Ture J:son Arne

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ture J:son Arne
Arne, Ture J;son.jpg
Född7 maj 1879[1]
Drothems församling[1]
Död2 augusti 1965 (86 år)
Oscars församling[1]Sverige
BegravdNorra begravningsplatsen[2]
kartor
MedborgarskapSvenskt
SysselsättningArkeolog[1]
ArbetsgivareKungliga Vitterhetsakademien
Redigera Wikidata

Ture Algot Johnsson Arne, född 7 maj 1879 i Söderköping, död 2 augusti 1965,[3] var en svensk arkeolog.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Arne var från 1909 antikvarie vid Vitterhetsakademien. Han disputerade i Uppsala 1914 på avhandlingen La Suède et l'Orient, études archéologiques sur les relations de la Suède et de l'Orient pendant l'âge des vikings. Arnes arbetsfält var främst kontakterna mellan Skandinavien och det tidiga Ryssland. 1912 publicerade han Stolpes fynd från grävningarna vid Vendels kyrka. Andra viktiga arbeten är Det stora Svitjod (1917), avsnittet "Östeuropa och Balkan" i De förhistoriska tiderna i Europa (1927-1928), och hans behandling av materialet från Johan Gunnar Anderssons Kinasamlingar i Painted Stone Age Pottery From the Province of Honan, China (1925).

En annan viktig insats inom arkeologin var några fotografier Arne tog 1913 i samband med en resa till den ryska floden Dnepr och forsarna vid Nenasytetc. Dessa anses vara detsamma som forsen Neasit som nämns av den bysantinske kejsaren Konstantin VII Porfyrogennetos i hans De administrando imperio. Kejsaren anger att forsens rusiska namn var Aeiphor, vilket i sin tur återkommer som "Aifur" på en runsten från Pilgårds i Boge sockenGotland. Fotografierna från Nenasytetc är idag ovärderliga då området sedan 1932 är dränkt av kraftverksdammen vid Zaporizjzja.

Som medarbetare i Nordisk familjebok använde han signaturen T.J.A.[4]

Shah Tepé[redigera | redigera wikitext]

För att försöka klarlägga sambandet mellan Kinas förhistoria och Västasien försökte Arne först få tillstånd att gräva i Väst-Turkestan, men de sovjetiska myndigheterna vägrade. I stället kom undersökningarna att äga rum vid Shah Tepé, en ruinkulle i iranska Turkmenistan, sydost om Kaspiska havet. Undersökningen, som ägde rum under Svenska Iranexpeditionen 1932-1933, ingick som en fristående del i Sven Hedins stora Asienexpedition 1927-1935.

Fynden härrörde från två skilda bebyggelseperioder, den första från kopparåldern, den andra från muselmansk tid. Från båda perioderna var keramiken den viktigaste fyndkategorin; i den äldsta periodens lägsta nivå (c:a 3 200-2 800 f. Kr.) påträffades den sökta målade keramiken. Över huvud taget bekräftade hans undersökningar att området fungerat som en förbindelselänk mellan öst och väst. 1940 ordnade Arne en utställning i SHM av fynden från Shah Tepé jämte andra föremål från Iran. Efter ett par förberedande rapporter utgav Arne 1945 den stora publikationen "Excavations at Shah Tepé, Iran"[5][6].

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Ture A Johnsson Arne, Svenskt Biografiskt Lexikon ID: 18813, läst: 28 augusti 2017, (Källa från Wikidata)
  2. ^ Arne, TURE ALGOT, läst: 28 augusti 2017, (Källa från Wikidata)
  3. ^ Sveriges dödbok 1947-2006, (Cd-Rom), Sveriges Släktforskarförbund
  4. ^ Ordinarie medarbetare i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1908)
  5. ^ ”T. J. Arne i Riksarkivet, Sök i arkiven”. https://sok.riksarkivet.se/?Sokord=j%C3%A4mf%C3%B6rande+studier&page=8&postid=Arkis+04206787-D9F6-46F7-B0D4-EADC10B4E2FF&s=TARKIS08_Siv. Läst 10 januari 2019. 
  6. ^ Arne, Ture J. (1945). Excavations at Shah Tepé, Iran. Stockholm. Reports from the Scientific Expedition to the North-Western Provinces of China under the Leadership of Dr. Sven Hedin - The Sino-Swedish expedition, 0348-0984 ; 7:5. Libris länk. https://books.google.se/books?id=oPriAAAAMAAJ