Timoko

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Timoko
Timoko 001.jpg
KönHingst
FöddFrankrike 27 april 2007 (12 år)
FärgMörkbrun
RasVarmblodstravare
SportTravsport
Aktiva år2009–2017
Härstamning
EfterImoko
UndanKiss Me Coulonces
UndanefterAnd Arifant
UppfödarePM van Klaveren
Personal
TränareRichard Westerink
Ordinarie kuskBjörn Goop
Karriär
Antal starter101 st
Antal segrar36 st
Segerprocent&&&&&&&&&&&&&036.&&&&&036 %
Startprissumma5 006 731 euro
Externa länkar
Hästens profil hos Svensk Travsport
Hästens profil hos Le Trot
Travportalen

Timoko, född 27 april 2007, är en fransk varmblodig travhäst och avelshingst. Han tränades av holländaren Richard Westerink i Frankrike och kördes av den svenske kusken Björn Goop. Han är Frankrikes vinstrikaste travhäst genom tiderna (före Ready Cash).[1]

Timoko tävlade åren 2009–2017.[2] Han gjorde sitt sista lopp i augusti 2017.[1] Totalt sprang han in 5 miljoner euro (motsvarande ungefär 47,7 miljoner kronor) på 101 starter varav 36 segrar, 15 andraplatser och 13 tredjeplatser.[2]

Timoko tog karriärens två största segrar i Elitloppet (2014, 2017) på Solvalla. Bland andra stora segrar räknas Grand Critérium de Vitesse (2013, 2015, 2016, 2017), Critérium des 3 ans (2010), Prix Albert-Viel (2010), Critérium des 4 ans (2011), Prix de Sélection (2011), Critérium Continental (2011), Prix de l'Atlantique (2013), Grand Prix de Wallonie (2013), Grand Prix du Sud-Ouest (2013, 2016), Prix de Washington (2013, 2017), Prix Kerjacques (2014, 2016), Prix de France (2015), Kymi Grand Prix (2014) och Prix de Bourgogne (2016). Han har även kommit på andraplats i lopp som Prix d'Amérique (2016), Prix de France (2016, 2017), International Trot (2015), Prix René Ballière (2013), Gran Premio delle Nazioni (2013), UET Trotting Masters (2013) och Grand Prix l’UET (2011).[3]

Han har varit verksam som avelshingst. Hans vinstrikaste avkomma är Dreammoko (2013).[4]

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Timoko inledde tävlingskarriären 2009 då han som tvååring tog en seger på fem starter. Under säsongen 2010 segrade Timoko i Critérium des 3 ans och Prix Albert-Viel. Timokos framgångar fortsatte som fyraåring under säsongen 2011, med segrar i bland annat lopp som Critérium Continental och Prix de Sélection samt tog en andraplats i Grand Prix l’UET.[3]

Timoko deltog i världens största travlopp Prix d'Amérique fem gånger (upplagorna 2012, 2013, 2014, 2015 och 2016). Timoko tog sin bästa placering 2016 då han kördes av Björn Goop och slutade tvåa bakom vinnaren Bold Eagle.[5]

Timoko och Björn Goop vid segern i Elitloppet 2014.

Timoko var med i ElitloppetSolvalla för första gången i 2013 års upplaga i maj 2013 då han med Joseph Verbeeck i sulkyn kom på tredjeplats i finalen bakom vinnaren Nahar.[3] Året därpå, i 2014 års upplaga, vann Timoko finalen av Elitloppet från ledningen tillsammans med den svenske kusken Björn Goop. Segertiden i finalloppet skrevs till 1.09,5 aak, vilket var den dittills snabbaste vinnartiden någonsin i en Elitloppsfinal.[6] Nuncio slog rekordet i Elitloppsfinalen 2016. Timoko blev inbjuden till och deltog i Elitloppet även åren 2015 och 2016. Precis som vid Elitloppssegern 2014 kördes Timoko av Goop. I 2015 års upplaga slutade Timoko på fjärdeplats i det andra försöksloppet och kvalificerade sig därmed för Elitloppsfinalen. I finalen slutade han oplacerad.[3] I 2016 års upplaga vann han det första Elitloppsförsöket på vinnartiden 1.09,1 aak. I Elitloppsfinalen skar han mållinjen på fjärdeplats.[7] I efterhand blev dock fjärdeplatsen en tredjeplats, efter att den tidigare trean Un Mec d'Heripre (tränad av Fabrice Souloy) testats positivt för doping.[8]

Timoko deltog i Elitloppet för femte gången i karriären i 2017 års upplaga den 28 maj. Han kom på tredjeplats bakom Nuncio och Propulsion i försöket, och kvalificerade sig därmed för sin femte raka Elitloppsfinal.[9] Timoko vann sedan finalen. Han vann till det högsta vinnaroddset (30,89 för tio) i loppets historia. Segertiden skrevs till 1.09,0 över 1609 meter med autostart, vilket han travade från ledningen. Han slog därmed Nuncios rekord från 2016 års upplaga med den snabbaste segertiden någonsin i en Elitloppsfinal.[10] Timokos rekord tangerades av Ringostarr Treb i Elitloppet 2018.[11] Timokos seger i Elitloppet 2017 innebar att han blev den nionde hästen genom tiderna att ha vunnit Elitloppet två gånger (tidigare Varenne, Mack Lobell, Copiad, Idéal du Gazeau, Timothy T., Roquépine, Eileen Eden, Gelinotte) samt den första som tagit sina segrar med över 2 års mellanrum.[10]

Elitloppssegern 2017 följdes upp med en start i Kymi Grand Prix den 17 juni 2017.[12] Han slutade där tvåa efter Carabinieri.[2] Efter prestationen i Finland startade han i Prix de Washington den 1 juli på travbanan Hippodrome d'Enghien-Soisy i Enghien-les-Bains, i vilket han även segrade.[2] Karriärens sista lopp och seger tog han den 26 augusti 2017 med sin kusk Björn Goop i ett Grupp 2-lopp på travbanan i Cagnes-sur-Mer i Frankrike.[13]

Stamtavla[14][redigera | redigera wikitext]

Timokos stamtavla
Efter
Imoko Frankrike
1996
Viking's Way Frankrike
1987
Mickey Viking USA
1979
Bonefish USA 1972
Misty Sister USA 1975
Josubie Frankrike
1975
Quito Frankrike 1960
Vesubie III Frankrike 1965
Sepia Frankrike
1984
Jiosco Frankrike
1975
Quioco Frankrike 1960
Valse Bellemoise Frankrike 1965
Jolie Perle Frankrike
1975
Ura Frankrike 1964
Datcha Folle Frankrike 1969
Undan
Kiss Me Coulonces Frankrike
1998
And Arifant Frankrike
1988
Sharif Di Iesolo Italien
1969
Quick Song USA 1957
Odile de Sassy Frankrike 1958
Infante d'Aunou Frankrike
1974
Niky des Étangs Frankrike 1957
Oscana Frankrike 1958
Allez Coulonces Frankrike
1988
Lutin d'Isigny Frankrike
1977
Firstly Frankrike 1971
Dame d'Isigny Frankrike 1969
Vanina B Frankrike
1965
Carioca II Frankrike 1946
La Coulonces Frankrike 1955

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Timoko avslutade – som en vinnare”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/trav365/article25779113.ab. Läst 26 augusti 2017. 
  2. ^ [a b c d] ”Timoko”. Le Trot. Arkiverad från originalet den 5 september 2017. https://web.archive.org/web/20170905231730/http://www.letrot.com/en/fiche-horse/timoko/ZGV8ZwsACgIZ/. Läst 5 september 2017. 
  3. ^ [a b c d] ”Profil: Timoko (FR)”. Svensk Travsport. https://www.travsport.se/hast/visa/716589/avel. Läst 30 maj 2016. 
  4. ^ "Avelshingstar: Timoko". Hingstdepån. Läst 15 maj 2018.
  5. ^ ”Goop: Timoko är det bästa jag sett”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/trav365/article22266325.ab. Läst 30 maj 2016. 
  6. ^ ”SVT: "Timoko och Goop vann Elitloppet"”. Sveriges Television. http://www.svt.se/sport/artikel/vinnare-elitloppet/. Läst 30 maj 2016. 
  7. ^ ”SVT: "Björn Goop fyra i Elitloppet"”. Sveriges Television. http://www.svt.se/nyheter/lokalt/varmland/bjorn-goop-fyra-i-elitloppet. Läst 30 maj 2016. 
  8. ^ ”Efter avslöjandet - Souloy portad från nordisk travsport”. Travronden. https://www.travronden.se/nyheter/sport/efter-avslojandet-souloy-portad-fran-nordisk-travsport-94691. Läst 9 september 2016. 
  9. ^ Holm, Lars-Johan; Hansson, Rickard & Engelbo, Dennis (28 maj 2017). "Nuncio vann från spets - den stora duellen blir av". Travronden. Läst 28 maj 2017.
  10. ^ [a b] Nilsson, Alexander & Löf Nyqvist, Martin (28 maj 2017). "Jätteskräll i Elitloppet – Timoko krossade storfavoriterna". Dalarnas Tidningar. Läst 28 maj 2017.
  11. ^ Wikner, Mikael (27 maj 2018). "Ringostarr Treb segrade i Elitloppet". Svensk Travsport. Läst 28 maj 2018.
  12. ^ Södermark, Erik (17 juni 2017). "Svensk seger i finska storloppet". Expressen. Läst 17 juni 2017.
  13. ^ ”Karriären över för stjärnhästen”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/trav365/article25827788.ab. Läst 5 september 2017. 
  14. ^ "Häststam - Timoko (FR)". Breedly. Läst 4 september 2017.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]