Tilda Maria Forselius

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Tilda Maria Forselius
Tilda Maria Forselius i december 2015
Tilda Maria Forselius i december 2015
Född1952-07-16
Gävle
Yrkelitteraturforskare, författare
Ämnenkvinnohistoria, litteraturhistoria
HemortStockholm

Tilda Maria Forselius, född 16 juli 1952 i Gävle, är en svensk litteraturvetare och författare. Hennes författarskap och forskning har huvudsakligen historisk inriktning.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Forselius, som är dotter till arbetsförmedlaren Åke Forselius och författaren Molly Johnson, växte upp i Hofors, Mora och Borlänge.[2] Hon studerade filmvetenskap, litteraturvetenskap och skapande svenska vid Stockholms och Uppsala universitet 1973–1976. Därefter arbetade hon som författare, journalist och redaktör i 25 år innan hon återupptog de akademiska studierna kring år 2000. Hon blev filosofie magister vid Stockholms universitet 2002 och filosofie doktor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet 2013.[3]

Som journalist tillhörde Forselius redaktionen för Kvinnobulletinen 1977–1978 samt var redaktör för tidskrifterna Barn i hem, skola, samhälle 1991–1996 och Locus – tidskrift för forskning om barn och ungdomar 1997–2004. Hon har även arbetat på frilansbasis för dagstidningar som Arbetarbladet, Stockholmstidningen och Dagens Nyheter samt för olika facktidskrifter. Ämnesinriktningen har främst varit barn- och ungdomsfrågor, handikappades situation och andra sociala frågor.

Hon var anställd som redaktör vid Lärarhögskolan i Stockholm och Stockholms universitet 1997–2017.

Hon har även haft uppdrag för förlag och var styrelseledamot i Författarförlaget ekonomisk förening 1982–1985.

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Forselius böcker och essäer handlar framför allt om kvinnors liv och historia. Intervjuboken Pigornas döttrar (1981) och berättelsen Mormorsboken (1977, tillsammans med Molly och Linnea Johnson) skildrar svenska arbetarklasskvinnors liv från tidigt 1900-tal till 1970-talet.

Även essäerna om arbetarförfattaren Maria Sandel behandlar villkoren för kvinnor i arbetarklassen, i detta fall under tidigt 1900-tal. Fokus ligger dock främst på analyser av det moraliska temat i Sandels texter. Studierna har publicerats i antologierna Vardagsslit och drömmars språk (1981), Kvinnornas litteraturhistoria (del 2, 1983), Nordisk kvinnolitteraturhistoria (band 3, 1996) och Svenskt biografiskt lexikon (band 31, 2000–2002).

Som levnadstecknare har Forselius bidragit med artiklar i Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt översättarlexikon och Svenskt kvinnobiografiskt lexikon. De flesta av dessa handlar om kvinnor under 1700-1800-tal, en av dem är poeten och pedagogen Ulrica Widström (1764–1841).

Hon har vidare skrivit flera så kallade LL-böcker (lättläst för vuxna), exempelvis Soppa på en spik och andra folksagor (1990), samt varit redaktör för antologier.

Forskning[redigera | redigera wikitext]

Forselius akademiska gärning har i huvudsak ägnats åt 1700-talets litteratur och medier. Tonvikten ligger på brev som kommunikationsform och retoriskt verkningsmedel. Doktorsavhandlingen God dag, min läsare!: bland berättare, brevskrivare, boktryckare och andra bidragsgivare i tidig svensk veckopress 1730–1773 (2015) behandlar en genre som vid uppkomsttiden kallades "moraliska veckoskrifter", bland annat Olof Dalins Then Swänska Argus (1732–1734). I studien beskriver Forselius de samhälleliga omständigheter som gynnade framväxten av denna sorts tidningar och analyserar hur artiklar i brevform användes som ett sätt att skapa läsarintresse.[4]

Avhandlingen belönades 2014 med ett stipendium av Svenska Akademien[5] och ett pris av Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur.[6]

Forselius har även publicerat forskningsartiklar på engelska i internationella forskningstidskrifter. Artiklarna behandlar bland annat flickdeckaren som motiv i flickböcker i Sverige på 1950-talet, Julie Eckermans brev till Carl Sparre och berättartekniken i Minette Walters The Shape of Snakes.[7]

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • ”‘Aber mein Lieber Schneider’: The Printer as a Media Actor and the Drama of Production in Then Swänska Argus (1732–34)”, Journal of European Periodical Studies, vol. 1, no 1 (Summer 2016), 25–36. Fulltext (Open A).
  • God dag, min läsare! Bland berättare, brevskrivare, boktryckare och andra bidragsgivare i tidig svensk veckopress 1730–1773 [förlagsutgåva av diss., framlagd Göteborg 2013]. Lund: Ellerströms 2015.
  • ”Probing Pioneer Girl Sleuths: Puck Larsson and Nancy Drew in 1950s Girls’ Book Series in Sweden”, The Lion and the Unicorn, vol. 35, no. 1, 24–46, 2011.
  • ”The body and the decent inner self: Letters by Julie Björckegren, wife of a Swedish Mayor, 1789-91”, Women’s Writing, vol. 13, no. 1, 121–138, 2006.
  • ”Jaget, frun och den fjolliga flickan: Rollspel och identitetskonstruktion i Julie Bjöckegrens brev till Carl Sparre”, Brevkonst. Red. Paulina Helgeson och Anna Nordenstam , s. 45–74, Stockholm/Stehag: Brutus Östling, 2003.
  • ”Moralismens heta blod. Om Maria Sandel”, i Nordisk kvinnolitteraturhistoria, band 3. Red. Elisabeth Møller Jensen. Höganäs: Bra Böcker 1996, s. 145–148. Fulltext i den webb-publicerade versionen.
  • ”Draget från källaren. Hemska hus och deras hemligheter”, i Våldet mot ögat. Filmforskare om film- och videoskräck. Red. Tilda Maria Forselius & Seppo Luoma-Keturi. Stockholm: Författarförlaget 1985, s. 85–111.
  • ”Upptäcktsresan i vardagens landskap. Om Maria Sandel”, i Kvinnornas litteraturhistoria, del 2. Red. Ingrid Holmquist & Ebba Witt-Brattström. Stockholm: Författarförlaget 1983, s. 89–105.
  • Pigornas döttrar. Stockholm: Rabén & Sjögren 1981.
  • ”Själsadeln och de ystra sinnenas rop: kvinnors liv och kärleksvillkor i Maria Sandels texter”, i Vardagsslit och drömmars språk. Svenska proletärförfattarinnor från Maria Sandel till Mary Andersson. Red. Eva Adolfsson m.fl. Enskede: Hammarström & Åberg 1981, s. 17–51.
  • Mormorsboken, tillsammans med Molly Johnson och Linnea Johnson. Lund: Cavefors 1977. Ny utgåva: Stockholm: Rabén & Sjögren 1980.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Om ordhantverk och forskning av Tilda Maria Forselius”. http://www.forselia.se. Läst 2 januari 2018. 
  2. ^ Kerstin Öhrström, red (1988). Vem är hon: kvinnor i Sverige: biografisk uppslagsbok. Stockholm: Norstedts. sid. 147. http://runeberg.org/vemarhon/0147.html 
  3. ^ ”Göteborgs universitets publikationer - elektroniskt arkiv”. https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/33220. Läst 1 januari 2018. 
  4. ^ ”Tilda Maria Forselius intervjuad av Margareta Brogren (Olof von Dalinsällskapet)”. http://vondalin.se/tilda-maria-forselius/. Läst 2 januari 2018. 
  5. ^ Melin, Thomas (23 juni 2014). ”Nyheter från Göteborgs universitet”. Göteborgs universitet. https://www.gu.se/omuniversitetet/aktuellt/nyheter/detalj/litteraturvetare-prisas-av-svenska-akademien.cid1226316. Läst 27 december 2017. 
  6. ^ Ahlin, Per (19 november 2014). ”Avhandlingen kom som ett brev på posten - DN.SE” (på sv-se). DN.SE. https://www.dn.se/arkiv/familj/avhandlingen-kom-som-ett-brev-pa-posten/. Läst 27 december 2017. 
  7. ^ ”SwePub - sökning: Tilda Maria Forselius”. swepub.kb.se. http://swepub.kb.se/hitlist?q=Tilda+Maria+Forselius&r=;mspu:(article);conttype:(refereed)&d=swepub&m=10&p=1&s=r. Läst 27 december 2017. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]