The Offspring (musikalbum)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
The Offspring
TheOffspringLogo.png
Studioalbum av The Offspring
UtgivningUSA 15 juni 1989
Inspelatmars 1989, South Coast Recording i Santa Ana, Kalifornien, USA
GenrePunkrock · horrorpunk
Längd31:27 (1989–2001)
28:05 (2001–idag)
Skivbolag · Nemesis Records (LP)
 · Nitro Records (CD)
ProducentThom Wilson
Professionella recensioner
The Offspring-kronologi
The Offspring
(1989)
Baghdad
(1991)
Singlar från The Offspring
  1. "I'll Be Waiting/Blackball"
    Släppt: juli 1986

The Offspring är det amerikanska punkrockbandet The Offsprings debutalbum, släppt den 15 juni 1989 via skivbolaget Nemesis Records. Efter att ha lanserat några demoutgivningar under andra hälften av 1980-talet gick The Offspring i mars 1989 in i studion South Coast Recording i Santa Ana, Kalifornien för att spela in sitt debutalbum tillsammans med producenten Thom Wilson. En begränsad upplaga på 5 000 exemplar lanserades av den första versionen av The Offspring; det dröjde till november 1995 innan albumet lanserades på CD.

The Offspring har fått blandade, men främst positiva recensioner. Recensenterna har lyft fram att albumet är hårdkokt och att det innehöll ett unikt sound för bandet. The Offspring nådde som bäst plats 85 i Nederländerna.

Bakgrund och inspelning[redigera | redigera wikitext]

The Offspring lanserade tidigt under sin karriär demoutgivningarna 5 Songs, 7 Songs, 6 Songs (samtliga 1986) och Tehran (1988) och dessa låg till grund för vad som senare skulle komma att bli The Offspring. De hade även lanserat singeln "I'll Be Waiting/Blackball" i juli 1986. 1989 gjorde bandet en överenskommelse med Nemesis Records som innebar att bandmedlemmar betalade för själva inspelningen av albumet, men att Nemesis stod för distributionen[1]. I mars samma år spelade The Offspring in sitt debutalbum i studion South Coast Recording i Santa Ana, Kalifornien tillsammans med producenten Thom Wilson. Det var under inspelningen av The Offspring som Wilson gav Noodles hans smeknamn[2].

Musik och låttext[redigera | redigera wikitext]

"Jag skriver [låtar] om vad som helst. Jag gillar inte när band säger att 'vi står verkligen för något' eller 'här är vi'. Jag säger det [jag vill] och om du vill försöka hitta någon mening bakom det är det okej."

Dexter Holland om låtskrivandet för albumet.[3][en 1]

Select beskrev The Offspring som "en ganska glädjelös samling av raseriutbrott som handlade om vanliga punkteman såsom poliser, död, religion och krig."[4][en 2] Den sista låten, "Kill the President", handlar om demokrati[5] och exkluderades från nytryckningar av albumet den 26 juni 2001 i USA och den 16 juli 2001 i Storbritannien. I "Jennifer Lost the War" nämns Little Miss 1565, vilket var namnet som gavs till ett av de oidentifierade dödsoffren i den stora cirkusbranden i Hartford, Connecticut i USA den 6 juli 1944[6]. "Beheaded" skrevs delvis av James Lilja, som var en tidig medlem i Manic Subsidal; senare omdöpt till The Offspring.[7] "Beheaded" är, enligt Noodles, en komisk och rent av löjlig låt som har misstolkats som seriös på grund av dess mörka sound.[5] Låten släpptes 1999 i en nyinspelad version, då under namnet "Beheaded '99", och kom med på soundtracket till Idle Hands.[8] "Tehran" släpptes i en nyinspelad och omgjord version under namnet "Baghdad" på Baghdad 1991. "I'll Be Waiting" hade 1986 arbetstiteln "Fire and Ice"[9] och "Demons" gick tidigare under titeln "The Prophecy".[10] "Elders" var en av de första låtarna i vilken Dexter Holland sjöng i ett högre register än tidigare och det inspirerade honom att fortsätta sjunga i detta register i framtiden.[11] "Out on Patrol" innehöll från början ett gitarrsolo men Wilson tyckte, till bandets stora förvåning, att detta solo borde plockas bort. The Offspring gick till slut med på det och Wilson ansåg att det var en lärorik upplevelse för bandet.[12]

Förpackning[redigera | redigera wikitext]

Framsidan på 1989 års version av The Offspring är helt olik 1995 års framsida. 1989 års framsida, vilken är gjord av Mad Marc Rude,[13] visar en utomjordisk varelse, likt xenomorfen från Alien, hållande en Fender Stratocaster som exploderar ur en persons mage. Noodles sade i en intervju från 1997 att han hatade 1989 års framsida. Han påpekade att han ansåg Mad Marc Rude vara en duktig konstnär, men att framsidan var löjeväckande och inte representativ för varken albumet eller The Offspring som band.[14] Baksidan på albumet består av en närbild på en mänsklig hand.[15] Framsidan ryktades vara för "grotesk" och ändrades till framtida lanseringar.[16] På 1995 års framsida syns istället en något suddig person i vänstra delen av bilden, där bilden i sig har en lätt lilaaktig ton. Baksidan på albumet här återanvänder bilden från framsidan på "I'll Be Waiting/Blackball".[17]

Lansering och marknadsföring[redigera | redigera wikitext]

The Offspring lanserades den 15 juni 1989 via Nemesis Records och denna version av albumet trycktes i totalt 5 000 exemplar. De första 3 000 av dessa har enbart en skivbolagslogotyp tryckt på sig (logotypen för Nemesis Records) medan de resterande 2 000 exemplaren även har logotypen för Cargo Records tryckta på sig.[13] Wilson hade ett tidigare samarbete med Nemesis och det var tack vare hans kontakter på skivbolaget som The Offspring lanserade sitt debutalbum via Nemesis eftersom bandmedlemmarna innan hade haft planer på att lansera albumet själva.[5] The Offspring återlanserades på CD, LP och kassettband av Nitro Records i november 1995.

För att marknadsföra albumet gav The Offspring sig ut på en sex veckor lång USA-turné.[18] Bandmedlemmarna gjorde även ett kortare framträdande i TV-programmet Hot Seat (även känt som The Wally George Show). Där började programledaren Wally George med att introducera bandet och visa upp ett exemplar av deras debutalbum för publiken. Han förklarade vidare att han tyckte att "Kill the President" var löjeväckande och därefter förstörde han LP-skivan. George rev även sönder albumkonvolutet och innan bandet har hunnit säga en hel mening blev de utskickade av säkerhetsvakterna och avsnittet avslutades.[19] I april 1992 blev The Offspring signade till Epitaph Records.[20][21] Efter The Offsprings kommersiella genombrott med Smash 1994 slutade de uppträda med låtar från The Offspring eftersom de var rädda att deras nyare fans inte skulle känna igen dessa låtar.[12] Dock uppträdde de med "Beheaded" och "Tehran" en kortare tid efter Smash hade blivit framgångsrikt.[22]

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

 Professionella recensioner
Publikation Betyg
Aftonbladet [23]
Allmusic [24]
Maximum Rocknroll Positiv[5]
Punknews [25]
Sputnikmusic [26]

Stephen Thomas Erlewine från Allmusic kallade The Offspring för ett hårdkokt album, men ansåg att det saknade minnesvärda låtar. Erlewine gav albumet 2,5 av 5 i betyg.[24] Punknews ansåg att The Offspring innehöll flera bra låtar och lyfte särskilt fram "Jennifer Lost the War", "A Thousand Days", "I'll Be Waiting" och "Tehran" som minnesvärda låtar. De gav albumet betyget 3,5 av 5.[25] Sputnikmusic tyckte att The Offspring till viss del innehöll politiska låtar och att det var ett unikt album för bandet. De gav The Offspring 4 av 5 i betyg.[26] Per Bjurman från Aftonbladet gav albumet betyget 1 av 5 och skrev i en recension den 17 november 1995 att "[d]et finns de som hävdar att Offspring är ett av de mest talanglösa band som någonsin nått stora publika framgångar. Denna sex år gamla debut, påpassligt återutgiven lagom till julrushen, talar inte direkt emot den sortens resonemang."[23]

Holland sade i en intervju från oktober 1990 att ingen av bandmedlemmarna var helnöjda med albumet, men att de hade mycket att tacka Wilson för. I samma intervju sade Noodles att i efterhand skulle de ha gjort saker annorlunda, men att han tyckte att The Offspring överlag var ett ganska bra album.[5] Noodles förklarade i en intervju från 1997 att han personligen älskade albumet, men att han förstod att det inte passade allas smak.[14] Ron Welty sade i en intervju i mars 1995 att han tyckte att albumet musikaliskt sett låter "slarvigt".[27] I en intervju från januari 2001 sade Holland att The Offspring lät mycket som ett album av T.S.O.L. även om de inte kände så vid tillfället.[28]

Låtlista[redigera | redigera wikitext]

Alla låtar är skrivna och komponerade av Dexter Holland, om inte annat anges. 

Nr TitelKompositör Längd
1. Jennifer Lost the War    2:35
2. Elders    2:11
3. Out on Patrol    2:32
4. Crossroads    2:48
5. Demons (A Mexican Fiesta)[a]    3:10
6. Beheaded  Holland, James Lilja 2:52
7. Tehran    3:06
8. A Thousand Days    2:11
9. Blackball    3:24
10. I'll Be Waiting    3:12
11. Kill the President[b]    3:22
Total längd:
31:27


"Hey Joe" förekommer enbart på 1989 års kassettbandsversion.[29]

Medverkande[redigera | redigera wikitext]

  • Dexter Holland – sång och kompgitarr (skrivet som Keith Holland på baksidan av 1989 års version)
  • Noodles – sologitarr och sång
  • Greg K. – elbas och sång
  • Ron Welty – trummor (skrivet som R. Welty)

Övriga medverkande[redigera | redigera wikitext]

  • Jason – sång på "Blackball"
  • Jeff 1 – sång på "Blackball"
  • Jeff 2 – sång på "Blackball"
  • Tyler – sång på "Blackball"
  • Rick – sång på "Blackball"
  • Michelle – sång på "Blackball"
  • Marvin – sång på "Blackball"
  • Cynthia – sång på "Blackball"
  • Thom Wilson – producent
  • Jim Dotson – ljudtekniker
  • Mad Marc Rude – illustration på framsidan av 1989 års version
  • Kirk – fotografi på baksidan av 1989 års version
  • Mackie Osborne – design för 1995 års version (skrivet som Mackie)

Topplistor[redigera | redigera wikitext]

Topplista Högsta listplacering
Nederländerna[30] 85

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Denna låt benämns oftast enbart för "Demons". Dock skrivs hela titeln ut i albumhäftet.
  2. ^ Denna låt togs bort från lanseringar av albumet efter sommaren 2001.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”The Punk Principle” (på engelska). Hit Parader. 1995. 
  2. ^ Oliveira, Daniel (1998). ”Hard Force Interviews Noodles” (på franska). Hard Force. 
  3. ^ Kirk & Lance (sommaren 1989). (på engelska)Flipside Magazine (61). 
  4. ^ ”Who Invited You?” (på engelska). Select. April 1999. 
  5. ^ [a b c d e] Lance, Kamala och Karin (oktober 1990). (på engelska)Maximum Rocknroll. 
  6. ^ ”Jennifer Lost the War” (på engelska). Lyrics.com. http://www.lyrics.com/lyric/3123527. Läst 16 februari 2017. 
  7. ^ ”Dexter on song: Beheaded” (på engelska). Offspring.com. Arkiverad från originalet den 11 mars 2007. https://web.archive.org/web/20070311111035/http://offspring.com/cgi-bin/WebObjects/Offspring.woa/wa/dexter?releaseName=The%20Offspring&startingTrackNumber=6. Läst 26 november 2014. 
  8. ^ ”The Offspring: Soundtracks” (på engelska). IMDb. Arkiverad från originalet den 9 oktober 2009. https://web.archive.org/web/20091009155358/http://www.imdb.com/name/nm1077557/. Läst 28 november 2011. 
  9. ^ ”SUBJECT TO BLACKOUT tape” (på engelska). Killfromtheheart.com. http://www.killfromtheheart.com/albums.php?id=12701&rec_type=comp. Läst 18 januari 2012. 
  10. ^ ”7 songs - The Offspring” (på engelska). Genius.com. Arkiverad från originalet den 22 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190322120028/https://genius.com/albums/The-offspring/7-songs. Läst 22 mars 2019. 
  11. ^ Weiss, Dan (19 augusti 2014). ”Single Again: The Offspring – 'Come Out and Play' & 'Self-Esteem'” (på engelska). Radio.com. Arkiverad från originalet den 23 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140823022517/http://radio.com/2014/08/19/single-again-the-offspring-come-out-and-play-self-esteem/. Läst 3 februari 2015. 
  12. ^ [a b] Foege, Alec (9 februari 1995). ”Children of the Damned, Never Mind the Sex Pistols. Here's Their Offspring” (på engelska). Rolling Stone. Arkiverad från originalet den 5 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150205183443/http://www.rollingstone.com/music/features/the-offspring-19950209. Läst 5 februari 2015. 
  13. ^ [a b] ”Offspring, The – The Offspring” (på engelska). Discogs. http://www.discogs.com/Offspring-The-Offspring/release/582384. Läst 14 december 2011. 
  14. ^ [a b] ”Kerrang! Interviews Noodles” (på engelska). Kerrang!. 26 april 1997. 
  15. ^ ”Offspring, The - The Offspring/Images (1989)” (på engelska). Discogs. http://www.discogs.com/viewimages?release=582384. Läst 14 december 2011. 
  16. ^ Barker, Emily (17 december 2013). ”40 outrageous banned album sleeves” (på engelska). New Musical Express. https://www.nme.com/photos/40-outrageous-banned-album-sleeves-1423495#/photo/40. Läst 17 mars 2020. 
  17. ^ ”Offspring, The - The Offspring/Images (1995)” (på engelska). Discogs. http://www.discogs.com/viewimages?release=1221587. Läst 14 december 2011. 
  18. ^ ”The Offspring: Bio” (på engelska). Nipp.com. Arkiverad från originalet den 19 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110719183346/http://www.nipp.com/artists/detail/the-offspring. Läst 14 december 2011. 
  19. ^ Offspring, The. ”The Offspring - Garage Days” (på engelska). Youtube. http://www.youtube.com/watch?v=pPndbyp-KyQ. Läst 16 februari 2012. 
  20. ^ ”The Offspring: History” (på engelska). Offspring.com. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110623131010/http://www.offspring.com/band/history. Läst 16 december 2011. 
  21. ^ Ali, Lorraine (22 september 1994). ”Offspring: The Kids Are Alright” (på engelska). Rolling Stone. Arkiverad från originalet den 25 november 2014. https://web.archive.org/web/20141125100810/http://www.rollingstone.com/music/news/offspring-the-kids-are-alright-19940922. Läst 3 februari 2015. 
  22. ^ Frevele, Shawn (augusti 1994). (på engelska)Life from Beyond. 
  23. ^ [a b] Bjurman, Per (17 november 1995). ”THE OFFSPRING: The Offspring (Nitro/Border)” (på engelska). Aftonbladet. Arkiverad från originalet den 5 april 2018. https://web.archive.org/web/20180405025255/http://wwwc.aftonbladet.se/puls/musik/arkiv_o.html. Läst 2 april 2019. 
  24. ^ [a b] Erlewine, Stephen Thomas. ”The Offspring: The Offspring” (på engelska). Allmusic. http://www.allmusic.com/album/the-offspring-mw0000268763. Läst 2 december 2014. 
  25. ^ [a b] TheDoodlyMan (10 juli 2012). ”The Offspring: The Offspring (1989)” (på engelska). Punknews. http://www.punknews.org/review/11318/the-offspring-the-offspring. Läst 2 december 2014. 
  26. ^ [a b] Oddsen (2 mars 2006). ”The Offspring: The Offspring” (på engelska). Sputnikmusic. http://www.sputnikmusic.com/review/5479/The-Offspring-The-Offspring/. Läst 2 december 2014. 
  27. ^ DRUM!. Mars 1995. 
  28. ^ ”Black and White. Night and Day. Doom 'n' Gloom versus Peppy, Poppy Pranksters.” (på engelska). Kerrang. Januari 2001. 
  29. ^ ”The Offspring – The Offspring” (på engelska). Discogs. https://www.discogs.com/Offspring-The-Offspring/release/5926698. Läst 17 mars 2020. 
  30. ^ ”Zoeken naar: The Offspring” (på nederländska). Dutchcharts.nl. http://dutchcharts.nl/search.asp?cat=a&cat2=s&search=The+Offspring. Läst 16 november 2011. 

Engelska originalcitat[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "[...] I just write about whatever. I don't like bands that come out and say, 'We really stand for something' and look, 'Here we are'. I say it and if you want to get into it and try to get some meaning out 'em; fine."
  2. ^ "[...] a fairly joyless collection of tantrums that revolved around the usual punker themes of police, death, religion and war."