Uraninit

Från Wikipedia
Uraninit
Pechblände från Niederschlema-Alberoda, Tyskland
KategoriOxidmineral
Strunz klassificering04.DL05
Kemisk formelUO2
FärgStålsvart till sammetssvart, brunsvart, svaga inslag av grönt och gult
FörekomstsättMassin, granulat, oktaedriska kristaller (ovanliga)
KristallstrukturIsometriskt
SpaltningOtydlig
BrottConchoidalt till ojämnt
Hårdhet (Mohs)5 - 6
GlansSubmetallisk, fet, matt
TransparensOgenomskinlig, tunna fragment transparenta
StreckfärgBrunsvart, grå, olivgrön
Specifik vikt10,63 – 10,95
Radioaktivitet>70 Bq/g


Uraninit, eller pechblände, är ett uranmineral som sällan förekommer i kristallinsk form, utan i regel bildar en glänsande svart till brunsvart eller grönsvart massa.

Förekomst och användning

Malmen som uppträder i eruptiva bergarter innehåller i genomsnitt 50 % U3O8 och är förorenad av vismut, bly, järn, kalcium och svavel samt mindre mängder av radioaktiva ämnen som radium, polonium och aktinium, vilka uppkommit genom radioaktivt sönderfall av uran.

Viktiga förekomster finns i St Joachimsthal där malmen brutits sedan 1856 för tillverkning av uranfärger, sedan 1907 för framställning av radium och senare för utvinning av uran.

I Cornwall, England, i Norge och i Kaukasus finns också mindre fyndigheter. I Kanada och Östafrika, där det finns mycket ren malm med ca 88% U3O8, är fyndigheterna större.

I Katanga i Kongo-Kinshasa finns mycket viktiga förekomster av flera malmvarianter. De betecknas som torbanit, curit och kasolit: gröna och gula uransalter av koppar och bly. Sedan brytningen började i Katanga har stora delar av världens radium kommit därifrån.

Huvuddelen av världens uraninit går numera till utvinning av uran för framställning av kärnbränsle. Kanada, USA, Australien, Kina och Kazakstan är de främsta aktörerna. Utvinningen sker genom anrikning och lakning av malmen i anslutning till gruvan för framställning av yellowcake, som är en mellanprodukt på vägen till rent uran.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  • Meyers varulexikon, Forum, 1952