Tyra Kleen

Från Wikipedia
Tyra Kleen
Född29 mars 1874
Stockholm
Död17 september 1951 (77 år)
NationalitetSvensk
Yrke/uppdragBildkonstnär, författare

Tyra Kleen, född 29 mars 1874 i Jakobs församling, Stockholm, död 17 september 1951 på Lidingö[1], var en svensk konstnär och författare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Tyra Kleen var yngsta barn till diplomaten och författaren Richard och Amalia Kleen f. Wattrang (1842–1929). Hon var syster till Ingeborg och Nils Kleen, och sondotter till Johan af Kleen och Anna Beata af Kleen (1813–1894). Hon fick en internationell och mångspråkig uppväxt, och utbildade sig som ung på målarinneskolan i Karlsruhe 1892–1893, konstakademien i München 1894 och därefter på Académie Delecluse, Académie Colarossi, Académie Julian och Académie Vitti 1895–1897.[2] I Paris målade hon kafémiljöer och landskap. Hon hade sin första utställning 1896 i Paris, och där kom hennes konst att ta en vändning mot symbolismen. Hon debuterade som illustratör 1897 i boken Drömmar av den sydafrikanska författarinnan Olive Schreiner.[2]

Målningen "Etaples, Frankrike" som Tyra Kleen målade 1896 under en av sina resor till Frankrike.

Från 1897 var hon bosatt i Rom och hade egen ateljé där i tio år och bodde senare ett par år i Berlin och Paris. Hon gjorde många utlandsresor och begav sig 1910 till Indien och Ceylon och så småningom till Java och Bali 1919–1921, där hon studerade danskonst.[2]

Kvinnlig serimpidansare vid hovet i Surakarta, ca 1920.

Hon ägnade sig huvudsakligen åt teckning, etsning och litografi. Hon illustrerade sin egen prosadikt En psykesaga 1902. Hon ställde ut sina arbeten i Berlin, Wien, Milano, Rom, Paris, London och Sankt Petersburg. Hon besökte USA och Västindien och arrangerade en utställning i New York 1917. En utställning var Två vittberesta damer på Liljevalchs konsthall 1922, där hon ställde ut konstverk och artefakter från Java och Bali tillsammans med Ida Trotzig och hennes verk från Japan. Kleens bilder av mudras, de rituella handrörelserna hos buddha- och shivapräster, visades på Victoria and Albert Museum i London 1923 och publicerades även i en bok året efter. Hon utarbetade också illustrationer till nederländska P. de Kat Angelino Mudra's op Bali: handhoudingen der priesters ('s Gravenhage, Adi-Poestaka 1922) och Beata van Helsdingen Schoevers Het Serimpi Boek (Volkslectuur, Weltevreden 1925). För sitt arbete med den indonesiska övärlden tilldelades Kleen Johan August Wahlbergs medalj[3] i silver som ges till dem ”som genom framstående insatser främjat de antropologiska och geografiska vetenskaperna”.

Kleens sista bok, Solens son, utkom 1946. Den är en romantisk fantasi om farao Echnatons solkult.[2] Kleen testamenterade sina samlingar till Riddarhuset med direktivet att arkivet inte fick öppnas på femtio år.[2] Hennes illustrationer kan vara signerade T.Kn. Kleen är representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum[4] och Nationalmuseum[5] i Stockholm. Material efter Kleen finns även hos Världskulturmuseerna[6] samt i släktens ägo på Valinge herrgård i Södermanland, som var hennes barndomshem.

Thielska galleriet i Stockholm visade under sommaren 2018 utställningen Tyra Kleen. Konstnär, vagabond, äventyrare.[7][8]

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Lek: från Roms bohêmevärld, Bonniers, 1900 (roman, under pseudonymen Isis)
  • En psykesaga, Wahlström & Widstrand, 1902 (bilderbok)
  • Form, Sandbergs bokhandel, 1910 (konstuppsatser)
  • Strövtåg i Orienten, Norstedts, 1911
  • Mudrās: the ritual hand-poses of the Buddha priests and the Shiva priests of Bali, med en introduktion av A.J.D. Campbell, Trübner & Co, London 1924
  • Ni-Si-Pleng: en historia om svarta barn, berättad och ritad för vita barn, J.A. Lindblads förlag, Uppsala 1924 (barnbok)
  • Tempeldanser och musikinstrument på Bali, Nordisk rotogravyr, 1931
  • Temple Danses in Bali, Etnografiska museet 1936
  • Wajang, Javanese Theatre, Etnografiska museet 1937
  • Solens son, Gothia, 1946

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  2. ^ [a b c d e] Månsson, Lena (7 oktober 2013). ”Tyra Kleen – en konstnärlig kosmopolit”. Tidningen Kulturen. Arkiverad från originalet den 15 februari 2018. https://web.archive.org/web/20180215023636/https://tidningenkulturen.se/arkiv/92-konst/konst-portratt/15784-tyra-kleen-en-konstnaerlig-kosmopolit. Läst 14 februari 2018. 
  3. ^ ”Johan August Wahlbergs medaljfond”. http://ssag.se/om/stadgar-och-bestammelser/johan-august-wahlbergs-medaljfond. Läst 12 juni 2018. 
  4. ^ Göteborgs konstmuseum
  5. ^ Nationalmuseum
  6. ^ ”Träfflista: Tyra Kleen”. http://collections.smvk.se/carlotta-em/web/object/1022654/REFERENCES/164. Läst 12 juni 2018. 
  7. ^ ”THERESE BOHMAN: Därför skrev jag in henne i min roman”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/kultur/hennes-bilder-ar-skatter-som-vantar-pa-upptackt/. Läst 18 maj 2019. 
  8. ^ ”FULLTECKNAT "Måste jag skrika för att höras?" Symposium om Tyra Kleen – ett återupptäckt konstnärskap”. Thielska Galleriet. https://www.thielskagalleriet.se/kalender/oppet-symposium-tyra-kleen-ett-aterupptackt-kostnarskap/. Läst 18 maj 2019. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Tyra_Kleen&oldid=54236022”