Radium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Radium
Nummer
88
Tecken
Ra
Grupp
2
Period
7
Block
s
Ba

Ra

Ubn
FranciumRadiumAktinium
[Rn] 7s2
88Ra

Radium226.jpg

Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa 226,0254 u
Utseende Silvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet 5000 kg/m3 (273 K)
Aggregationstillstånd Fast
Smältpunkt 973 K (700 °C)
Kokpunkt 2010 K (1140°)
Molvolym 41,09
Smältvärme 37 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie 215 pm
Jonisationspotential Första: 509,3 kJ/mol
Andra: 979 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [Rn] 7s2
e per skal 2,8,18,32,18,8,2
Electron shell 088 Radium - no label.svg
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd 2
Oxider (basicitet) RaO (stark bas)
Elektronegativitet 0,9 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstruktur kubisk rymdcentrerad
Ljudhastighet 1620 m/s
Magnetism icke magnetisk
Mohs hårdhet ≈ 1
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Radiumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
223Ra syntetisk 11,43 d α 5,99 219Rn
224Ra {syn.} 3,632 d α 5,789 220Rn
226Ra spår 1602 år α 4,871 222Rn
227Ra {syn.} 42,2 min β- 2,7179 227Ac
228Ra {syn.} 6,7 år β- 2,8942 228Ac
Säkerhetsinformation
Övriga faror
Radioaktiv
Radioaktiv
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Radium är ett radioaktivt grundämne med atomnummer 88 och kemiskt tecken Ra, och tillhör gruppen alkaliska jordartsmetaller. Radium förekommer till liten del i uranmalmer därför att uran via ett antal steg sönderfaller till bly, och radium (226Ra) är ett av stegen. Radium sönderfaller genom alfastrålning till radon. Eftersom fler snabba sönderfall följer, uppstår även beta- och gammastrålning. Världsproduktionen av radium är idag relativt liten, cirka 30 gram per år.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Elementärt radium är en vitglänsande metall som anlöps i luft och reagerar under vätgasbildning med vatten och syror. På grund av det radioaktiva sönderfallet lyser radium och dess salter i mörker. Detta kan förstärkas med ett fosforescerande ämne, och har utnyttjats i klockor, kompasser mm.[1]

Man känner till 16 olika isotoper med masstal från 213 till 230 (ej 218 och 229) och halveringstider från bråkdelar av en sekund till 1 622 år (226Ra).[1]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Radium har ganska få användningsområden idag eftersom dess radioaktiva egenskaper finns hos andra ämnen som är lättare att hantera eller säkrare, till exempel 60kobolt och 137cesium.

Förr i tiden användes radium (speciellt radiumklorid) till att göra självlysande klockvisare. Efter att flera klockvisarmålare hade dött i skelettcancer (se vidare Radiumflickorna) förbjöds denna användning. Radium användes på klockvisare till slutet av 1950-talet, men numera använder man tritium.

Snart efter upptäckten uppstod kvacksalveri där radiumhaltigt vatten mm. sades vara hälsobringande. Efter en tid erfor man att radioaktiv strålning är hälsovådlig, och katastrof undveks genom att radiumhalterna i själva verket var obetydliga.

Blandat med beryllium eller bor används radium för att producera neutroner.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Radium bildas som en sönderfallsprodukt av uran och finns därför i uranmalmer som pechblände. I ett ton pechblände finns cirka 0,5  g radium. Utvinningen är mycket tidskrävande och kostsam.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Radium upptäcktes i form av radiumklorid av Marie Curie och Pierre Curie 1898. De framställde radiumföreningen ur pechblände. Metalliskt radium isolerades av Marie Curie och André-Louis Debierne 1910, genom elektrolys av radiumklorid.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bra Böckers lexikon, 1979.

Se även[redigera | redigera wikitext]