Timrå IK

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Timrå IK
Hockey current event.svg SHL 2018/2019
Jeremy Boyce-Rotevall i rött hemmaställ.
HemortTimrå, Sverige Sverige
Grundad1928, ishockey sedan 1937
LagfärgerRöd, Vit
              
Matchställ
Matchställ
Matchställ
Matchställ
Matchställ
Kit IH socks red h 2stripes.png
Matchställ
Hemmadräkt
Matchställ
Matchställ
Matchställ
Matchställ
Matchställ
Kit IH socks red h 2stripes.png
Matchställ
Bortadräkt
HemmaplanNHK Arena
KlubbdirektörJörgen Wahlberg
SportchefKent "Nubben" Norberg
TränareFredrik Andersson
Ass. tränareJohan Thelin
Meriter
Svenska mästare-
Svenska mästerskapsfinaler1 (1974)
Säsonger i Sveriges högsta division35
Säsonger i Svenska Hockeyligan17
Svenska hockeyligans maratontabell14
SupportrarTimrå IK Supporterklubb, TIK08, TIK031, Rätta Virket, TU17
Interiörbild från Timrå IK:s hemmaarena, NHK Arena, vid Robert Carlssons 500:e match med klubben.

Timrå IK är en ishockeyklubb i Timrå, Medelpad. 1921 bildades Wifstavarfs GIF, som 1929 införlivades med Wifstavarvs IK grundat 11 maj 1928. År 1937 bildade föreningen en ishockeysektion och 1956 skedde debuten i den högsta serien. Timrå IK spelade sedan på högsta nivå fram till våren 1976 då laget degraderades till andradivisionen. Nästa längre sejour i högsta serien var under åren 20002013 där klubben slutade på tredje plats i grundserien två säsonger (2002/2003 och Lockoutsäsongen 2004/2005) samt nådde SM-semifinal fyra gånger (2003, 2004, 2008 och 2009). Timrå degraderades till Hockeyallsvenskan (andradivisionen) inför säsongen som den högsta serien bytte namn från Elitserien till SHL, och fem säsonger senare lyckades Timrå avancera till SHL där klubben befinner sig sedan säsongen 2018/2019. Klubbens hittills största merit är ett SM-silver från 1974.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Start–millennieskiftet[redigera | redigera wikitext]

1921 bildades Wifstavarfs GIF, som 1929 införlivades med Wifstavarvs IK grundat den 11 maj 1928. 1937 började klubben med ishockey. 1942 skedde en sammanslagning med lokalkonkurrenten Östrands IF och namnet blev Wifsta/Östrands IF. 1956, när lag från Norrland tilläts delta, avancerade W/Ö för första gången till högsta serien efter storseger i en avgörande kvalmatch mot Tranås. 1964 blev det dags för nästa timråklubb, Fagerviks GF, att ansluta sig och namnet blev därmed det långa och otympliga Wifsta/Östrand-Fagerviks IF, eller WÖF. Fagervik hade främst fotboll på programmet och sammanslagningen märktes främst för fotbollssektionen som 1978 knoppades av som IFK Timrå. 1966 namnändrades WÖF till kommunens namn, Timrå IK.

I den dåvarande Allsvenskan blev klubben kvar till den moderna Elitseriens start säsongen 1975/1976, med flera framskjutna placeringar i seriespelet i början av 1970-talet. Det mest framgångsrika året var 1973/74, när Timrå blev silvermedaljörer.

När Elitserien startade var Timrå IK med som ett av tio lag premiärsäsongen 1975/1976, men degraderades. En lång period i andradivisionen, division 1, kom att bli mer regel än undantag. Timrå gjorde ettåriga besök i Elitserien säsongerna 1977/1978 och 1981/1982, men 1980- och 1990-talet blev en lång kräftgång där klubben även under några säsonger kämpade sida vid sida med grannföreningen IF Sundsvall Hockey.

Den 22 maj 1990 hade det gått så långt att de båda grannföreningarna försökte sig på att satsa gemensamt mot Elitserien; de slog sig ihop under namnet IF Sundsvall/Timrå Hockey, med Timrå Isstadion som hemmaarena, och behöll också Sundsvalls plats i samma serie för ett andralag som fick Sundsvalls-klubbens tidigare namn Tunadal (IF Tunadal Hockey i detta skede, det historiska namnet var Tunadals IF, ursprungligen Tunadals SS). Samarbetet varade dock bara två säsonger innan Tunadal bröt sig loss och startade om som IF Sundsvall Hockey i division 2.

Efter fusionens upplösning dröjde det till den 6 april 1995 då Timrå IK återtog sitt klassiska namn. Sakta men säkert påbörjade Timrå IK sin marsch tillbaka mot Elitserien. Efter fyra raka säsonger där Timrå blev utslagna playoff-spel kom klubben slutligen att nå sitt mål lagom till millennieskiftet; den 14 april 2000 stod laget som förstaplatstagare i Kvalserien, med bland andra den egna 19-åriga junioren Henrik Zetterberg i laget.

Vidare historik[redigera | redigera wikitext]

Timrås första säsong efter avancemanget till Elitserien (2000/2001) slutade med en tiondeplats i tabellen, men gjorde floppen att sluta sist 2001/2002 där Peo Larsson fick sluta och ersattes av Lars Molin som tränare. (Kent "Nubben" Norberg blev inför säsongen ny sportchef efter att ha varit lagets tränare närmast dessförinnan). Timrås förstaplats i Kvalserien innebar att klubben säkrade ett nytt Elitseriekontrakt.

Till säsongen 2002/2003 tog Kent Johansson över som huvudtränare. Laget var nederlagstippat med marginaler, bland annat på grund av att Henrik Zetterberg lämnat Timrå för Detroit Red Wings. Timrå kom dock att skrälla genom att sluta trea i grundserien, och därefter slå ut Luleå HF i fyra raka matcher (bäst av sju) i kvartsfinalen. Vidare tog det emellertid stopp mot blivande mästaren Västra Frölunda HC i semifinalen.

2003 byggdes isstadion om till dåvarande Sydkraft Arena, då med plats för 5 800 åskådare. Säsongen 2003/2004 slutade Timrå sexa i grundserien och slog ut Linköpings HC i kvartsfinalen, men förlorade mot Färjestads BK i semifinalen.

Säsongen 2004/2005 innebar historiens mest stjärnspäckade Elitserien genom att NHL ställdes in helt. Timrå förstärkte med NHL-spelarna Henrik Zetterberg, Fredrik Modin, Miikka Kiprusoff och Aki-Petteri Berg. Laget slutade trea i grundserien men förlorade kvartsfinalen mot Djurgårdens IF Hockey. Till säsongen därpå tappade Timrå Niklas Nordgren, Jonathan Hedström, Yared Hagos och Lars Jonsson – utöver förra säsongens NHL-värvningar. Förlusterna ersattes inte fullt ut och laget slutade nia och missade slutspel.

Magnus Pääjärvi i vitt bortaställ, 2008.

Till säsongen 2006/2007 återvände Jonathan Hedström efter vantrivsel i Anaheim Ducks och därtill värvades Johan Backlund, Timo Pärssinen och Riku Hahl samt flera yngre spelare födda i mitten av 1980-talet. Timrå inledde denna säsong med sin dittills största succé genom att toppa Elitserien överlägset efter de första 15 omgångarna. Därefter mattades dock laget efter flera svåra skador och slutade på en femteplats. I kvartsfinalen förlorade Timrå mot länsrivalen och blivande guldmedaljören Modo Hockey efter sju jämna matcher. Inför säsongen därpå fick Kenta Johansson lämna efter fem år, och efterträddes av Charles Berglund. Anton Strålman och Fredrik Warg hade lämnat kubben och bland de nya namnen dominerade åter yngre spelare inklusive de uppflyttade juniorerna Magnus Pääjärvi Svensson och Anton Lander, spetsat med etablerade spelare som Petr Tenkrat och Mika Pyörälä. Efter en ny femteplats i grundserien tog laget revansch mot Modo i SM-kvartsfinalen genom seger med 4–1 i matcher, men åkte ut mot blivande mästarna HV71 efter 2–4 i matcher i en jämn semifinalserie.

Inför säsongen 2008/2009 värvades Riku Hahl, och Pär Styf utsågs till ny lagkapten efter 8 säsonger i Timrå IK. Sportchefen Kenta Norberg lämnade klubben, så också Jonathan Hedström efter en skadebenägen säsongsinledning. Mika Pyörälä slog denna säsong målrekord i Timrå med 21 mål i grundserien. Timrå slutade på en åttondeplats och därmed sista lag in i slutspel. I SM-slutspelet slogs Timrå ut av HV71 i kvartsfinalserien, efter ha tappat ett 3–1-överläge till 3–4 i matchserien där för övrigt den sjätte semifinalmatchen (på hemmaplan) avgjordes i förlängning efter att skenan på backen Mikko Lehtonens skridsko ramlat av ute på isen i Timrås försvarszon. Inför 2009/10 lämnade Mika Pyörälä, Johan Backlund, Robin Jonsson, Johan Andersson, Petr Tenkrat, Oscar Sundh och Mikko Lehtonen klubben. Bland ersättarna var Anders Lindbäck, Niklas Anger, Daniel Corso och Petr Caslava de mest etablerade. Under större delen av säsongen var Timrå utanför slutspelsplats, men i den näst sista omgången besegrades åttan Luleå på bortaplan med 1–0 som Timrå således passerade och säkrade en slutspelsplats. HV71 valde Timrå som kvartsfinalmotståndare och Timrå blev utslaget av HV71 för tredje säsongen i rad, den här gången med 4–1 i matcher.

Vidare följde en säsong då Timrå slutade i "ingemansland" (det vill säga mellan slut- och kvalspel), och efter att ha kvalat sig kvar 2012 skulle klubbens 13-åriga sejour högstaligan ta slut efter 2012/2013 via en tredjeplats i Kvalserien (efter andra raka jumboplatsen i grundserien) – och degradering till Hockeyallsvenskan var ett faktum.

2013/2014 genomgick föreningen en företagsrekonstruktion, på grund av svag ekonomi, där 75 % av skulder skrevs av i ett ackord.[1] Ett fåtal spelare blev kvar från Elitserien (benämnd SHL från och med denna säsong) men bland annat lagkaptenen Per Hallin stannade. I övrigt satsade klubben främst på yngre spelare. Laget slutade åtta i serien och missade Playoff-spel, vilket upprepades säsongen därpå men då en tiondeplats i grundserien; dessförinnan hade Roger Forsberg från Östersund skrivit på ett tvåårigt tränarkontrakt med klubben efter att ha vunnit JSM-guld med HV71:s U20-lag säsongen innan (Forsberg blev därmed Timrås första etablerade huvudtränare på 2010-talet).[2] Efter en tre månader lång förhandlingsprocess köpte Timrå kommun arenan (vilken kom att få det tredje förnyade namnet NHK Arena) för 45 miljoner kronor i april 2015, vilket innebar en fortlevnad för klubben (istället för konkurs, med förödande konsekvenser[3]).[4]

Säsongen 2015/2016 räckte Timrås åttondeplats till Playoff-spel (härmed under namnet Slutspelsserien, i vilken sex lag spelar fem matcher), eftersom ett nytt seriesystem hade införts till föregående säsong, men väl där kom laget näst sist. Denna säsong spelade även IF Sundsvall Hockey i Hockeyallsvenskan vilket innebar de första derbymötena i ligasammanhang sedan 1990-talet (men också de enda, eftersom IF Sundvall kom att lägga ned sin A-lagsverksamhet 2017). Under hösten 2016 lyckades ett inför säsongen 2016/2017 topptippat Timrå befästa förstaplatsen i grundserien, men kom i december att tappa en trio nyckelspelare till J20-VM (Elias Pettersson, Jonathan Dahlén och Jens Lööke)[5] och hamna på sjätte plats – vilken också blev lagets slutplacering – i den jämna tabellen. Timrå IK fortsatte dock att ha vissa likviditetsproblem (i januari 2017 hade klubben ärenden hos Kronofogden för 44:e gången sedan 2013), men utan att vara konkurshotad.[6] I Slutspelsserien slutade Timrå åter näst sist.

2017 värvades den norske landslagsmålvakten Henrik Haukeland från Leksand[7], medan Jonathan Dahlén var en av Timrås unga profiler som skulle lämna klubben för spel i Nordamerika (och Elias Pettersson kom att skriva på för Växjö Lakers i SHL), och den före detta målvakten Fredrik Andersson (som var med i Timrås trupp vid avancemanget år 2000) debuterade som huvudtränare efter Roger Forsberg.[8] Timrå spåddes därmed att åter hamna i mitten av tabellen, men efter att Jonathan Dahlén drabbats av körtelfeber valde han att i mitten av oktober återvända till Timrå[9] vilket lyfte laget som kom att etablera sig i toppen och vinna grundserien 2017/2018 med åtta poängs marginal före favorittippade Leksand – och Timrå gick även obesegrat mot Leksand i Hockeyallsvenska finalen, 3–0 i bäst av fem matcher. Timrå skulle slutligen i bäst av sju matcher möta SHL-jumbon Karlskrona i kampen om en SHL-plats och mångmiljoner (den 21 november 2017 meddelades det att Timrå IK var en av sex allsvenska klubbar i uppror mot den kraftigt ökade skillnaden i ligabidrag mellan SHL och Hockeyallsvenskan från 2018/2019[10]). Efter underläge med 0–2 och 1–3 i matcher lyckades Timrå vända, den avgörande matchen i Karlskrona den 6 april 2018 vann Timrå med 2–0 och kontraktet därmed Timrås.

Spelartrupp 2018/2019[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 21 maj 2018 [11]
Målvakter
Nummer Nat Spelare Plock Född Födelseort
1 Sverige Victor Brattström L 1997-03-22 Göteborg, Sverige
Backar
Nummer Nat Spelare Skjuter Född Födelseort
14 Sverige Albin Carlson L 1994-03-15 Finspång, Sverige
41 Sverige Alexander Falk L 1993-05-24 Stockholm, Sverige
47 Sverige Andreas Söderberg L 1996-06-16 Skellefteå, Sverige
26 Sverige Hampus Larsson (Captain sports.svg) L 1995-02-20 Ej angiven
27 Sverige Johannes Kinnvall R 1997-07-28 Ej angiven
7 Sverige Marcus Hardegård L 1997-03-15 Ej angiven
42 Sverige Oskar Drugge R 1992-09-11 Luleå, Sverige
Anfallsspelare
Nummer Nat Spelare Skjuter Position Född Födelseort
24 Sverige Andreas Molinder L C 1987-02-23 Sollefteå, Sverige
57 Sverige Anton Wedin L LW/RW 1993-03-01 Sundsvall, Sverige
22 Sverige Emil Berglund (A) R C 1994-03-28 Ej angiven
91 Sverige Filip Hållander L C/W 2000-06-29 Sundsvall, Sverige
11 Sverige Henrik Törnqvist R RW 1996-08-25 Motala, Sverige
38 Sverige Jacob Olofsson L C 2000-02-08 Piteå, Sverige
23 Sverige Jeremy Boyce-Rotevall L C/LW 1993-08-28 Stockholm, Sverige
79 Sverige Ludvig Rensfeldt L C/LW 1992-01-29 Gävle, Sverige
Sverige Mattias Guter L RW 1988-07-23 Stockholm, Sverige
25 Sverige Patrik Blomberg L C/LW 1994-02-27 Ej angiven
9 Sverige Rickard Palmberg L C/RW 1989-03-31 Ej angiven
49 Sverige Sebastian Collberg R LW/RW 1994-02-23 Mariestad, Sverige
72 Sverige Sebastian Ohlsson L LW/RW 1997-03-04 Åsele, Sverige
55 Ungern Vilmos Galló L LW/RW 1996-07-31 Budapest, Ungern

Kända Timråspelare[redigera | redigera wikitext]

Hissade och pensionerade tröjnummer[redigera | redigera wikitext]

Hissade tröjnummer[redigera | redigera wikitext]

Reserverade tröjnummer[redigera | redigera wikitext]

Övriga[redigera | redigera wikitext]

Tränare[redigera | redigera wikitext]

Supportrar och klack[redigera | redigera wikitext]

Timrå IK:s supportrar är en fundamental del av föreningen. Supportrarna påverkar utvecklingen bland annat genom årsmötet och supportrarna har genom åren upplevt både framgång och varit av avgörande betydelse när föreningen haft problem[13]

Det starkaste stödet har Timrå IK i Timrå/Sundsvall samt i området norra Hälsingland, Medelpad och södra Ångermanland. Supportrar finns dock i hela landet och även utomlands.

Den organiserade delen av supporterverksamheten drivs främst av Timrå IK Supporterklubb som grundades redan 1962[14]. Supporterklubben har i perioder hört till de största supporterföreningarna i landet och har organiserat supporterresor både med bussar och hyrda tåg.

Under match finns supportrar över hela arenan. I mitten av 1970-talet började de mest aktiva supportrarna söka sig till samma plats på läktaren och formerade en klack. I den klassiska isladan fanns klacken på den södra ståplatsläktaren, och i den nya arenan finns klacken sedan 2003 på den västra ståplatsläktaren, Västra stå.

Samtidigt som supportrarna och klacken kan påverka spelarnas/lagets prestation är de en viktig del av arenaupplevelsen och tillför förutom en ljudkuliss även visuella arrangemang med banderoller, flaggor och större tifon.

Publik[redigera | redigera wikitext]

Publiksnitt under grundserien i NHK Arena [15]

Säsong Serie Antal hemmamatcher Totalt antal besökare Snitt
2016-2017 HA 26 78949 3036
2017-2018 HA 26 79585 3061

Klubbmärket[redigera | redigera wikitext]

Timrå IKs klubbmärke består av två tallar med texten "TIMRÅ IK" i nedre delen av klubbmärket. Tallarna är röda och vilar mot en vit bakgrund. Texten "TIMRÅ IK" är skriven i ljusblå på en blå botten. Under sejouren i dåvarande Elitserien (SHL) använde sig klubben av artistnamnet "Red Eages" istället för Timrå IK. Efter degradering till Hockeyallsvenskan 2013 och flera påtryckningar från supportrar valde klubbledningen att återgå till det klassiska klubbmärket med tallarna. Klubben motiverade det med att de vill bevara kulturen i det gamla klubbmärket.[16] Nuvarande klubbmärket med tallarna har använts i officiella sammanhang sedan säsongen 2016/2017 då klubben beslutade att Timrå Red Eagles-logotypen skulle fasas ut. [17]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Klart idag: Timrå undviker konkurs", Aftonbladet 2013-07-31.
  2. ^ "HVs guldtränare tar över Timrå", Hockeysverige 2014-04-11.
  3. ^ "Konsekvenser vid en konkurs", Timrå IK 2015-01-16.
  4. ^ "Kommunen räddar Timrå IK från konkurs", Expressen 2015-04-30.
  5. ^ "Tungt för Timrå utan JVM-spelarna", Aftonbladet 2016-12-27.
  6. ^ "Timrå IK hos Kronofogden – igen", SVT 2017-01-17.
  7. ^ "Henrik Haukeland berättar varför han lämnade Leksand", Hockeysverige 2018-02-23.
  8. ^ "Fredrik Andersson tar över Timrå", SVT 2017-04-24.
  9. ^ "Mot comeback efter allvarliga sjukdomen", Hockeysverige 2017-10-12.
  10. ^ "Klassiska klubbarna hotar att lämna ligan", Expressen 2017-11-21.
  11. ^ ”Lagbygget SHL 2018/2019”. https://www.timraik.se/lagbygget-2018-2019. Läst 27 april 2018. 
  12. ^ ”Hissade och pensionerade tröjnummer i svensk ishockey”. http://www.hockeyisten.se/hockeyistentipsar/hissade-och-pensionerade-trojnummer-i-svensk-elitishockey/. Läst 18 maj 2018. 
  13. ^ Radio, Sveriges. ”Timrå IK:s supportrar och medlemmar manifesterade mot kommunen - P4 Västernorrland”. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=110&artikel=6071368. Läst 25 november 2017. 
  14. ^ Supportrar med röd/vita hjärtan” (på sv). st.nu. http://www.st.nu/sport/supportrar-med-rod-vita-hjartan. Läst 25 november 2017. 
  15. ^ ”Publiksnitt”. https://www.hockeyallsvenskan.se/statistik/lag/attendance?season=2016&gameType=regular. Läst 18 maj 2018. 
  16. ^ ”Back to basics för Timrå IK”. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/back-to-basics-for-tik. Läst 18 maj 2018. 
  17. ^ ”Timrå IKs klubbmärke”. https://www.timraik.se/artikel/9wgkaj7iq-43ei1/timra-iks-klubbmarke. Läst 18 maj 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]