Timrå IK
| Timrå IK | |
 Hockeyallsvenskan 2017/2018 | |
 | |
|---|---|
| Hemort | Timrå, Sverige |
| Grundad | 1928 |
| Lagfärger | |
| Hemmaplan | NHK Arena |
| Sportchef | Kent "Nubben" Norberg |
| Tränare | Fredrik Andersson |
| Ass. tränare | Johan Thelin |
| Meriter | |
| ● Svenska mästare | - |
| ● Svenska mästerskapsfinaler | 1 (1974) |
| Säsonger i Sveriges högsta division | 35 |
| Säsonger i Svenska Hockeyligan | 16 (2012/2013) |
| Svenska Hockeyligans maratontabell | 13 |
| Supportrar | Timrå IK Supporterklubb, TIK08, TIK031, Rätta Virket, TU17 |
Timrå IK är en ishockeyklubb i Timrå, Medelpad. 1921 bildades Wifstavarfs GIF, som 1929 införlivades med Wifstavarvs IK grundat 11 maj 1928. 1937 bildade föreningen en ishockeysektion och 1957 skedde debuten i den högsta serien. Timrå IK spelade sedan på högsta nivå fram till våren 1976 då laget degraderades till division 1. Nästa längre sejour i högsta serien var under åren 2000–2013, där klubben slutade på tredje plats i grundserien två säsonger (2002/2003 och Lockoutsäsongen 2004/2005) samt nådde SM-semifinal fyra gånger (2003, 2004, 2008 och 2009). Klubbens hittills största merit är ett SM-silver från 1974. Sedan degraderingen från Elitserien våren 2013 spelar Timrå IK i Hockeyallsvenskan.
Historik
Start–millennieskiftet
1921 bildades Wifstavarfs GIF, som 1929 införlivades med Wifstavarvs IK grundat den 11 maj 1928. 1937 började klubben med ishockey. 1942 skedde en sammanslagning med lokalkonkurrenten Östrands IF och namnet blev Wifsta/Östrands IF. 1956, när lag från Norrland tilläts delta, avancerade W/Ö för första gången till högsta serien efter storseger i en avgörande kvalmatch mot Tranås. 1964 blev det dags för nästa timråklubb, Fagerviks GF, att ansluta sig och namnet blev därmed det långa och otympliga Wifsta/Östrand-Fagerviks IF, eller WÖF. Fagervik hade främst fotboll på programmet och sammanslagningen märktes främst för fotbollssektionen som 1978 knoppades av som IFK Timrå. 1966 namnändrades WÖF till kommunens namn, Timrå IK.
I den dåvarande Allsvenskan blev klubben kvar till den moderna Elitseriens start säsongen 1975/1976, med flera framskjutna placeringar i seriespelet i början av 1970-talet. Det mest framgångsrika året var 1973/74, när Timrå blev silvermedaljörer.
När Elitserien startade var Timrå IK med som ett av tio lag premiärsäsongen 1975/1976, men degraderades. En lång period i andradivisionen, division 1, kom att bli mer regel än undantag. Timrå gjorde ettåriga besök i Elitserien säsongerna 1977/1978 och 1981/1982, men 1980- och 1990-talet blev en lång kräftgång där klubben även under några säsonger kämpade sida vid sida med IF Sundsvall Hockey.
Den 22 maj 1990 hade det gått så långt att de båda lokala grannföreningarna försökte sig på att satsa gemensamt mot Elitserien; de slog sig ihop under namnet IF Sundsvall/Timrå Hockey, med Timrå Isstadion som hemmaarena, och behöll också Sundsvalls plats i samma serie för ett andralag som fick Sundsvalls-klubbens tidigare namn Tunadal (IF Tunadal Hockey i detta skede, det historiska namnet var Tunadals IF, ursprungligen Tunadals SS). Samarbetet varade dock bara två säsonger innan Tunadal bröt sig loss och startade om som IF Sundsvall Hockey i division 2.
Efter fusionens upplösning dröjde det till den 6 april 1995 då Timrå IK återtog sitt klassiska namn. Sakta men säkert påbörjade Timrå IK sin marsch tillbaka mot Elitserien. Efter fyra raka säsonger där Timrå blev utslagna playoff-spel kom klubben slutligen att nå sitt mål lagom till millennieskiftet; den 14 april 2000 stod laget som förstaplatstagare i Kvalserien, med bland andra den egna 19-åriga junioren Henrik Zetterberg i laget.
Vidare historik
Timrås första säsong efter avancemanget till Elitserien (2000/2001) slutade med en tiondeplats i tabellen, men gjorde floppen att sluta sist 2001/2002 där Peo Larsson fick sluta och ersattes av Lars Molin som tränare. (Kent "Nubben" Norberg blev inför säsongen ny sportchef efter att ha varit lagets tränare närmast dessförinnan). Timrås förstaplats i Kvalserien innebar att klubben säkrade ett nytt Elitseriekontrakt.
Till säsongen 2002/2003 tog Kent Johansson över som huvudtränare. Laget var nederlagstippat med marginaler, bland annat på grund av att Henrik Zetterberg lämnat Timrå för Detroit Red Wings. Timrå kom dock att skrälla genom att sluta trea i grundserien, och därefter slå ut Luleå HF i fyra raka matcher (bäst av sju) i kvartsfinalen. Vidare tog det emellertid stopp mot blivande mästaren Västra Frölunda HC i semifinalen.
2003 byggdes isstadion om till dåvarande Sydkraft Arena, då med plats för 5 800 åskådare. Säsongen 2003/2004 slutade Timrå sexa i grundserien och slog ut Linköpings HC i kvartsfinalen, men förlorade mot Färjestads BK i semifinalen.
Säsongen 2004/2005 innebar historiens mest stjärnspäckade Elitserien genom att NHL ställdes in helt. Timrå förstärkte med NHL-spelarna Henrik Zetterberg, Fredrik Modin, Miikka Kiprusoff och Aki-Petteri Berg. Laget slutade trea i grundserien men förlorade kvartsfinalen mot Djurgårdens IF Hockey. Till säsongen därpå tappade Timrå Niklas Nordgren, Jonathan Hedström, Yared Hagos och Lars Jonsson – utöver förra säsongens NHL-värvningar. Förlusterna ersattes inte fullt ut och laget slutade nia och missade slutspel.
Till säsongen 2006/2007 återvände Jonathan Hedström efter vantrivsel i Anaheim Ducks och därtill värvades Johan Backlund, Timo Pärssinen och Riku Hahl samt flera yngre spelare födda i mitten av 1980-talet. Timrå inledde denna säsong med sin dittills största succé genom att toppa Elitserien överlägset efter de första femton omgångarna. Därefter mattades dock laget efter flera svåra skador och slutade på en femteplats. I kvartsfinalen förlorade Timrå mot länsrivalen och blivande guldmedaljören Modo Hockey efter sju jämna matcher. Inför säsongen därpå fick Kenta Johansson lämna efter fem år, och efterträddes av Charles Berglund. Anton Strålman och Fredrik Warg hade lämnat kubben och bland de nya namnen dominerade åter yngre spelare inklusive de uppflyttade juniorerna Magnus Pääjärvi Svensson och Anton Lander, spetsat med etablerade spelare som Petr Tenkrat och Mika Pyörälä. I SM-kvartsfinalen tog laget revansch mot Modo efter seger med 4–1 i matcher, men åkte ut mot blivande mästarna HV71 efter 2–4 i matcher i en jämn semifinalserie.
Inför säsongen 2008/2009 värvades Riku Hahl, och Pär Styf utsågs till ny lagkapten efter 8 säsonger i Timrå IK. Sportchefen Kenta Norberg lämnade klubben, så också Jonathan Hedström efter en skadebenägen säsongsinledning. Mika Pyörälä slog denna säsong målrekord i Timrå med 21 mål i grundserien. Timrå slutade på en åttondeplats och därmed sista lag in i slutspel. I SM-slutspelet slogs Timrå ut av HV71 i kvartsfinalserien, efter ha tappat ett 3–1-överläge till 3–4 i matchserien där för övrigt den sjätte semifinalmatchen (på hemmaplan) avgjordes i förlängning efter att skenan på backen Mikko Lehtonens skridsko ramlat av ute på isen i Timrås försvarszon. Inför 2009/10 lämnade Mika Pyörälä, Johan Backlund, Robin Jonsson, Johan Andersson, Petr Tenkrat, Oscar Sundh och Mikko Lehtonen klubben. Bland ersättarna var Anders Lindbäck, Niklas Anger, Daniel Corso och Petr Caslava de mest etablerade. Under större delen av säsongen var Timrå utanför slutspelsplats, men i den näst sista omgången besegrades åttan Luleå på bortaplan med 1–0 som Timrå således passerade och säkrade en slutspelsplats. HV71 valde Timrå som kvartsfinalmotståndare och Timrå blev utslaget av HV71 för tredje säsongen i rad, den här gången med 4–1 i matcher.
Vidare följde en säsong då Timrå slutade i "ingemansland" (det vill säga mellan slut- och kvalspel), och efter att ha kvalat sig kvar 2012 skulle klubbens 13-åriga sejour högstaligan ta slut efter 2012/2013 via en tredjeplats i Kvalserien (efter andra raka jumboplatsen i grundserien) – och degradering till Hockeyallsvenskan var ett faktum.
2013/2014 genomgick föreningen en företagsrekonstruktion, på grund av svag ekonomi, där 75 % av skulder skrevs av i ett ackord.[1] Ett fåtal spelare blev kvar från Elitserien (benämnd SHL från och med denna säsong) men bland annat lagkaptenen Per Hallin stannade. I övrigt satsade klubben främst på yngre spelare. Laget slutade åtta i serien och missade Playoff-spel, vilket upprepades säsongen därpå men då en tiondeplats i grundserien; dessförinnan hade Roger Forsberg från Östersund blivit klubbens nya etablerade huvudtränare efter att ha vunnit JSM-guld med HV71:s U20-lag säsongen innan.[2] Efter en tre månader lång förhandlingsprocess köpte kommunen arenan (vilken kom att få det tredje förnyade namnet NHK Arena) för 45 miljoner kronor i april 2015, vilket innebar en fortlevnad för klubben.[3]
Säsongen 2015/2016 räckte Timrås åttondeplats till Playoff-spel (härmed under namnet Slutspelsserien, i vilken sex lag spelar fem matcher), eftersom ett nytt seriesystem hade införts till föregående säsong, men väl där kom laget näst sist. Under hösten 2016 lyckades ett inför säsongen 2016/2017 topptippat Timrå befästa förstaplatsen i grundserien, men kom i december att tappa en trio nyckelspelare till J20-VM[4] och hamna på sjätte plats – vilken också blev lagets slutplacering – i den jämna tabellen. I Slutspelsserien slutade Timrå femma (näst sist).
Kända Timråspelare
Pensionerade tröjnummer
- Nr 5 - Lennart "Lill-Strimma" Svedberg †
Reserverade tröjnummer
- Nr 20 - Henrik Zetterberg, C, 1997–2002, 2004–2005
Övriga
Tränare
|
|
Supportrar och klack
Timrå IK:s supportrar är en fundamental del av föreningen. Supportrarna påverkar utvecklingen bland annat genom årsmötet och supportrarna har genom åren upplevt både framgång och varit av avgörande betydelse när föreningen haft problem[5].
Det starkaste stödet har Timrå IK i Timrå/Sundsvall samt i området norra Hälsingland, Medelpad och södra Ångermanland. Supportrar finns dock i hela landet och även utomlands.
Den organiserade delen av supporterverksamheten drivs främst av Timrå IK Supporterklubb som grundades redan 1962[6]. Supporterklubben har i perioder hört till de största supporterföreningarna i landet och har organiserat supporterresor både med bussar och hyrda tåg.
Under match finns supportrar över hela arenan. I mitten av 1970-talet började de mest aktiva supportrarna söka sig till samma plats på läktaren och formerade en klack. I den klassiska isladan fanns klacken på den södra ståplatsläktaren, och i den nya arenan finns klacken sedan 2003 på den västra ståplatsläktaren, Västra stå.
Samtidigt som supportrarna och klacken kan påverka spelarnas/lagets prestation är de en viktig del av arenaupplevelsen och tillför förutom en ljudkuliss även visuella arrangemang med banderoller, flaggor och större tifon.
Referenser
Noter
- ^ "Klart idag: Timrå undviker konkurs", Aftonbladet 2013-07-31.
- ^ "HVs guldtränare tar över Timrå", Hockeysverige 2014-04-11.
- ^ "Kommunen räddar Timrå IK från konkurs", Expressen 2015-04-30.
- ^ "Tungt för Timrå utan JVM-spelarna", Aftonbladet 2016-12-27.
- ^ Radio, Sveriges. ”Timrå IK:s supportrar och medlemmar manifesterade mot kommunen - P4 Västernorrland”. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=110&artikel=6071368. Läst 25 november 2017.
- ^ ”Supportrar med röd/vita hjärtan”. st.nu. http://www.st.nu/sport/supportrar-med-rod-vita-hjartan. Läst 25 november 2017.
Externa länkar
| |||||||||||