Total fertilitet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med Nativitet.
Total fertilitet jämförd med bruttonationalprodukt i olika länder 2016.

Total fertilitet (från engelskans Total Fertility Rate, TFR) eller summerad fruktsamhet[1] är medelvärdet av antal barn som varje kvinna föder under sin livstid i en population.

Antalet barn kan räknas på årskullar av kvinnor under hela deras liv, kohortbaserad fruktsamhet, eller på alla fertila kvinnor under viss tid, periodbaserad fruktsamhet. Den förra reagerar inte på när barnen föds, medan den senare gör det och därmed är känsligare för osäkra tider, som får många kvinnor att skjuta upp planer på barn. När man därför räknar med periodbaserad fruktsamhet tenderar den totala fertiliteten att variera kraftigt över ganska korta tidperioder.[1]

Inom demografi och teorier om demografisk transition används begreppet ersättningsnivå (från engelskans replacement level) för att beskriva det antalet barn som behövs födas per kvinna i genomsnitt för att uppehålla en stabil befolkningsnivå. Vid låg dödlighet för kvinnor så ligger ersättningsnivån på cirka 2,1 barn per kvinna, medan länder med högre dödlighet kan ha ersättningsnivåer på över 3 barn per kvinna. I många länder i världen så hänger hög dödlighet eller fattigdom och hög total fertilitet ofta ihop. Länder med låg total fertilitet, å andra sidan, brukar ha lägre dödlighet och vara förhållandevis välställda.[2] Överlag beror höga fertilitetsnivåer ofta på brist på preventivmedel, starkare tillgivenhet till traditionella religiösa traditioner och färre möjligheter för kvinnor att utbilda sig eller jobba.[3]

Total fertilitet i Världen[redigera | redigera wikitext]

Den totala fertilitetsnivån för alla världens länder 2014.[4] De högsta nivåerna ligger i Subsahariska Afrika.

Europa[redigera | redigera wikitext]

Total fertilitetsnivå för EU-länderna. EU-27 (rött) markerar genomsnittsnivån.[5]

Inom Europa ligger födelsetalen ofta under ersättningsnivån på 2,1 barn per kvinna, och mellan 1995-2000 låg den totala fertilitetsnivån i Europa på 1,4, vilket antyder en naturlig befolkningsminskning (om man exkluderar migrationens påverkan på befolkningen).[2] Vissa länder inom EU, såsom Frankrike, Irland och Sverige har fertilitetsnivåer på runt 2,0, medan flera andra länder, såsom Lettland, Tyskland Ungern och Portugal har fertilitetsnivåer på under 1,4. Skillnaden inom EU verkar framförallt bero på i vilken ålder kvinnor brukar föda barn, där länder med kvinnor som föder barn senare tenderar att ha högre fertilitetsnivåer. Men fertilitetsnivåerna är också kopplat till kulturella, religiösa och familjepolitiska faktorer.[5]

I Sverige, liksom i stora delar av världen, har födelsetalen minskat över tid. Den kohortbaserade fruktsamheten låg under 1880-talet på 4,5 barn per kvinna. Runt 1900 började födelsetalen minska drastiskt och 1930 låg den kohortbaserade fruktsamheten på 1,6 barn per kvinna. Siffrorna kom att stiga något fram till 1970, då de återigen minskade. Idag ligger den kohortbaserade fruktsamheten på ungefär 2 barn per kvinna, medan den periodbaserade ligger på ungefär 1,7 barn per kvinna.[1] Detta innebär att Sverige har följt mönstret för en demografisk transition, med en ökande befolkning under stora delar av 1900-talet, men med en svag naturlig befolkningsminskning nu.

Östasien[redigera | redigera wikitext]

I östasien ligger de länderna i världen som har lägst fertilitetsnivåer, med bland annat Singapore och Macao på nivåer under 1,0.[4] Sydkorea, som har haft en total fertilitet på lägre än ersättningsnivåer under tre decennier, har stora följdproblem. De låga nivåerna beror på en lång tid av stram familjepolitik, liknande den enbarnspolitik som fanns i Kina, där familjer som skaffade färre barn belönades.[6]

Afrika[redigera | redigera wikitext]

Fertilitetsnivåer för utvalda länder.

Subsahariska Afrika karaktäriseras av höga fertilitetsnivåer. Niger och Burundi är de enda länderna i världen som har fertilitetsnivåer över 6,0.[4] Och mellan 2005-2010 hade hela Subsahariska Afrika en fertilitetsnivå på 5,0. På grund av detta beräknas folkmängden att mer än fördubblas från 2010, då folkmängden var cirka 860 miljoner, till 1,96 miljarder år 2050. En sådan folkmängdsökning leder till sociala, ekonomiska och ekologiska svårigheter. Många länder i Afrika ligger alltså i någon av de inledande stegen av en demografisk transition, men där fertilitetsnivåerna inte sjunker lika snabbt som för andra länder som genomgått transitionen.[7]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Nilsson, Åke (2002) (PDF). Befolkningsutvecklingen. SCB. Arkiverad från originalet. https://www.scb.se/statistik/AM/UF0520/2003M00/AM85S%C3%850201_02.pdf. 
  2. ^ [a b] ”The surprising global variation in replacement fertility”. Population Research and Policy Review 22 (5/6): sid. 575. 2003. doi:10.1023/B:POPU.0000020882.29684.8e. 
  3. ^ Sanyal, Sanjeev (30 October 2011). ”The End of Population Growth”. The End of Population Growth. http://www.project-syndicate.org/commentary/the-end-of-population-growth. 
  4. ^ [a b c] ”Country comparison: Total fertility rate”. The World Factbook. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/rankorder/2127rank.html. Läst 28 september 2017. 
  5. ^ [a b] (PDF) Demography report 2010: Older, more numerous and diverse Europeans. Eurostat. 2010. ISSN 1831-9440 ISSN 1831-9440. Arkiverad från originalet. http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=738&langId=en&pubId=5936&type=2&furtherPubs=no. 
  6. ^ Choe, M.K. and Park, K.A., 2006. Fertility decline in South Korea: Forty years of policy-behavior dialogue. Korea Journal of Population Studies, 29(2), pp.1-26. Vancouver
  7. ^ Bongaarts, J. and Casterline, J., 2013. Fertility transition: is sub‐Saharan Africa different?. Population and Development review, 38(s1), pp.153-168.