Tofshjort

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tofshjort
Status i världen: Nära hotad[1]
Tufteddeer-2.jpg
Tofshjort
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPartåiga hovdjur
Artiodactyla
FamiljHjortdjur
Cervidae
SläkteElaphodus
Milne-Edwards, 1872
ArtTofshjort
E. cephalophus
Vetenskapligt namn
§ Elaphodus cephalophus
AuktorMilne-Edwards, 1872
Hitta fler artiklar om djur med

Tofshjort (Elaphodus cephalophus) är en art i familjen hjortdjur och den enda arten i släktet Elaphodus.[2]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Tofshjorten når en kroppslängd mellan 110 och 160 centimeter, en svanslängd mellan 7 och 15 centimeter samt en mankhöjd mellan 50 och 70 centimeter. Vikten varierar för vuxna individer mellan 17 och 50 kilogram.[3] Den grova och lite fluffiga pälsen har på ovansidan en brun grundfärg med grå skugga på halsen och huvudet. Buken, läpparna, öronens spets, svansens undersida och ibland även ett område kring ögonen är vit. Djurets namn syftar på en upp till 17 centimeter lång svartbrun tofs på hjortens huvud.[3][4] De enkla hornen som bara finns hos hannar består av två stänger och är oftast gömda i tofsen. Hannar har dessutom förlängda upp till 2,5 centimeter långa hörntänder som är synliga utanför munnen.[3][4]

Skillnader till släktet muntjaker (Muntiacus) utgörs av större storlek, kortare horn och mindre hornbasis.[3]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Artens utbredningsområde sträcker sig över södra Kina från Tibet till provinserna Zhejiang och Fujian. Tofshjorten förekom enligt gamla berättelser i Burma. Nyare studier med kamerafällor hittade inga exemplar. Habitatet utgörs av skogar i bergstrakter mellan 300 och 4 500 meter över havet. Skogarna är ofta dimmiga.[1]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Tofshjortar är vanligen aktiva under skymningen och gryningen och lever ensamma. De har revir och flyttar sällan. Deras läten påminner om hundarnas gläfsande. Vid flykten riktar de svansen upprätt så att den vita undersidan blir synlig. Djuret äter huvudsakligen gräs och andra växter.

Parningstiden ligger mellan senhösten och vintern. Efter ungefär sju månaders dräktighet föds vanligen ett enda ungdjur, tvillingar förekommer sällan. Ungdjur har ljusa fläckar på ryggen som är ordnade i strimmor. Efter cirka 18 månader är ungarna könsmogna.

Hot[redigera | redigera wikitext]

Enligt en uppskattning från 1998 består den kinesiska populationen av 300 000 till 500 000 individer. IUCN listar arten som nära hotad (Near Threatened).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 29 juni 2009.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Elaphodus cephalophusIUCN:s rödlista, auktor: Harris, R.B. & Jiang, Z. 2015, besökt 15 april 2018.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Elaphodus
  3. ^ [a b c d] Nowak, R. M. (1999) sid.1094
  4. ^ [a b] Brent Huffman (22 mars 2004). Elaphodus cephalophus (på engelska). Ultimateungulate. http://www.ultimateungulate.com/Artiodactyla/Elaphodus_cephalophus.html. Läst 15 april 2018. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press, Baltimore 1999, ISBN 0-8018-5789-9.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]