Unión Cívica Radical
| Radikala medborgarunionen Unión Cívica Radical | |
 | |
| Förkortning | UCR |
|---|---|
| Land |  Argentina |
| Partiordförande | Gerardo Morales |
| Vice partiordförande | María Luisa Storani |
| Grundat | 26 juni 1891 |
| Huvudkontor | Adolfo Alsina 1786, Buenos Aires |
| Antal medlemmar | 2 270 665 (2012)[1] |
| Politisk ideologi | Radikalism[2] Socialliberalism[3] |
| Politisk position | Mitten[4] |
| Internationellt samarbetsorgan | Socialistinternationalen |
| Färg(er) | Röd |
| Argentinas senat | |
| Mandat | 20 / 72 |
| Argentinas deputeradekammare | |
| Mandat | 45 / 257 |
| Webbplats | |
| Officiell webbplats | |
| Argentinsk politik Politiska partier Val | |
Unión Cívica Radical (UCR, svenska: ”Radikala medborgarunionen”) är ett socialliberalt politiskt parti i Argentina, grundat 1891.[5][3] Partiet är medlem i Socialistinternationalen.[6]
Historia[redigera | redigera wikitext]
Unión Cívica Radical grundades som ett liberaldemokratiskt parti 1891, med den urbana medelklassen som bas. Efter införandet av demokrati 1916 valdes UCR-kandidaten Hipólito Yrigoyen till president, och påbörjade ett socialt reformarbete i landet för att förbättra arbetarklassens levnadsstandard.[2] Från 1940-talet utgjorde partiet den huvudsakliga oppositionella kraften mot Juan Perón och peronismen. En splittring i partiet skedde under 1950-talet, då vissa medlemmar började förespråka samarbete med peronisterna, exempelvis Arturo Frondizi (landets president 1958–62). Motståndare till en allians med peronismen bildade ett annat parti under Arturo Umberto Illia (president 1963–66).[7]
Partiet var förbjudet under militärjuntan 1976–83. Efter juntans fall var partiet en ledande kraft i demokratiseringsprocessen i landet, under president Raúl Alfonsín. Under 1990-talet var partiet i oppositionsställning mot president Carlos Menem. År 1999 segrade UCR-kandidaten Fernando de la Rúa i presidentvalet, men tvingades 2001 avgå efter en omfattande ekonomisk kris som ledde till massprotester.[2] I presidentvalen 2015 och 2019 gav partiet sitt stöd åt högerkandidaten Mauricio Macri.[8]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Estadística de Afiliados. Primer Semestre 2012”, Registro Nacional de Afiliados a los Partidos Políticos (Secretaría de Actuación Judicial, 2013), s. 123. Arkiverad från originalet 18 januari 2013. Läst 9 juni 2023.
- ^ [a b c] ”Radical Civic Union”, Encyclopædia Britannica. Läst 10 juni 2023.
- ^ [a b] Kinga Sandén/TT, ”Kamp om inflationen inför valet”, Dagens Nyheter 21 oktober 2011. Läst 10 juni 2023.
- ^ Patrick James Flood, The Effectiveness of UN Human Rights Institutions (Westport, CT: Praeger, 1998), s. 59. Läst 10 juni 2023.
- ^ Federico Storani, ”Legitimacy and Transition in Latin America: Social Forces and the New Agenda of Consensus”, i Argentina: The Challenges of Modernization, red. Joseph S. Tulchin och Allison M. Garland (Lanham, MD: Rowman & Littlefield, 1998), s. 51.
- ^ Peter Lamb och James P. Docherty, Historical Dictionary of Socialism, 2:a uppl. (Lanham, MD: Scarecrow Press, 2006), s. 286.
- ^ Robert A. Potash, ”Argentine Political Parties: 1957-1958”, i Journal of Inter-American Studies, vol. 1, nr 4 (oktober 1958), s. 515–524. Läst 10 juni 2023.
- ^ Francisco Peregil, ”El gran partido opositor argentino se une a la derecha en las presidenciales”, El País 16 mars 2015. Läst 10 juni 2023.