USA:s strategiska oljereserv

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

USA:s strategiska oljereserv, engelska: U.S. Strategic Petroleum Reserve (SPR), är USA:s petroleumförråd och har en total kapacitet för 713,5 miljoner fat petroleum[1], vilket gör den till världens största statliga av sitt slag efter kapacitet[2] och i september 2016 förvarade den 696,09 miljoner fat[3]. Petroleumförråden återfinns i delstaterna Louisiana och Texas[1] och är underställd och övervakas av USA:s energidepartementets underavdelning Office of Petroleum Reserves med kontor i både Washington, D.C. och New Orleans i Louisiana.[4]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Den 27 november 1973 drev USA:s kongress igenom lagen Emergency Petroleum Allocation Act som en förebyggande åtgärd mot framtida akuta bränslebrister i landet efter att både USA och världen fick genomgå oljekrisen 1973. I lagen tvingade kongressen att USA:s president skulle utfärda föreskrifter för bland annat bestämmande av fördelning och styrning av priset på petroleumprodukter.[5] Den 22 december 1975 utökades lagen till att bland annat innehålla ökad produktion och lagring av petroleum, bättre energieffektivitet och att arbeta för minskad energibehov, den fick namnet Energy Policy and Conservation Act. I lagen nämndes det också att en strategisk oljereserv skulle upprättas[6] och där den skulle maximalt förvara en miljard fat petroleum. De första aktiviteterna för oljereserven var 1977 när USA:s energidepartement började förvärva lämpliga förvaringsanläggningar, som var övergivna saltgruvor utmed USA:s gulfkust, mest i syfte för att hålla nere kostnaderna istället för att behöva lägga ner stora summor på att konstruera nya förvaringsanläggningar. I juni började man förbereda dem till att börja förvara petroleumet, allt som allt kostade det uppemot $4 miljarder för energidepartementet. Den 21 juli levererades det första petroleumet och det var på 412 000 fat och kom från Saudiarabien.[7][8]

Under 1980-talet var det ständiga diskussioner om hur man skulle kunna använda oljereserven och USA:s president Ronald Reagan och hans kabinett la fram förslag om att petroleumet i reserven skulle säljas mot marknadsmässiga priser och att man inte skulle öppna den så fort det blev minsta lilla problem utan bara efter fullständig bedömning av den uppkommande situationen. Enligt kabinetten var det för att få petroleumindustrin att inse att även de måste ha buffert för oväntade händelser. Den 16 januari 1991 var det första gången som ett nöduttag gjordes efter att USA:s president George H.W. Bush beordrade detta för att stabilisera världsmarknaden, bara timmar före amerikansk inblandning i Gulfkriget och där 17,3 miljoner fat såldes till 13 olika petroleumbolag.[9] Under 1995 beslutade USA:s president Bill Clinton att frysa oljereserven och sålde av 28 miljoner fat petroleum mellan 1996 och 1997 för att dels finansiera avveckling av en av oljereservens anläggningar och att förbättra den nationella ekonomin.[10] 1999 aktiverades den igen och man började åter att fylla på reserven. I september-oktober 2000 gjordes det största uttaget till datumet när 30 miljoner fat lånades ut till elva bolag på grund av för låga destilleringsnivåer av petroleum i nordöstra USA, när allt hade återställts till det normala fick oljereserven tillbaka petroleum som motsvarade de 30 miljoner fat man lånade ut samt 1,2 miljoner fat i ränta. Några av bolagen ville dock ha längre tidsfrister för återbetalning och fick då betala ytterligare 3,3 miljoner fat i ränta.[11] Under septembermånad av 2005 beslutade USA:s dåvarande president George W. Bush att ett andra nöduttag skulle göras i efterdyningarna av orkanen Katrina, den här gången såldes det alternativt lånades det ut 20,8 miljoner fat. Mellan 1 juni och 31 augusti 2011 kom USA och Internationella energirådet överens om att stabilisera världsmarknaden på petroleum i och med drift- och distributionsstörningarna i Mellanöstern på grund av arabiska våren, USA bestämde att sälja av 30,6 miljoner fat och IEA matchade volymen, det är det största uttaget i oljereservens historia.[8] I oktober 2014 rekommenderade den federala myndigheten Government Accountability Office (GAO) att den federala regeringen borde minska reservens volym på grund av att reserven översteg den nu minskade importen av utländsk petroleum. De hävdade också att USA:s energidepartement höll med dem på deras ståndpunkter i rapporten.[12] I slutet av 2015 drev USA:s kongress och USA:s representanthus igenom lagarna Bipartisan Budget Act respektive Fixing America's Surface Transportation Act som skulle göra det möjligt för USA:s energidepartement att sälja av maximalt 164-174 miljoner fat fram till 2025. Bipartisan Budget Act möjliggör att dels 58 miljoner fat kan säljas mellan 2018-2025 för att hjälpa att få bukt på USA:s ekonomiska underskott och dels mellan 40 och 50 miljoner fat kan säljas under 2017-2020 för att finansiera en modernisering av oljereserven.[13] Lagen Fixing America's Surface Transportation Act ges möjlighet att sälja av 66 miljoner fat under 2023-2025 för att stötta det federala motorvägsfonden Highway Trust Fund, som anlägger och underhåller Interstate Highway System[14].[15]

Användning av reserven[redigera | redigera wikitext]

I lagen Energy Policy and Conservation Act fastslår den att landet bara får ta upp maximalt 4,4 miljoner fat per dag[1], det skulle innebära att reserven skulle räcka i 158 dagar. Hade den inget uttagstak då hade reserven räckt bara i nästan 36 dagar med 2015 års dagliga nationella petroleumbehov som var på 19,4 miljoner fat[16] eller 74 dagar för att täcka upp USA:s dagliga importnivå för 2015 som var på omkring 9,4 miljoner fat.[17]

Oljereserven används också som en lånereserv för aktörer i petroleumindustrin som drabbas av bortfall av petroleum på grund av bland annat naturkatastrofer dock mot en räntebetalning i petroleum som det till exempel hände i september-oktober 2000. Under dessa förhållanden aktiveras inte uttagstaket utan man kan fritt ta upp hur mycket aktörerna och USA:s energidepartement alternativt Office of Petroleum Reserves kommer överens om. Den federala regeringen har bland annat också rätt att sälja av delar av oljereserven vid behov som Clinton gjorde i mitten av 1990-talet och vad USA:s kongress respektive USA:s representanthus beslutade om 2015 och även byta petroleum för att få tillbaka petroleum av högre kvalité.[18][19]

Anläggningar[redigera | redigera wikitext]

Aktiva[redigera | redigera wikitext]

Källa: [20]

Namn Plats Kapacitet Nuvarande nivå (2016-07-31)[1] Upptagning/dag Notering
Crude oil pipes at SPR Bryan Mound site near Freeport, TX.jpg Bryan Mound Freeport, Texas 254 miljoner 245 miljoner 1,5 miljoner
United States Strategic Petroleum Reserve 062.jpg West Hackberry Lake Charles, Louisiana 227 miljoner 212 miljoner 1,3 miljoner
United States Strategic Petroleum Reserve 098.jpg Big Hill Winnie, Texas 170 miljoner 163,4 miljoner 1,1 miljoner Det finns planer på att utöka Big Hill till att den ska förvara 250 miljoner och öka upptagningsmöjligheten till 1,5 miljoner/dag.
United States Strategic Petroleum Reserve 104.jpg Bayou Choctaw Baton Rouge, Louisiana 76 miljoner 73,6 miljoner 550 000 Det finns planer på att utöka Bayton Choctaw till att den ska förvara 109 miljoner och öka upptagningsmöjligheten till 600 000/dag.

Förslagna[redigera | redigera wikitext]

Namn Plats Kapacitet Upptagning/dag Notering
Richton Perry County, Mississippi 160 miljoner 1 miljon Det var tänkt att den skulle öppnas i februari 2007 men efter politiska maktkamper beslöt USA:s kongress 2011 att den inte skulle öppnas.[21]

Ej aktiva[redigera | redigera wikitext]

Namn Plats Kapacitet Notering
United States Strategic Petroleum Reserve 024.jpg Weeks Island Iberia Parish, Louisiana ≈73 miljoner Förvaringen fick avbrytas 1994 när slukhål upptäcktes och att vatten läckte in i saltgruvan. Mellan 1995 och 1999 bärgades 98% av petroleumet.[22]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] ”SPR quick facts and FAQs: Quick facts”. Energy.gov. https://www.energy.gov/fe/services/petroleum-reserves/strategic-petroleum-reserve/spr-quick-facts-and-faqs. 
  2. ^ ”Petroleum reserves”. Energy.gov. https://energy.gov/fe/services/petroleum-reserves. 
  3. ^ ”U.S. ending stocks of crude oil in SPR”. EIA.gov. https://www.eia.gov/dnav/pet/hist/LeafHandler.ashx?n=PET&s=MCSSTUS1&f=M. 
  4. ^ ”SPR quick facts and FAQs: Frequently asked questions – How many people work at the Strategic Reserve?”. Energy.gov. https://www.energy.gov/fe/services/petroleum-reserves/strategic-petroleum-reserve/spr-quick-facts-and-faqs. 
  5. ^ Emergency Petroleum Allocation Act. House.gov. http://uscode.house.gov/statutes/pl/93/159.pdf. 
  6. ^ The Energy Policy and Conservation Act (P.L. 94-163, 42 U .S.C. 6201). WM.edu. http://scholarship.law.wm.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=1488&context=wmelpr. 
  7. ^ ”The Strategic Petroleum Reserve”. OSTI.gov. https://www.osti.gov/scitech/servlets/purl/6008513. 
  8. ^ [a b] ”History of the Strategic Petroleum Reserve”. Energy.gov. https://energy.gov/articles/history-strategic-petroleum-reserve. 
  9. ^ Linden, Edward V (2007). Focus on terrorism, volume 7. Nova Publishers. sid. 96-97. ISBN 9781600211232. https://books.google.se/books?id=wAVRIyMVxEIC&pg=PA97&lpg=PA97&dq=1991+gulf+war+george+hw+bush+17.3+million+barrel&source=bl&ots=kg3b6A5tFq&sig=IajLmoSLah5uIOWx24RId9-uau4&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwiSh_Wnr5fRAhWF_SwKHXHCBR8Q6AEIHzAB#v=onepage&q=1991%20gulf%20war%20george%20hw%20bush%2017.3%20million%20barrel&f=false 
  10. ^ Carr, Matthew. ”The lowdown on the government selling emergency crude reserves”. Energyandresourcesdigest.com. http://energyandresourcesdigest.com/crude-oil-reserves-strategic-petroleum-reserve-sale/. 
  11. ^ ”History of SPR releases: 2000 Heating Oil Exchange”. Energy.gov. https://energy.gov/fe/services/petroleum-reserves/strategic-petroleum-reserve/releasing-oil-spr#2000HOExchange. 
  12. ^ ”Changing crude oil markets: Allowing exports could reduce consumer fuel prices, and the size of the Strategic Reserves should be reexamined”. GAO.gov. http://www.gao.gov/assets/670/666274.pdf. 
  13. ^ H.R.1314 - Bipartisan Budget Act of 2015. Congress.gov. https://www.congress.gov/bill/114th-congress/house-bill/1314/text#toc-H2D8D609ED2A3417887CC3EAF49A81E15. 
  14. ^ Fixing America’s Surface Transportation Act. House.gov. http://transportation.house.gov/uploadedfiles/fastact_xml.pdf?etReferrerLink=Congress_Tracker_20151201. 
  15. ^ ”New legislation affects U.S. Strategic Petroleum Reserve”. EIA.gov. http://www.eia.gov/todayinenergy/detail.php?id=24072. 
  16. ^ ”How much oil is consumed in the United States?”. EIA.gov. https://www.eia.gov/tools/faqs/faq.cfm?id=33&t=6. 
  17. ^ ”How much petroleum does the United States import and export?”. EIA.gov. http://www.eia.gov/tools/faqs/faq.cfm?id=727&t=6. 
  18. ^ ”SPR quick facts and FAQs: Frequently asked questions – When can the Reserve be used?”. Energy.gov. https://www.energy.gov/fe/services/petroleum-reserves/strategic-petroleum-reserve/spr-quick-facts-and-faqs. 
  19. ^ ”SPR quick facts and FAQs: Frequently asked questions – Can oil be withdrawn from the Reserve for other reasons?”. Energy.gov. https://www.energy.gov/fe/services/petroleum-reserves/strategic-petroleum-reserve/spr-quick-facts-and-faqs. 
  20. ^ ”Strategic Petroleum Reserve plan expansion to one billion barrels”. DOE.gov. Arkiverad från originalet den 5 oktober 2008. https://web.archive.org/web/20081005012233/http://www.fe.doe.gov/programs/reserves/spr/Plan_for_Expansion_to_1_billion_barrels.pdf. 
  21. ^ ”Cancellation of supplemental environmental impact statement for ancillary facilities for the Richton site of the Strategic Petroleum Reserve”. FederalRegister.gov. https://www.federalregister.gov/documents/2011/09/09/2011-23087/cancellation-of-supplemental-environmental-impact-statement-for-ancillary-facilities-for-the-richton. 
  22. ^ ”Final state of the Strategic Petroleum Reserve (SPR) Weeks Island mine”. OSTI.gov. https://www.osti.gov/scitech/servlets/purl/752048.