Terjärv

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Terjärv
Teerijärvi (finska)
Kommun
Teerijärvi.vaakuna.svg
Land Finland Finland
Landskap Österbotten
Admin. centrum Är del av Kronoby
Politik     
 - Kommundir. Malin Brännkärr
 - Kommunfullm.
ordf.
Marketta Widjeskog
 - Kommunstyr.
ordf.
Hans-Erik Lindgren
 - Politisk fördelning (27)(2013-2016)
- SFP: 20
- SDP: 3
- KD: 2
- C: 2
Läge {{{Latitud}}}
{{{Longitud}}}
Språk
- Finska:
- Svenska:
- Övriga:
 
14,3 %
84,5 %
1,2 %
Admin. data  
-Landskapsförb. Österbotten
-Regioncentrum Karlebyregionen
-Härad Pedersöre
-Magistrat Vasa
-Skattebyrå Västra Finland
-Sjukvårdsdistrikt Vasa
-Nödcentral Österbotten
-Räddningsverk Mellersta Österbotten
[[Image: {{{läge}}} |256px|center| ]]

Terjärv (finska: Teerijärvi) är en tätort och kommundel i Kronoby kommun i Österbotten, självständig kommun fram till 1969.

Terjärv har cirka 2400 invånare. Majoritetsspråket i samhället är svenska (96,6 % år 1960[1]). Terjärv centrum ligger vid Hemsjön eller Heimsjön (finska: Kirkkojärvi[2]) och de flesta byar som tillhör Terjärv är även de lokaliserade vid sjöar.

Ytan (landsareal) var 206,9 km² och kommunen beboddes av 3 464 människor med en befolkningstäthet av 16,7 inv/km² (1908-12-31). Längs Kronoby å som rinner genom Terjärv finns sjöarna Peto, Peckassjön, Tvära-sjön, Djupsjön, Kortjärvi, och Rekjärv. Andra lite längre från ån belägna är Emetträsket, Kaitsjön, Emassjön, Heimsjön och Vuojärvisjöarna, de sistnämnda på gränsen till Esse (numera Pedersöre). Till sin natur är Terjärv fullkomligt likt ett tavastländskt landskap med 'höjder' och 'dälder', sjöar och 'apartier', av Z Topelius därför med rätta kallad 'Österbottens pärla'.

Terjärv blev tillsammans med Nedervetil del av Kronoby 1969.

Befolkningsutveckling fram till 1970 talet[redigera | redigera wikitext]

Befolkningstillväxten[3]

När Terfwajerfwi för första gången framträder år 1549 i de historiska urkunderna, bestod byn av endast 11 bönder och 56 fullvuxna personer (nebbar). Under de följande åren förblev byns storlek nästan oförändrad, men en stabil tillväxt kan ändå spåras. År 1556 hade byn 13 rökar, 75 fullvuxna nebbar och 160 spannland åker (ett spannland = 12,5 ar). Anno 1580 hade byns bönder i sin ägo 240 spannland, vilket tyder på en idog och framåtsträvande befolkning.

Peckassjön
Vy över Peckassjön.

Från och med 1600-talets ingång började en tillväxt, som efterhand blev allt starkare. Efter sammanslagningen med Kronoby år 1607, då Cronoby socken bildades och Terjärv lades under den, inträdde en viss stagnation i byns tillväxt och utveckling. Böndernas, eller rökarnas (, antal håller sig omkring 20 en lång tid framöver. Först på 1670-talet, då terjärvborna bygger åt sig kyrka och bildade eget kapell, började en kraftig utveckling och stark tillväxt av byns befolkning. Brukningsdelarnas antal ökade stadigt år för år. Inte ens krig och ofärdsår i början av 1700-talet påverkade detta menligt. Terjärv by utvecklades överlägset bäst av samtliga byar i dåvarande Cronoby socken. Från och med 1600-talets ingång började en tillväxt, som efterhand blev allt starkare. Efter sammanslagningen med Kronoby år 1607, då Cronoby socken bildades och Terjärv lades under den, inträdde en viss stagnation i byns tillväxt och utveckling. Böndernas, eller rökarnas (rök är en äldre kameral enhet, motsvarande dagens begrepp hushåll), antal håller sig omkring 20 en lång tid framöver. Först på 1670-talet, då terjärvborna bygger åt sig kyrka och bildade eget kapell, började en kraftig utveckling och stark tillväxt av byns befolkning. Brukningsdelarnas antal ökade stadigt år för år. Inte ens krig och ofärdsår i början av 1700-talet påverkade detta menligt. Terjärv by utvecklades överlägset bäst av samtliga byar i dåvarande Cronoby socken.

År 1700 hade Teirijärfwi, såsom kapellets namn härefter stavas, 39 bönder och 174 mantalsskrivna personer. Knappt 50 år senare, eller år 1750, bodde i Terjärv kapellförsamling 668 kyrkskrivna personer, (anm. det var år 1749) varav 233 även är mantalsskrivna (besuttna). I byn fanns 65 hushåll med i medeltal 10 personer per matlag. Den snabba tillväxten fortgick.

Vid 1800-talets ingång bodde i kapellet 743 män och 770 kvinnor, eller sammanlagt 1513 kyrkskrivna personer. Hushållens antal har ökat till 191 stycken, men deras storlek minskats till i medeltal 8 personer per hushåll.

Nativiteten har varit hög i Terjärv. År 1749 hade Terjärv, som redan nämnts, 668 kyrkskrivna personer och 49 barn födda under året, vilket gör 73 ‰. Ett högt födelsetal. Som jämförelse kan tas födelsetalet i församlingen för 1973. Närvarande kyrkskrivna 2343 personer och födda 29 barn. Födelsetalet blir knappt 12,4 promille. Alltså en mycket kraftig nedgång vad nativiteten beträffar. Födelsetalet för Terjärv torde ligga under medeltalet för landets landskommuner.

Terjärv har i långa tider varit jämförelsevis tätt befolkat. År 1749 hade Terjärv i medeltal 3,3 innevånare per km². Medeltalet för hela Finlands landsbygd under samma år var endast 1,5 personer per km², alltså betydligt lägre. I över 100 år har Terjärv varit den tätast befolkade landskommunen i Gamlakarlebynejden, inberäknade även de finska kommunerna. I dag har Terjärv en befolkningstäthet om 14,5 personer per km², enligt den kyrkskrivna befolkningen, och 11,1 personer per km² enligt mantalsskrivningen.

Om nativiteten varit hög i Terjärv under gångna tider, så har även mortaliteten (dödligheten) varit stor. I all synnerhet barndödligheten. På grund av dåliga förhållanden, tungt arbete, undernärda och i dålig kondition hade barnaföderskorna små möjligheter att framföda livskraftiga barn. Då hygienen i hemmen dessutom var klandervärd fanns det ingen möjlighet för svaga barn att överleva. Av de barn som föddes under året, kunde under vissa år ända upp till 80-90% dö vid mycket späd ålder. Medelåldern för de döda blev på grund av den stora barnadödligheten därför mycket låg. Men det fanns också kärngubbar och -gummor som levde fram till hög ålder. Ur ett stickprov från de dödas bok från år 1691–1828 (137 år) finner man, att i Terjärv fyra (4) personer nått en ålder av 100 år och över. Fem personer över 95 år. Över 90 år aderton personer och över 85 år gammal 39 personer. Av 100-åringarna var Henrik Johansson Byskata äldst, han var född 13.1 1667 i Terjärv och dog i sitt hem på Byskata (Nabba) den 24.7 1769 i en ålder av 102 år och 6 månader, och är således Terjärvs genom tiderna äldsta avlidna person. Han hade i trenne giften 20 barn, 55 barnbarn och 29 barnbarnsbarn. Han levde tillsamman med första hustrun 13 år, med andra hustrun 30 år och med den tredje hustrun 27 år.

Han hade stadig hälsa till tre år före sin död, ehuru han av fienden blivit ganska svårligen "fängsladt och bränd".

Lisa Göransdotter Kortjärvi dog den 13.2 1755 - 101 år 3 månader gammal. Malin Mattsdotter Kortjärvi dog den 3.2 1769 - 101 år. Maria Henriksdotter fr.Vetil dog 26.4 1742 på Skytte 100 år gammal. Brita Carlsdotter Emet levde till 99 år. Brita Olofsdotter 98 år.

I detta sammanhang kan omnämnas, att Fors-Jungfru Magdalena Bergström som dog den 19.10 1810 levde till 93 år, medan den andra jungfrun Anna Vidberg som dog den 31.9 1802 blev endast 60 år gammal.

Missväxt, hungerår och farsoter har också Terjärv fått vidkännas. År 1763 härjade en svår rödsotepidemi i kapellet. Farsoten tog 84 personer, varav 72 barn under 17 år. Söndagen den 17 juli jordfästes 20 lik, den 24 i samma månad 15 lik, eller tillsammans 45 personer under juli. Normalt dog ca 30 personer per år.

Krigsåret 1808 var även ett mörkt år med krig och smittkoppor. Nästan en tiondedel av kapellets kyrkskrivna befolkning, eller 149 personer, avled. Denna gång skonades barn, medan däremot åldringar och folk i sin bästa ålder togs bort.

Sommaren och hösten var den tid på året då pesten rasade värst. Lungsoten har likaså gått härjande fram över Terjärv genom tiderna. Trångboddhet och dålig hygien i hemmen kan i många fall ha varit orsaken till tuberkulosens stora spridning. Lungsoten har varit ett gissel i månget terjärvhem.

Folktillväxten under de gångna 400 åren framgår av följande:

År 1549, 11 rökar, 56 fullvuxna nebbar

År 1650, 19 rökar, 68 fullvuxna nebbar

År 1700, 59 rökar, 174 fullvuxna nebbar

År 1749, 65 hushåll, 233 fullvuxna nebbar, 668 kyrkskrivna personer

År 1800, 191 hushåll,1513 kyrkskrivna personer

År 1850, 2144 kyrkskrivna personer

År 1900, 3313 kyrkskrivna personer

På 1950-talet började en folkminskning närmast på grund av emigration till Sverige och till industrisamhällen inom eget land, där det fanns bättre utkomstmöjligheter än på hemorten. Denna folkåderlåtning var till en början rätt så betydande, men har med åren avtagit så att senaste år hade Terjärv församling en minskning av bara två personer. Totala folkmängden inkl. frånvarande 3029 personer.

Den framåtskridande utvecklingen märks ej endast i invånarantalets tillväxt, utan också i dess kvalitet. Terjärvbon är till sin läggning idog och framåtsträvande. Många har emigrerat och sökt sin lycka och utkomst i andra länder, främst Amerika och på senare tider Sverige. Terjärvnamnet har också på ett förtjänstfullt sätt förts ut över landet av våra lant- och riksdagsmän. Knappast har någon kommun i svenska Finland haft riksdagsrepresentation under så lång tid som Terjärv. Redan är 1672 satt en terjärvbo i Sveriges riksdag, nämligen Per Jönsson Lillrank, som representant för bondeståndet. Sibirienprosten Johannes Granö, född i Granöby, lantdagsman 1900. Representant för prästerskapet. Ekonomierådet J.E.Hästbacka, som var både lant- och riksdagsman. Ekonomierådet M.E.Kulenius f.Kolam i Terjärv, riksdagsman 1922-1927. Socialrådet Albin Wickman, mångårig riksdagsman, samt riksdagsman Ragnar Granvik. Under 1920–1930-talet satt Hästbacka och Kulenius, samt Hästbacka och Wickman samtidigt i riksdagen. Ända sedan 1917 med undantag av en period i slutet av 1950-talet då Albin Wickman föll igenom med en knapp förlust mot Grels Teir, har terjärvbor haft säte och stämma i "riksdan". Nils-Anders Granvik från Terjärv var riksdagsman från 1999 till 2007.

Säreget är också att så många präster och lekmän har sina rötter i Terjärv.

Industri[redigera | redigera wikitext]

AB Rani-Plast Oy i Terjärv är största arbetsgivare på orten. Andra viktiga företag är Teri-Hus Ab, Oy Mini-Maid Ab, Oy Scandinavian Teak Deck Ab.

Kulturliv[redigera | redigera wikitext]

Många gamla ord har bevarats i den svenska dialekt som talas i Terjärv. Dialekten påminner om den som talas i kommunens andra två delar, Kronoby och Nedervetil, men det som karakteriserar "Tärjä-dialekten" är framförallt dess breda ä:n och att man använder sig av tre olika genus för substantiv. Dialekten kan även skilja sig något mellan de olika byarna i Terjärv.

Kyrkan.[4][redigera | redigera wikitext]

Stommen i den arkitektoniskt mångsidiga träkyrkan i Terjärv är en korskyrka med avfasade inre hörn, byggd under ledning av Matts Honga 1774. Kyrkan byggdes om år 1877. Kyrkans skepnad domineras av en stor åttkantig kupol.

Klockstapeln uppfördes ursprungligen år 1701 och flyttades år 1774 till sin nuvarande plats under Matts Hongas ledning. Klockstapeln som har förhöjts fick sitt nuvarande utseende år 1852.

Kyrkogårdsmuren i sten från 1873 har byggts av stora flata stenar från 15 gravar från vinterkriget.

Hembygdsgården med soldattorp och fornfynd ligger vid Heimsjöns rand.

Bland föreningar inom kommundelen kan nämnas Terjärv ungdomssportklubb (TUS), OK Terjärv och Terjärv ungdomsförening (TUF).

Sockenmagasinen[5][redigera | redigera wikitext]

Uppe på krönet, bredvid kyrkan och gravgården, ett litet stycke utanför stenmuren runt den helgade platsen, har de blivit placerade, sockenmagasinen, som i dagligt tal kallas dubbelnamnet magasins-boda.

De sockenbor, som räknar sina 50–60 år har lyckligtvis aldrig sett dessa sockenmagasin fullgöra sitt avsedda ändamål. Ensliga och hemlighetsfulla står de där på sitt krön, medan vintrarnas snö lägger sig över dem och vårsolen smälter den orörda snön från trappstegen på vilka sommarsolen igen med tillhjälp av regn, bildar lager av mossa, som efterhand åstadkommer förmultnande.

Initiativet till uppförandet av sockenmagasin togs av svenske konungen Karl XI redan i början av 1700-talet. Eftersom ödesdigra missväxter inträffade i Finland, riktades regeringens uppmärksamhet på nödvändigheten av att inrätta spannmålsupplag på olika platser i riket.

Redan 1734 försökte konungen i brev till landshövdingarna förmå socknarna att inrätta egna spannmålsmagasin. Avsikten var ursprungligen att lindra nöden under missväxtår, men därmed förenades också tanken på att inrätta en lånefond för orten. Uppmaningen upprepades 1757, men 1766 påpekades att intet tvång dock förelåg att bygga sockenmagasin. Man ansåg att sockenstämman till en början icke skulle äga insikt nog att själv organisera magasinsförvaltningen. Utkast till ett normalreglemente utgavs därför, och socknarnas nytillkomna reglemente blev ofta godkända och stadfästa av konungen. Stadgarna vann därigenom tillbörlig fasthet.

Trots landshövdingarnas upprepade anmodan om byggandet av sockenmagasin, avancerade planen ej. På uppmaningen svarades, att det rådde spannmålsbrist och att allmogen ej hade någon spannmål att avstå till ett sådant förrådsmagasin.

Efter 1808–1809 års krig, sedan Finland förenats med Ryssland och fredliga förhållanden inträtt, upptog den nya regeringen redan 1810 den gamla planen på sockenmagasin. Inte heller nu förelåg något tvång, men vid sockenstämmorna skulle allmogen uppmuntras att grunda inrättningar av detta slag. Flera mindre socknar kunde sammansluta sig om ett magasin, liksom också flera magasin kunde byggas i samma socken, om den var stor.

År 1826 hade boende i Terjärv kapell överenskommit om och uppförde egna magasin med en fond på 300 tunnor, och man beslöt att tillgodogöra sig den organisationsform, som landsdelens södra och mera spannmålsrika socknar infört vid sina sockenmagasin. Terjärv sockenmagasins första förvaltare var bonden Hans Henrik Backlund, som handhade befattningen mot ett värde av ¼ kappe för varje in- och utgående tunna. Magasinsföreståndaren Backlund biträddes av två bönder, som omvaldes vart tredje år. Utlåningen vid magasinet skedde mot 3 kappars växt på tunnan.

Genom en förordning i maj år 1857 påbjöd regeringen att i varje socken skulle uppläggas s.k. utsädes- och undsättningsfonder. Den 30 november 1857 antog sockenstämman ett nytt reglemente för sockenmagasinet med utsädes- och undsättningsfonderna, vilket i oktober 1858 stadfästes av senaten och därefter utgavs i tryck (Uppg fr. Kronoby socken. hist sid 157-161) Av sockenmagasinets stadgar återfanns ett exemplar ibland en bondesläkts efterlämnade papper. Stadgarna är tryckta på Lewons Boktryckeri i Vasa år 1859.

Naturstigar[redigera | redigera wikitext]

Heimsjöns vandringsled Leden är ca 2 km startar en bit förbi Kaitbäcken och går mellan Bredbackalidsvägen och Kaitåsvägen. På leden görs ännu vissa förbättringar.

Höbäck-Saarjärv naturstig Längd 11 och 17 km. Bilväg till startplatsen från Terjärv centrum till Vuojärvi eller till Nybacka. Rastplatser vid vackert kulturlandskap, tjärdalar, åsar, flyttblock, vattendrag.

Kaitsjön-Saarjärv naturstig är 7 km med start vid Kaitås. Kombinerar vid Sarjärv med Höbäck-Sarjärv naturstig.

Kortjärvi naturstig Meddasnabbaleden 5,5 km och Lataåågleden 2,3 km bildar en ny naturstig. Start i Kortjärvi vid Byggningsbacka mellan Terjärv centrum och Kaustby. Rastplats med laavu på Meddasnabba vid den natursköna och fiskrika sjön Kortjärvi.

Furu naturstig är 6 km med start vid Furu i Småbönders.

Byarna i Terjärv[redigera | redigera wikitext]

[6]Officiellt delades Terjärv i tre byar år 1830. Hästbacka med 16 rökar, Kyrkoby med 82 rökar och Kortjärvi med 69 rökar. Rökarnas antal berättar blott en halvsanning om byarnas storlek. Benämningen rök[7] är en skatteenhet som är svår att precisera och uträkna. Enheten har under lika tider och i olika förvaltningsområden haft olika utgångsvärden. Historikern Kurt Järn framhåller att möjligtvis 2-4 medelstora hemman skulle kunna ingå i en rök. Medan jur. lic. Lars-Otto Backman håller före att det inte finns några klara fakta om underlaget för en rök. Detta för att den varit så olika i olika landsdelar.

Ifråga om jordregistret gäller fortfarande indelningen från 1830. Dock med undantaget att namnet Kyrkoby ändrades till Terjärv by i samband med kommunreformen 1969. Namnet Småbönders blev även officiellt i samband med senaste nyskifte.

I vardagslag talas det alltid om Småbönders, Kortjärvi, Kyrkoby, Hästbacka och Kolam som skilda byar. Även Granöby, Djupsjöbacka och Högnabba är av tradition rätt så avgränsade områden. En ny indelning har tillkommit under senaste årtionden med byahemmen som central punkt. Förutom tidigare nämnda områden tillkommer här Nabba och Skogsby.

Mindre bosättningsområden eller "backar" är: Gökbacka, Kovas, Kvärnusbacka, Sunabacka, Stormossbacka, Vuojärvi, Stornäs, Mittersvik, Nybacka, Lillvik, Särs, Sågslamp, Bredbacka, Hässjebacka, Risbacka, Skullbacka, Sandkulla, Lyttsbacka, Vekabacka, Nabba, Kaitås, Kaitbacka, Dövnäs, Gistö, Sandvik, Grannabba, Pekkas, Emas, Låtas, Svartsjö, Kvarnbacka, Furu, Storbacka, Manderbacka, Långbacka, Papas, Myngels, Vistbacka, Vistfors.

En del backar indelas även i mindre gårdsgrupper som t.ex. "övrangåla" och "nedrangåla". Minsta enhet är sedan gårdsnamnen och dessa har ofta samband med någon person som bott i gården som t.ex. Mattas, Jockas-Antas, Hindrikas, Abbas m.m. Även mangårdarnas åldersföljd kan avläsas i många gårdsnamn såsom t.ex. "gambästo" och "nysto".

År 1899 indelades Terjärv i skoldistrikten Kyrkoby, Småbönders, Hästbacka, Kortjärvi och Kolam. Högnabba distrikt tillkom 1917. En annan indelning var läslagen, som under 1900- talets första årtionden var en viktig institution i socknen. Läsförhör i sin forna form hör historien till och skoldistrikten har numera mest administrativ verksamhet.

En särställning i Terjärv kommun intar Emet, Krasslandet, Åsbacka och Drycksbäck gårdsgrupper. Kommunalt och kyrkligt hör de till Terjärv (kommunalt 1868–1968) men i vissa avseenden är, eller har gårdsgrupperna varit knutna till Kronoby och Nedervetil. Vid indelningen i skoldistrikt hänfördes området till Terjärv kyrkoby. Men år 1907 överfördes Drycksbäck och Åsbacka till Snåre skoldistrikt i Kronoby, medan Emet sedan överfördes till Heimbacka skoldistrikt i Nedervetil.

Kända Terjärvbor[redigera | redigera wikitext]

Uno Fagernäs (1894–1980), General

Ragnar Granvik (f.1910-d.1997). Trafikminister, riksdagsman, kommunalråd.

Johannes Granö (25. september 1850 Terjärvi – 9. Juni 1913 Omsk) Präst


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Avain omaan maahan - tietoja Suomen kaupungeista, kauppaloista ja maalaiskunnista, s. 152. Sanoma Osakeyhtiö, 1964, Helsinki.
  2. ^ ”Svenska ortnamn i Finland”. Institutet för de inhemska språken. http://kaino.kotus.fi/svenskaortnamn/?a=find&qfind=kirkkoj%C3%A4rvi. Läst 1 oktober 2016. 
  3. ^ Alfons Skullbacka. Ur Släkt och Hävd nr 17/1974. 
  4. ^ ”Museiverket”. http://www.kulturmiljo.fi/read/asp/rsv_kohde_det.aspx?KOHDE_ID=1622. Läst 2. 
  5. ^ Emma Björkbacka 04.05.1891-29.05.1971 (1969). Från Våra Sockenmagasin. 
  6. ^ Heimer Furu. Hundra år för hembygden 1992. 
  7. ^ ”Förvaltningshistorisk ordbok.”. http://www.fho.sls.fi/uppslagsord/366/rok/. Läst 16 november 2016.