Uraninit

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uraninit
Pitchblende schlema-alberoda.JPG
Pechblände från Niederschlema-Alberoda, Tyskland
Kategori Oxidmineral
Strunz klassificering 04.DL05
Kemisk formel UO2
Färg Stålsvart till sammetssvart, brunsvart, svaga inslag av grönt och gult
Förekomstsätt Massin, granulat, oktaedriska kristaller (ovanliga)
Kristallsystem Isometriskt
Spaltning Otydlig
Brott Conchoidalt till ojämnt
Hårdhet (Mohs) 5 - 6
Glans Submetallisk, fet, matt
Transparens Ogenomskinlig, tunna fragment transparenta
Streckfärg Brunsvart, grå, olivgrön
Specifik vikt 10,63 – 10,95
Radioaktivitet >70 Bq/g


Uraninit, eller pechblände, är ett uranmineral som sällan förekommer i kristallinsk form, utan i regel bildar en glänsande svart till brunsvart eller grönsvart massa.

Förekomst och användning[redigera | redigera wikitext]

Malmen som uppträder i eruptiva bergarter innehåller i genomsnitt 50 % U3O8 och är förorenad av vismut, bly, järn, kalcium och svavel samt mindre mängder av radioaktiva ämnen som radium, polonium och aktinium, vilka uppkommit genom radioaktivt sönderfall av uran.

Viktiga förekomster finns i St Joachimsthal där malmen brutits sedan 1856 för tillverkning av uranfärger, sedan 1907 för framställning av radium ochs senare för utvinning av uran.

I Cornwall, England, i Norge och i Kaukasus finns också mindre fyndigheter. I Kanada och Östafrika, där det finns mycket ren malm med ca 88 % U3O8, är fyndigheterna större.

I Katanga i Zaire finns mycket viktiga förekomster, som har flera varianter av malmen, vilka betecknas som torbanit, curit och kasolit, som är gröna och gula uransalater av koppar och bly. Därifrån har, sedan brytningen började, stora delar av framställt radium kommit.

Av malmen går numera huvuddelen av malmen till utvinning av uran för framställning av kärnbränsle där Kanada, USA, Australien, Kina och Kazakstan är de främsta aktörerna. Utvinningen sker genom anrikning och lakning av malmen i anslutning till gruvan för framställning av yellowcake, som är en mellanprodukt på vägen till rent uran.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Meyers varulexikon, Forum, 1952


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia