Bas 90

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Flygbaser i Bas 90-systemet.

Bas 90 var ett flygbassystem för svenska flygvapnet som togs fram för att vidareutveckla Bas 60-systemet. Syftet var att göra flygbaserna mindre sårbara för konventionella flyganfall genom att göra basen rörligare.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Officerare från Israels flygvapen betraktar en förstörd MiG-21 på en bas i Sinaiöknen

Israels anfall på det egyptiska flygvapnet under inledningen av Sexdagarskriget 1967, där man med konventionella vapen lyckades slå ut majoriteten av de egyptiska flygplanen medan de var på marken, visade sårbarheten hos konventionella flygbaser för flyganfall. Bas 60 syftade till att skydda flygvapnet mot kärnvapenanfall genom att en enskild bas inte skulle gå att slå ut i sin helhet med en kärnladdning, samt att varje bas skulle användas av så få plan att varje bas skulle vara ett för litet mål för kärnvapen. Men den ökande räckvidden och precisionen hos mindre attackflygplan gjorde även fasta, mindre baser sårbara för flyganfall. Bas 90 syftade till att öka skyddet genom att göra flygplanen och klargörningen rörlig inom basen. Bas 90 togs fram under 1970-talet. Syftet var att utnyttja Viggen-systemets möjligheter att använda korta vägbaser samt att ytterligare öka skyddet för flygplanen genom att sprida dem över ett större basområde. Själva baserna ingick i så kallade flygbasgrupper. En flygbasgrupp bestod av en huvudbas och en eller flera sidobaser och reservbaser. Karaktäristiskt för flygbas 90 är så kallade kortbanor dvs. alternativa landnings- och startmöjligheter, ofta inbyggda i det allmänna vägsystemet. Dessa skall inte förväxlas med reservvägbaser som dels tillkom under främst 1960-talet, dels var betydligt längre än kortbanorna tillhörande Bas 90.

Huvudbasens uppbyggnad[redigera | redigera wikitext]

Kommandocentralen (KC)[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Kommandocentral

Kommandocentralen vid en huvudbas är ledningsplats för huvudbasen, sidobaserna och reservbaserna. Härifrån leddes den direkta verksamheten vid baserna, så som:

  • klargörning, beredskap av flygplanen
  • flygtrafikledning av startande och landande plan
  • basräddning och alarmering
  • marktrafikledning och separation av fordon och flygplan inom basområdet.
  • spridning och förflyttning av flygplanen
  • fälthållning av banor och taxivägar
  • rapportering till högre förband och luftförsvarscentraler

I de ursprungliga planerna skulle alla gamla Kommandocentraler från Bas 60 byggas ut och förses med utrymmen för mat och toalett, dock kom endast två centraler att byggas ut. I operationsrummet där verksamheten pågick fanns följande personal:

  • Lum = Luformarkör (markerar information om fientligt flyg sänds via radiolufor på lägeskartan)
  • Tam = Tablåmarkör (markerar flygplanens status på basen)
  • Lvoribef = Officer ur armén (kontaktperson gentemot luftvärnet runt basen)
  • FlygTL = Trafikledare som ansvarar för flygverksamheten (start och landning på basen)
  • MarkTL = Trafikledare som ansvarar för att samordnar marktrafiken på bansystemet så att fordon och flygplan inte krockar.
  • TLbi = Assistent till de båda trafikledarna
  • Ledbi = Assistent till klargöringsledaren
  • Klargled = Leder klargöringsverksamheten av flygplanen på basen
  • VB = Vakthavande befäl som är ansvarig för verksamheten i kommandocentralen
  • BivB = Assistent till vakthavande befälet

I angränsande rum i centralen fanns en operatörsplats för landningsradar som betjänas av en flygtrafikledare, en telefonväxel som reserv till huvudväxeln i Bascentralen samt miltexutrustning för samband.

Bascentralen (BasC)[redigera | redigera wikitext]

För den mer övergripande ledningen av basernas och basbataljonens långsiktiga verksamhet byggdes på varje Bas 90 en Bascentral som var en ny fortifikatoriskt skyddad anläggning. Där stationerades den flygande personalen, ledningen för basens skydd och långsiktiga ledning, väderfunktionen och en sambandscentral. Centralen hade egen reservkraft och skydd mot biologiska och kemiska vapen. För planering av flyguppdrag fanns i centralen planeringsdatorer från vilka man kunde överföra planering och kringinformation till Viggen-planen med datastaven, denna kunde även användas till att föra över inspelningar av genomförda uppdrag till utvärderingsdatorer i centralen där uppdragen kunde analyseras.[1]

Bakre stabsplats[redigera | redigera wikitext]

Härifrån ledes personaltjänsten, fältposttjänsten och försvarsinformation.

Flygplansplatser[redigera | redigera wikitext]

AJ 37 Viggen på flygplansplats

Mellan 20 och 40 flygplansplatser fanns på en bas. Efter landning på basen möttes ett plan upp av en motorcykelburen flygplanvägvisare som visade vägen till en ledig flygplansplats där en klargöringstropp väntade. All förflyttning av flygplan mellan startbanor och flygplansplatser skedde för egen maskin, endast rangeringen in på flygplansplatsen krävde bogsering. Flygplansplatsen var vanligen en kvadratisk asfalterad yta i anslutning till en allmän väg som tjänade som taxiväg till huvudbanan och kortbanor. Beroende på den omgivande terrängen kunde platsen vara försedd med stolpar för kamouflage. På flygplansplatsen fanns en anslutning till baskabelnätet genom vilken föraren i flygplanet kunde få aktuell uppdatering om luftläget via startorder- och uppdragslänken från Luftförsvarscentral, samt även kommunicera med personalen i KC. Flygteknikern var också inkopplad på kommunikationssystemet för att både kommunicera med klargöringsledaren i KC och med föraren i flygplanet.[1]

Basbataljon 85[redigera | redigera wikitext]

Basbataljon 85 var den typmässiga benämningen på den bataljon som skulle betjäna en flygbas 90 och totalt organiserades ca 30 bataljoner under 80-talet.

Bataljonstab[redigera | redigera wikitext]

Ledning av själva basen och bataljonen. De leder bataljonen från Bascentralen.

Stabskompani[redigera | redigera wikitext]

Ledning av flygplan på marken och i luften, bemannar Kommandocentralen.

Stationskompani[redigera | redigera wikitext]

Verktyg och redskap som troppen behövde för klargörningen transporterades på en klargöringskärra.

Har hand om underhåll av flygplan och flygplansmateriel samt vapen till flygplanen. De klargör och reparerar flygplanen, och är organiserat i ett antal klargöringstroppar beroende på basens storlek och uppgifter. Klargöringstroppar var fordonsburna och dirigerades av klargöringsledaren till en flygplansplats där man mötte upp ett flygplan som skulle klargöras.

Markförsvarskompani[redigera | redigera wikitext]

Markförsvarskompaniet hade till uppgift att skydda basbataljonen och flygförbanden. Det bestod av två delar, flygbasjägarpluton/-er och närskyddsplutoner. Närskyddsplutonerna skulle ständigt bevaka bataljonens närområde, de grupperade närmast basen på ett avstånd av 6–8 km. Genom att låta närskyddsgrupper utrustade med hundar patrullera en fast slinga kring basen kunde man snabbt upptäcka om ett specialförband hade passerat slingan och uppta förföljandet. Detta samtidigt som andra enheter beordrades att spärra specialförbandets troligaste väg. Även olika typer av larmminor nyttjades för att i ett tidigt skede upptäcka fientligt inträngande mot basen.

Flygbasjägarna hade till uppgift att patrullera längre ut från basen, cirka 10–20 km. Dessa enheter skulle hindra och försvåra fiendens anfall mot basen. I varje basbataljon fanns en till två flygbasjägarplutoner. Införandet av flygbasjägare som mer aktivt skulle söka upp och slå ut främst specialförband var den stora skillnaden i markförsvaret av basen jämfört med Bas 60. Skälet till att detta gjordes var för att ytterligare markförsvarsenheter behövdes då basområdet hade utökats markant jämfört med Bas 60, och därmed också sårbarheten för främst inträngande specialförband.

Skyddskompani[redigera | redigera wikitext]

Huvuduppgiften var att bistå vid olyckor på basen samt skydda denna vid ett angrepp med ABC-stridsmedel.

Flygfältsarbetskompani[redigera | redigera wikitext]

Skötte underhållet av bansystemet på basen. Även reparations- och röjningsarbeten ingick i uppgifterna.

Underhållskompani[redigera | redigera wikitext]

Svarade för förplägnads-, sjukvårds- samt underhållstjänsten på basen. (ej underhåll av flygplansmateriel)

Lista på samtliga utbyggda Bas 90[redigera | redigera wikitext]

I samband med att en flygbas anlades, fick den ett tillfälligt anläggningsnummer av Flygförvaltningens byggnadsavdelning, senare Fortifikationsverket. Detta då flygbasens geografiska lokalisering var hemlig. När flygbasen överfördes till Flygvapnet, fick den en ny beteckning till exempel Fält 40. År 1975 numrerades flygbaserna om. Det vill säga istället för att flygbasen benämndes Fält 1 eller C 8, infördes en tvåsiffrig numrering, där till exempel Fält 40 blev krigsflygbas 66. År 1999 gjorde numrering om, där krigsflygbaserna fick en tresiffrig numrering, till exempel krigsflygbas 029 för Hagshult flygbas.

Dock så tappade beteckningssystemet sin betydelse i slutet av 1990-talet, dels på grund av den stora avvecklingen av baserna. Men även när förmågan i omvärlden till satellitövervakning ökade. Genom att beteckningssystemet tappade sin betydelse, började på flygbaserna benämnas efter geografiska namn, som till exempel Fällfors flygbas. Dock så var det fortfarande en straffbar handling att röja basens geografiska läge för obehöriga.[2][3][4]

Anläggningsnummer Flygfält FV-kod-1 FV-kod 2 Utbyggnadsår Övrigt
Anl 102 Gunnarn flygbas fält 28 60 1987
Anl 103 Hagshult flygbas C 18 29 1983 Fortfarande militär flygbas idag (2012).
Anl 115 Råda flygbas fält 20 37 1990-1991
Anl 119 Fällfors flygbas fält 40 66 1983 Enda flygbas 90 med krigsbergtunnel.
Anl 120 Örebro flygplats 47 1994 Idag Örebro flygplats.
Anl 136 Borlänge-Rommehed flygbas fält 15 44 1990 Idag Borlänge flygplats.
Anl 143 Eskilstuna-Kjula flygbas fält 56 46 1987 Idag Eskilstuna flygplats.
Anl 147 Visby flygplats C 25 43 1992 Idag Visby flygplats. Detachement till F 17 Kallinge.
Anl 160 Vidsels flygbas fält 42 62 1989 Idag Robotförsöksplats Norrland.
Anl 170 Kubbe flygbas fält 44 57 1990
Anl 171 Åmsele flygbas fält 41 67 1985
Anl 177 Byholma flygbas fält 85 26 1989
Anl 181 Färila flygbas fält 46 59 1991
Anl 126 Hasslösa flygbas fält 6 35 1996
Anl 189 Jokkmokks flygbas fält 49 69 1988 Fortfarande militärt.
Anl 211 Karlstad flygplats 53 1997 Idag Karlstad flygplats.
Anl 301 Västerås-Hässlö flygplats F 1 01 1991 Tidigare F 1 Hässlö. Avser en kortbana på E18 öster om Västerås. Idag motorväg. Flygplatsen idag civil.
Anl 304 Östersund-Frösön flygplats F 4 04 1991 Tidigare Jämtlands flygflottilj. Idag Åre Östersund Airport.
Anl 307 Såtenäs flygbas F 7 07 1990-1991 Skaraborgs flygflottilj
Anl 313 Norrköping-Bråvalla flygplats F 13 13 1981 Tidigare Bråvalla flygflottilj.
Anl 315 Söderhamns flygplats F 15 15 1978 Tidigare Hälsinge flygflottilj. Begränsad utbyggnad, enbart en kortbana.
Anl 321 Luleå flygplats F 21 21 1996 Idag Norrbottens flygflottilj. Delvis civilflygplats. Militär förvaltning.

Utöver dessa har även f.d F 3 Malmen, idag Helikopterflottiljen en tillhörande kortbana utbyggd på riksväg 34 dock är denna försedd med mitträcke samt även f.d F 5 Ljungbyhed en tillhörande kortbana utbyggd på riksväg 21. Dessa var på väg att bli Bas 90-anpassade men när Östblocket och Sovjetunionen kollapsade avbröts den fortsatta utbyggnaden.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Rystedt, Jörgen (25 april 2009). ”FLYGBASSYSTEM 90” (pdf). Försvarets historiska telesamlingar. sid. 11. http://www.aef.se/FHT-dokument/Flygbassystemet_Bas_90.pdf. Läst 19 februari 2013. 
  2. ^ ”Svenska militära flygbaser”. flygbas.se. http://www.flygbas.se/bilder/973.pdf. Läst 9 mars 2015. 
  3. ^ Fht.nu Flygbassystemet Bas 60 Läst 15 januari 2012 Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  4. ^ Flygbas.se FORTV Rapport 2007:1-Svenska militära flygbaser Läst 15 januari 2012 Noia 64 mimetypes pdf.png PDF

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]