Thutmosis III

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Thutmosis III
Staty av Thutmosis III utställd på Museo Egizio i Turin.
Regeringstid 1479–1425 f.Kr.[1][2]
Företrädare Hatshepsut
Efterträdare Amenhotep II
Gemål Hatshepsuts yngsta dotter Merytre, Menhet, Menwi[3]
Barn Amenhotep II[3]
Ätt Egyptens artonde dynasti
Far Thutmosis II
Mor Isis[3]
Begravd KV34 i Konungarnas dal.[4]


Thutmosis III
med hieroglyfer
praenomen eller tronnamn
M23L2
<
ramnxpr
>
nomen eller födelsenamn
G39N5
<
G26msnfrxpr
>
Thutmose III

Thutmosis III, även med stavningarna Thutmose och Thotmes, var en egyptisk farao och den sjätte faraon över den artonde dynastin och Nya riket som regerade mellan 1479 f.Kr. – 1425 f.Kr.. Thutmosis III var en av de faraoner som regerat längst i Egyptens historia. Han tillträdde som barn och styrde med hjälp av sin faster Hatshepsut.[1]

Han var son till Thutmosis II och dennes bihustru Isis[3] och regerade tillsammans med Hatshepsut, faderns drottning, till hennes död 1457 f.Kr., varefter han regerade drygt 30 år själv. Efter hennes död raderade han bort nästan allt som hade med hennes namn att göra. Thutmosis III gifte sig flera gånger, bland annat med Hatshepsuts yngsta dotter. Hans förstfödde med första hustrun, Amenemhat, var ursprungligen kronprins men denne dog redan några år efter Hatshepsut och ny kronprins blev Amenhotep II som var hans son med sin andra hustru. Thutmosis III var en expansionistisk farao, och har ibland kommit att kallas Egyptens Napoleon, då han ska ha erövrat 350 städer och varit bland de första faraonerna att ta sig bortom Eufrat i samband med konflikten med Hanilgalbat, även kallat Mitanni-riket. Han uppförde flera monument bland annat den centrala ceremonibyggnaden av sten i templet i Karnak. Thutmosis III gjorde många militärkampanjer mot Palestina och Syrien, och nådde Eufrat.[1][2]

Thutmosis III begravdes i KV34[4] i Konungarnas dal, och hans grav är den första där det funerära verket Amduat har återfunnits komplett. Amduat är en skrift som ska hjälpa den döde i livet efter detta. Thutmosis III:s mumie hittades 1881 i TT320 dit den flyttats under den tjugoandra dynastin.[5]

Gör man en strikt tolkning av Bibelns datering av Israeliternas uttåg ur Egypten baserat på de 480 år som enligt 1 Kung 6:1 skiljer uttåget från kung Salomos grundläggning av Jerusalems tempel i dennes fjärde regeringsår (966 f.Kr.) hamnar man på 1446 f.Kr.[6][7] vilket pekar mot Thutmosis III:s regeringstid. Dock finns det mycket som talar för att uttåget skedde senare och under Ramses II:s tid.[8]

Thutmosis III:S militära kampanjer[redigera | redigera wikitext]

Thutmosis III anses av många ha varit ett militärt geni[9]. Han var en expansiv härskare som i modern tid kommit att kallas "Egyptens Napoleon"[10]. Under sin tid som farao skall han ha erövrat 350 städer och större delen av främre Orienten kom att tillfalla Egypten. Vid hans död sträckte sig Egypten från floden Eufrat i Mellanöstern till Nubien i Afrika[11]. Thutmosis III var den förste farao sedan Thutmosis I att korsa Eufrat, detta under sin kampanj mot Mittaniriket. Under tidigt 1900-tal fanns teorier om att Thutmosis även erövrat Mesopotamien samt öar i medelhavet så som Cypern[12]. Detta tros ej längre vara fallet. Mesopotamien styrdes under perioden av andra kungadömen som inte nämner någon Egyptisk invasion och inga spår av Egyptiska bosättningar finns där. Cypern verkar ha sänt gåvor till Egypten men det finns inget som tyder på att de invaderats eller erövrats av Egypterna[12].

Thutmosis erövringar verkar ha baserats på att anfalla antingen svagare stadsstater eller sakta men säkert ta bit efter bit av större riken. Armén kuvade en stad i taget innan den fortsatte mot nästa mål. På detta sätt uppnåddes total dominans över de invaderade områdena även om det gick sakta. En starkt bidragande faktor till Thutmosis framgång var att den egyptiska armén efter Hyksosinvasionen utvecklats och modernare vapen och taktik användes, så som stridsvagnen.

Första kampanjen[redigera | redigera wikitext]

När Thutmosis varit farao i 21 år avled hans förmyndare och senare medhärskare Hatshepsut vilket gjorde att han nu ensam hade makten över Egypten. Ungefär samtidigt kom sändebud om att kungen av Kadesh samlat en här, skapat uppror vid Egyptens norra gräns samt att han nu tågade mot staden Megiddo varifrån de kunde utföra anfall mot de egyptiska områdena[13]. Thutmosis III samlade snabbt en armé och begav sig av mot Kanaan. Några månader efter sitt tillträdande som ensam farao passerade han gränsfästningen Tjaru (Sile) och fortsatte sedan längs med kusten till staden Jamnia (dagens Yavne) som låg i Yehem. Jamnia var på Thutmosis tid en mindre stad nära Megiddo och den egyptiska armén slog läger på fälten invid staden och började se över situationen[14].

Mellan den egyptiska armén och Megiddo där den kadeshiska armén lägrade löpte en bergås som stärkte sig från Karmelberget in i landet. Om den Egyptiska armén ville ta initiativet och anfalla först skulle de vara tvungna att antingen gå runt åsen till norr eller söder, alternativt fanns ett smalt bergspass (Arunapasset) som löpte genom åsen[15]. Thutmosis militära rådgivare föreslog att armén skulle ta sig runt bergåsen på någon av sidorna men Thutmosis ansåg att detta var vad hans fiender förväntade sig av honom och han beslutade sig för att leda armén genom bergspasset, något som rådet skall ha motsatt sig[16]. Enligt Thutmosis skrifter var passet så smalt att armén var "tvungen att gå häst efter häst och man efter man". Passet existerar på riktigt men är inte så smalt som Thutmosis beskriver det[17].

När den egyptiska armén gått genom passet befann de sig på Esdraelonfältet och därmed bakom den kadeshiska armén[15]. Av okänd anledning anföll kadheserna inte Egyptierna när de kom ut ur passet och armén hann samlas. Det skulle dröja till morgonen efter innan stridigheter bröt ut [16]. Morgonen efter besegrades kadesherna men Egyptierna började plundra fiendelägret vilket resulterade i att delar av den kardeshiska armén lyckades sätta sig i trygghet bakom Megiddos murar[18]. Thutmosis blev därmed tvungen att belägra staden som föll efter cirka 7–8 månader. Enligt Thutmosis skrifter skedde slaget "år 23, Jag, Shemu [dag] 21, den exakta dagen för nymånesfesten"[19]. Vilket om det stämmer enligt månkalendern innebär den 9:e maj 1457 f.kr om man utgår från att Thutmosis blev farao 1479 f.kr[20]. Slaget kom att bli känt som "Slaget vid Megiddo"

Erövrandet av Megiddo ändrade den politiska situationen i Kanaan drastiskt. Thutmosis och egyptierna kunde nu göra anspråk på hela norra Kanaan och de syriska kungadömena betalade honom tribut och sände sina söner som "gisslan"[21]. Assyrien, Babylon och Hettiterna skickade även de gåvor till Thutmosis III och gratulerade honom för hans seger[22]. Det ända rike som varken skickade gåvor eller tribut var Mitanniriket. De skulle komma att lida för detta i Thutmosis framtida kampanjer.

Turer i Kanaan och Syrien[redigera | redigera wikitext]

Den andra, tredje och fjärde kampanjen som Thutmosis skall ha utfört verkar samtliga snarare handla om enklare turer i Kanaan och Syrien för att samla tribut från de olika staterna där[23]. Den andra kampanjen har tidigare ansetts vara den tributinsamling som gjordes direkt efter att Megiddo fallit men de texter som tidigare trotts berätta om detta har visat sig komma från Thutmosis 40:e år som farao och de har därmed inget med andra kampanjen att göra[18]. Andra kampanjen är därmed okänd. Tredje kampanjen omnämns inte i skrifterna i Karnak men i ett separat rum i templet finns en undersökning av de djur och växter som påträffats i Syrien under kampanjen. Denna undersökning tros komma från Thutmosis 25:e år på tronen[18]. Det finns inga skrifter som berättar om den fjärde kampanjen heller[24] men under denna tid byggdes en fästning i nedre Libanon av Egypterna. Det tros att denna fästning är från den fjärde kampanjen[18].

Erövrandet av Syrien[redigera | redigera wikitext]

Thutmosis 5:e, 6:e och 7:e kampanj verkar samtliga ha varit inriktade mot feniciska stadsstater i Syrien och mot Kadesh vid Orontosfloden. I Thutmosis 29:e år inledde han den 5:e kampanjen och erövrade först en kuststad (vars namn är okänt) som tillhörde stadsstaten Tunip[25]. Han tog sig sedan inåt landet och erövrade Ardata med dess kringliggande område[18] staden plundrades och dess sädesfält brändes. Thutmosis stationerade sedan trupper i ett område som skrifterna kallar Djahy och som förmodligen är kusten i södra Syrien[23]. Detta gjorde det möjligt för Thutmosis att nu direkt frakta trupper och förnödenheter från Egypten till Syrien utan att behöva ta sig igenom Kanaan först[18].

Thutmosis 6:e kampanj påbörjades efter att förstärkning anlänt från Egypten och armén följde därefter Jordanfloden in i Kadesh land som de plundrade[18]. Efter det vände de västerut och erövrade Simyra innan de vände mot Ardata som gjort uppror. För att förhindra vidare uppror började Thutmosis ta fler gisslan från de Syriska staternas ledande familjer. Syrien styrdes inte av folkets åsikter men istället av styrande adelsfamiljer och genom att ta deras barn till Egypten som gisslan kunde Thutmosis försäkra sig om att de förblev lojala mot honom[18].

Under Thutmosis 31:a år på tronen gjorde Syrien uppror igen. Thutmosis drog åter in med sin armé, krossade upproret och erövrade hamnstaden Ullaza. Han fortsatte sedan längs med kusten och erövrade de andra mindre feniciska hamnstäderna som låg där. För att ytterligare försvåra uppror togs allt spannmål som inte behövdes för befolkningens överlevnad och förvarades i de erövrade hamnstäder för att göda den egyptiska armén. Därmed var de gamla stadsstaterna inte längre kapabla att skicka arméer i fält[18].

Anfallet mot Mittaniriket[redigera | redigera wikitext]

Då Thutmose nu säkrat de syriska stadsstaterna var det uppenbara målet för nästa kampanj Mittaniriket. Mittaniriket var ett mäktigt hurritiskt rike och för att nå dit var Thutmosis tvungen att korsa Eufrat. Han seglade till Byblos och fortsatte därefter inåt landet genom områden han redan erövrat. För att få det hela att likna en vanlig indrivning av tribut lät han sin arme plundra landet medan de sakta rörde sig norrut, från Byblos hade egyptierna även burit med sig båtar som senare skulle komma till användning[18]. Thutmosis drog in i landområdet som tillhörde Aleppo och Karkemisch och satte där fart mot floden Eufrat som korsades med hjälp av de medhavda båtarna[18].

Mittaniriket var helt oförberedd på en invasion och trotts att den mittaniska flottan försökte avbryta Egypternas korsande av Eufrat så misslyckades de i att hindra en egyptisk landstigning. Thutmosis kunde sedan utan problem bege sig från stad till stad som han plundrade medans de mittaniska adelsmännen gömde sig i grottor (enligt de Egyptiska källorna)[18]. Då han inte mötte något motstånd passade Thutmosis på att resa en segerstele som markerade hans korsande av Eufrat intill den stele hans föregångare Thutmosis I själv rest när han korsat floden. han fortsatte sedan plundra landet. En milisarmé upprättades av Mittanierkungen men armén besegrades snabbt av Egypterna som sedan begav sig tillbaka till Syrien efter att ha erövrat Niy. I Syrien deltog Thutmosis i en elefantjakt innan han reste till Egypten och firade sin seger[18].

Turer i Syrien[redigera | redigera wikitext]

Thutmosis återvände till Syrien under sitt 34:e år som farao. Denna så kallade 9:e kampanj verkar snarare ha varit en räd mot ett område i nordvästra Syrien som kallades Nukhashshe, ett område som beboddes av halvnomadiska stammar. Listan över krigsgods är kort så det var sannolikt enbart en liten räd[18].

Den 10:e kampanjen verkar ha varit långt mer våldsam. I Thutmosis 35:e år hade Mittanikungen samlat en stor armé som mötte egypterna utanför Aleppo. De egyptiska källorna beskriver i vanlig ordning en förkrossande seger över den Mittaniska fienden men detta ter sig underligt när listan över fångar efter striden granskas. Enbart tio män verkar ha tagits tillfånga vilket tyder på att slaget snarare slutade i stillestånd. Dock mottog Thutmosis gåvor från Hettiterkungen efter slaget vilket tyder på att Egypterna kan ha segrat. Dock inte så "förkrossande" som de själva beskriver[18].

De två kampanjerna som följde den 10:e kampanjen är okända och inte nedtecknade. Det tros att den 11 kampanjen skedde under Thutmosis 36:e år på tronen och den 12:e kampanjen under hans 37:e år på tronen[26]. Detta då den 13:e kampanjen skedde under Thutmosis 38:e år på tronen. Krigsbyte från den 12:e kampanjen nämns i Karnaktemplet alldeles innan beskrivningen går in på den 13:e kampanjen och innehåller några vilda djur samt okända mineraler. Detta har lett till att den 12:e kampanjen tros ha varit inriktad på Nukhashshe[18].

Den 13:e kampanjen var även den riktad mot Nukhashshe och verkar ha varit av begränsad omfattning. Den 14:e kampanjen skedde under Thutmosis 39:e år på tronen och var mot Shasufolket. Var kampanjen ägde rum är okänt då Shasufolket var nomader som rörde sig från nuvarande Libanon till Transjordanien[18].

Den 15:e kampanjen är endast numrerad så vilket år den skedde är okänt. Det omnämns att tribut inhämtats från något kungadöme men det är oklart om Egypterna ens såg det som en kampanj. Från den 16:e kampanjen finns endast tributlistan kvar och den verkar ha ägt rum i gränslandet kring Niy[18]. Den sista och 17:e kampanjen (16:e om den 15:e inte räknas) är mer väldokumenterad. I Thutmosis 42:a år på tronen utbröt ett massivt uppror i Syrien som stöddes av Mittaniriket. Thutmosis tog sin armé längs med kusten från Egypten och besegrade upprorsmännen vid Arkafältet och fortsatte sedan till Tunip som erövrades[18]. Efter att ha erövrat Tunip marscherade armén mot Kadesh och förstörde där tre fästningar som besuttits av Mittanierna. Efter det vände armén hem igen och förklarade seger. Segern var dock inte fullständig. Kadesh hade inte intagits och Tunip verkar ha gjort sig självständigt igen strax efter att den egyptiska armén dragit sig tillbaka[18].

Den nubiska kampanjen[redigera | redigera wikitext]

Under Thutmosis 50:e år på tronen inledde han sin sista kampanj, denna gång mot Nubien. Thutmosis lyckades ta sig till Nilens 4:e katarakt innan han vände tillbaka vilket är det längsta en egyptisk farao tagit sig med en armé söderut. Området kring Nilens fjärde katarakt var dock sedan länge influerat av Egyptisk kultur och skrifter funna i Gebel Barkal visar att Egypten haft visst politiskt inflytande på området redan innan Thutmosis kampanj.[27]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Thutmose III (about 1479-1425 BC)” (på engelska). Copyright © 2000 University College London. http://www.ucl.ac.uk/museums-static/digitalegypt/chronology/thutmosisiii.html. Läst 8 januari 2016. 
  2. ^ [a b] Schulz, Regine (1998). ”Politisk historia 18:e-20:e dynastierna”. Egypten Faraonernas värld. H.F. Ullman. sid. 144–146, 528. ISBN 3-8290-3042-8. http://www.bokus.com/bok/9783848007851/egypten-faraonernas-varld/. Läst 6 januari 2015 
  3. ^ [a b c d] ”new kingdom, dynasty XVIII, thutmose III” (på engelska). © 2003 - 2004 r. fingerson. http://www.phouka.com/pharaoh/pharaoh/dynasties/dyn18/05thutmose3.html. Läst 22 januari 2016. 
  4. ^ [a b] ”KV 34 (Thutmes III)” (på engelska). © 1997-2010 Theban Mapping Project. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304112240/http://www.thebanmappingproject.com/sites/browse_tomb_848.html. Läst 22 januari 2016. 
  5. ^ ”XVIII'th Dynasty Gallery II” (på engelska). The Theban Royal Mummy Project. http://anubis4_2000.tripod.com/mummypages1/Aeighteen.htm. Läst 22 mars 2016. 
  6. ^ ”Amenhotep eller Ramses?” (på engelska). © Bibelfrågan. http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/faraovem.htm. Läst 22 januari 2016. 
  7. ^ ”Första Konungaboken 6:1” (på engelska). Bibeln. http://www.bibeln.se/las/2k/1_kung#q=1+Kung+6%3A1 
  8. ^ ”The Identification Of Pharaoh During The Time Of Moses” (på engelska). © Islamic Awareness. http://www.islamic-awareness.org/Quran/Contrad/External/mosespharaoh.html. Läst 22 januari 2016. 
  9. ^ Ancient Egyptian Literature. sid. 340. ISBN 978-0-520-97361-9. OCLC 1089683492. https://www.worldcat.org/oclc/1089683492. Läst 14 april 2020 
  10. ^ J.H. Breasted, Ancient Times: A History of the Early World; An Introduction to the Study of Ancient History and the Career of Early Man. Outlines of European History 1. Boston: Ginn and Company, 1914, sid. 85
  11. ^ sida v–vi av inledningen till Thutmose III: A New Biography, University of Michigan Press, 2006
  12. ^ [a b] "Ancient Egypt's Greatest Warrior: TuthmosIs The 3rd - Egypt's Napoleon (Full History Documentary)". dokus4free.
  13. ^ edford, Donald B. Egypt, Canaan, and Israel in Ancient Times. sid. 156. Princeton University Press, Princeton NJ, 1992.
  14. ^ Steindorff, George; and Seele, Keith. When Egypt Ruled the East. sid. 53. University of Chicago, 1942.
  15. ^ [a b] Redford, Donald B. Egypt, Canaan, and Israel in Ancient Times. sid. 157. Princeton University Press, Princeton NJ, 1992.
  16. ^ [a b] Steindorff, George; and Seele, Keith. When Egypt Ruled the East. sid. 54. University of Chicago, 1947.
  17. ^ Gardiner, Alan. Egypt of the Pharaohs. sid. 192 Oxford University Press, 1964
  18. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t] Redford, Donald B. (2003). The wars in Syria and Palestine of Thutmose III. Brill. ISBN 90-04-12989-8. OCLC 70721204. https://www.worldcat.org/oclc/70721204. Läst 14 april 2020 
  19. ^ Urkunden der 18. Dynastie 657.2
  20. ^ Steindorff, George; and Seele, Keith. When Egypt Ruled the East.sid.55. University of Chicago, 1942.
  21. ^ Steindorff, George; and Seele, Keith. When Egypt Ruled the East. sid. 56. University of Chicago, 1942
  22. ^ Gardiner, Alan. Egypt of the Pharaohs. sid. 193 Oxford University Press, 1964
  23. ^ [a b] Grimal, Nicolas. A History of Ancient Egypt. sid. 214. Librairie Arthéme Fayard, 1988
  24. ^ Breasted, James Henry. Ancient Records of Egypt, Vol. II sid. 193. University of Chicago Press, Chicago, 1906.
  25. ^ Breasted, James Henry. Ancient Records of Egypt, Vol. II sid. 195. University of Chicago Press, Chicago, 1906.
  26. ^ Grimal, Nicolas. A History of Ancient Egypt. sid. 216. Librairie Arthéme Fayard, 1988
  27. ^ Grimal, Nicolas. A History of Ancient Egypt. sid. 215. Librairie Arthéme Fayard, 1988.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Hatshepsut
Farao
Artonde dynastin
Efterträdare:
Amenhotep II