.jpg
Japansk tall (Pinus densiflora), i Nordkorea.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Kärlväxter
Tracheophyta
Klass Barrväxter
Pinopsida
Ordning Tallordningen
Pinales
Familj Tallväxter
Pinaceae
Släkte Tallar
Pinus
Vetenskapligt namn
§ Pinus
Auktor Linné
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Arter
Se text
Hitta fler artiklar om växter med

Tallsläktet eller tallar (Pinus) är ett släkte i familjen tallväxter som omfattar omkring 90 arter. Barren är fleråriga och har hartsgångar.[1]

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Tallar är nakenfröiga växter. Tallsläktet delas upp i tre undergrupper som särskiljs på deras kottar, frön och barrkaraktär: undergruppen Pinus har generellt hårdare ved och barren sitter två och två, eller tre och tre;[2] undergruppen Ducampopinus, ibland kallad "pinjegruppen" och undergruppen Strobus har generellt mjukare ved och barren sitter fem och fem.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

De flesta regioner på norra halvklotet har någon inhemsk art av tall. Arten Pinus merkusii förekommer så långt söderut som till 2°S i Sumatra på södra halvklotet. I Nordamerika förekommer olika arter av tall, från 66°N och så långt söder et som till 12°N.

Flera arter har introducerats till tempererade eller subtropiska områden både på södra och norra halvklotet, där de odlas som timmer eller som park- och trädgårdsväxter. Ett antal introducerade arter är invasiva i vissa områden och hotar inhemska ekosystem.[3] and threaten native ecosystems.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Tallar är städsegröna, kottbärande, kådrika träd (sällsynt buskar). De lägsta tallarna är cirka 3 meter höga medan de största är över 70 meter höga, men majoriteten mäter mellan 15–45 meter. De minsta arterna är sibirisk dvärgtall (Pinus pumila) och Pinus culminicola. Världens högsta tall mäter cirka 82 meter och är en gultall som växter i nationalparken Rogue River-Siskiyou National Forest i södra Oregon.[4]

Barken hos flertalet arter är tjock och fjällig, men vissa arter har istället tunn och flagig bark. Grenarna växer i regelbundna pseudospiraler, vilket egentligen är en mycket tät spiral som upplevs som en ring av grenar som växer ut från samma punkt på stammen. Många arter producerar en sådan spiral per år men vissa producerar två eller fler.

Tallar lever länge och kan ofta bli 100–1000 år gamla, eller mer. Den äldsta kända trädklonen är den så kallade Methuselah, en Pinus longaeva och uppskattas till 4600 år gammal och återfinns i White Mountains i Kalifornien.[5] En annan individ daterades till 4900 år efter att den avverkats. Den återfanns i Wheeler Peak i Nevada och kallas idag för Prometheus.[6]

Skogsbruk och användning[redigera | redigera wikitext]

Inom skogsbruk för att producera Furutimmer används tallarter med hård ved. Dessa arters ved är fastare och hårdare än granved och är genom sin kådhalt mycket varaktigt, särskilt till undervattensbygge och pålning. Det är timmer från tall som är den vanligaste råvaran för slipers, stolpar och andra typer av impregnade trävaror. Tall avkastar sämre än gran på goda marker, men används istället på marker med låg bonitet där den har en högre produktion än gran. Tall är mer ljuskrävande än granen men har i gengäld ett mer djupgående rotsystem och högre stormfasthet.[källa behövs]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Arter inom släktet[redigera | redigera wikitext]

Dottertaxa till tallar, i alfabetisk ordning:[7][8]

Utöver dessa finns det flera hybrider och varienater, exemeplvis hybridtall (P. ×schwerinii).

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Det finns idag flera tallarter i Sverige. Bara tall (Pinus sylvestris) är inhemsk, men sju andra arter förekommer förvildade i Sverige exempelvis bergtall, cembratall, contortatall, svarttall och weymouthtall.[1] Tallen (P. sylvestris) är efter granen det vanligaste trädet i Sveriges skogar.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] http://linnaeus.nrm.se/flora/barr/pina/pinus/welcome.html Den virtuella floran: Tallar
  2. ^ [a b] Burton Verne Barnes; Warren Herbert Wagner (January 2004). Michigan Trees: A Guide to the Trees of the Great Lakes Region. University of Michigan Press. Sid. 81–. ISBN 0-472-08921-8. https://books.google.com/books?id=1wosIW4Kwo8C&pg=PA81. 
  3. ^ ”Pinus ssp. (tree), General Impact”. Global Invasive Species Database. Invasive Species Specialist Group. 13 March 2006. Arkiverad från originalet den 26 July 2011. https://web.archive.org/web/20110726195335/http://www.issg.org/database/species/impact_info.asp?si=890&fr=1&sts=sss&lang=EN. Läst 2 mars 2011. 
  4. ^ Fattig, Paul (2011-01-23). ”Tallest of the tall”. Mail Tribune (Medford, Oregon). Arkiverad från originalet den 2013-02-21. https://www.webcitation.org/6EaRW5c8c?url=http://www.mailtribune.com/apps/pbcs.dll/article?AID=%2F20110123%2FNEWS%2F101230353%2F. 
  5. ^ Ryan, Michael; David M. Richardson (December 1999). ”The Complete Pine”. BioScience 49 (12): sid. 1023–1024. doi:10.2307/1313736. 
  6. ^ Currey, DR (1965). ”An Ancient Bristlecone Pine Stand in Eastern Nevada (subscription required”. Ecology 46 (4): sid. 564–6. doi:10.2307/1934900. https://www.jstor.org/pss/1934900. 
  7. ^ Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (19 oktober 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/browse/tree/id/17109426. Läst 26 maj 2014. 
  8. ^ Dyntaxa Pinus

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]