Vägbas

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ett C-130 Hercules landar på en vägbas i Västtyskland under NATO-övningen 'Highway 84'

En vägbas är en del av en allmän väg som kan användas som ett enkelt flygfält med start- och landningsmöjligheter för militära flygplan. Vägbaser kan användas som alternativa flygbaser utifall ordinarie baser skulle bli obrukbara eller i syfte att sprida ut flygstridskrafter över större ytor. Ett bidragande exempel till att vägbaser började byggas var sexdagarskriget 1967 där Israel på några timmar slog ut Egyptens flygbaser.

Vägbaser användes först av Tyskland under andra världskriget, där autobahn-systemet lämpade sig väl för flygverksamhet. Under kalla kriget byggde många länder på båda sidor av järnridån vägbaser. Däribland Sverige, Väst- och Östtyskland, Finland, Polen, Schweiz och Tjeckoslovakien. Även länder i Asien, som Pakistan, Taiwan, Indien och Nordkorea.

Hur vägbaser är byggda varierar. I många länder är vägbaser byggda på motorvägar, med barriärer som går att avlägsna istället för mittremsa samt förstärkt vägbärighet. En längd på 2000 - 3500 meter är vanlig, med uppställningsplatser för flygplan i närheten av banändarna.

Finland[redigera | redigera wikitext]

I Finland finns ett femtontal vägbaser, som kan nyttjas av det finska flygvapnets F/A-18 med hjälp av vajrar som fångar upp flygplan vid landning, likt det system som används på hangarfartyg.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Före detta vägbasen Eneryda
Kortbana tillhörande Optand flygbas. Notera hur vägen blir bredare. Flygfältet och banan brukas inte längre av flygvapnet

Bas 60[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Bas 60

I Sverige började reservvägbaser byggas med införandet av Bas 60 som komplement till de ordinarie krigsbaserna. De vanliga dimensionerna på en reservvägbas var 1500 - 2000 meter i längd och 12 meter i bredd. En eller två flygplansplattor byggdes i varje ände av banan. Ungefär 30 sådana vägbaser byggdes, främst i de södra och östra delarna av Sverige. Användning av vägbaserna begränsades av mörker och dåligt väder, varför de främst sågs som ett reservalternativ. En vägbas behövde kompletteras med personal, materiel, drivmedel och även med vissa fältarbeten för att kunna användas. Resurser för detta måste omprioriteras från den ordinarie basens verksamhet.

Bas 90[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Bas 90

Vid utvecklingen av Bas 90 systemet införde man kortbanor som i likhet med reservvägbaserna också i många fall var en del av det allmänna vägsystemet. Skillnaden var att dessa var kortare, 800 meter i längd och 17 meter i bredd, och avsedda att kunna användas utan större förberedelser, dessutom låg de i direkt anslutning till en större bas. Flygplanet Viggen och senare Gripen var anpassade till att kunna använda dessa korta banor, till skillnad från Draken som krävde längre banor.

Efter kalla krigets slut och övergången från invasionsförsvar till insatsförsvar under 2000-talet avvecklades Bas 60 och Bas 90-systemet. De flesta krigbaser har avmilitariseras och sålts till civil ägo.

Under 2010-talet har dock intresset för utspridd basering av stridsflyg kommit tillbaka, beroende på säkerhetsutvecklingen. Under 2015 deltog det svenska flygvapnet i vägbas-övning i Finland och under 2017 övade flygvapnet återigen på svenska vägbaser.[1][2]

Tyskland[redigera | redigera wikitext]

I Tyskland tillkom vägbaser under andra världskriget. Under kalla kriget byggdes vägbaser i båda delar av Tyskland, ungefär 25 stycken byggdes i Västtyskland och 13 i Östtyskland. De västtyska vägbaserna byggdes främst som en reaktion på sexdagarskriget.

Exempel på svenska vägbaser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ magnus.helander@svd.se, Magnus Helander |. ”Här landar Jas-planet – på finsk väg” (på sv). SvD.se. https://www.svd.se/har-landar-jas-planet--pa-finsk-vag. Läst 19 januari 2018. 
  2. ^ Andersson, Janne (14 september 2017). ”Se när JAS Gripen landar – mitt på vägen: ”Det är old school”” (på sv-SE). Skaraborgs Läns Tidning. https://www.skaraborgslanstidning.se/article/se-de-historiska-flygningarna-fran-vagen/. Läst 19 januari 2018. 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Andersson, Lennart. Svenska Flygbaser. Svensk Flyghistorisk Förening (SFF), 2008. ISSN 0345-3413
  • Andersson, Lennart. ÖB:s Klubba. Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek (SMB), 2010. ISBN 9789185789740
  • Andersson, Lennart, et al. Svenskt Flyg Under Kalla Kriget. Medströms Bokförlag, 2016. ISBN 9789173291347