Världsmästerskapet i fotboll för damer 2011

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Världsmästerskapet i fotboll för damer 2011
Evenemangsfakta
Datum26 juni17 juli 2011
ArrangörFifa och DFB
VärdlandTyskland Tyskland
Deltagare
Nationer16
Statistik
Matcher32
Mål86 (2,7 per match)
Publik845 711 (26 428 per match)
0
Simple gold cup.svg Mästare Japan (1:a titeln)
Simple silver cup.svg Tvåa USA
Simple bronze cup.svg Trea Sverige
000Fyra Frankrike
ArrowLeft.svg Föregående Följande ArrowRight.svg
2007 Kina Kanada 2015

Världsmästerskapet i fotboll för damer 2011 var det sjätte genom tiderna och spelades i Tyskland 26 juni–17 juli 2011. Japan, som tidigare som mest nått kvartsfinal i ett VM-slutspel, vann finalen mot USA efter straffar.[1] Sverige tog brons.[2]

För de europeiska lagen var mästerskapet också kvalturnering till de olympiska sommarspelen 2012. Europa hade två platser i OS som tilldelades de två främsta europeiska lagen i VM, Sverige och Frankrike. England deltog inte i kvalet eftersom de var direktkvalificerade till OS som en del av värdnationen Storbritanniens lag.

Val av värdland[redigera | redigera wikitext]

De sex ursprungliga kandidaterna

Sex nationer, Australien, Frankrike, Kanada, Peru, Schweiz och Tyskland, uppgav ursprungligen att de hade intresse i att få anordna världsmästerskapet i fotboll för damer 2011. Det tyska fotbollsförbundet meddelade den 26 januari 2006 att de hoppades få stå som värd för turneringen, efter ett löfte från Tysklands förbundskansler Angela Merkel att fullt ut stödja ett potentiellt bud.[3] Alla sex nationer hade officiellt meddelat sitt intresse när deadlinen den 1 mars 2007 gått ut, och bekräftade sin avsikt att vara värd för fotbolls-VM 2011 innan den 3 maj 2007 till Fifa.

Det slutliga budet var tvunget att överlämnas före den 1 augusti 2007. Schweiz drog tillbaka sin ansökan den 29 maj 2007 och konstaterade att Europa var starkt fokuserat på Frankrike och Tyskland, och ett tredje europeiskt bud verkade meningslöst. Den 27 augusti 2007 drog även Frankrike sig ur, enligt uppgift i utbyte mot Tysklands stöd för sina försök att vara värd för herrarnas Europamästerskapet 2016.[4] Senare hoppade även Australien (12 oktober 2007) och Peru (17 oktober 2007) av och då återstod endast Kanada och Tyskland. Den 30 oktober 2007 valde Fifas exekutivkommitté ut Tyskland till värd för turneringen.[5] Kanada tilldelades istället Världsmästerskapet 2015.[6]

Kvalspel[redigera | redigera wikitext]

Kvalificerade länder[redigera | redigera wikitext]

Lagen kvalificerade sig till mästerskapet genom fotbollsfederationernas turneringar som hölls mellan april 2009 och november 2010. Tyskland var som värd av tävlingen direktkvalificerat.

AFC (3)
CAF (2)
CONCACAF (3)

CONMEBOL (2)
OFC (1)
Uefa (5)

  Kvalificerade länder
  Ej kvalificerade länder
  Deltog inte i kvalet
  Ej medlem i Fifa

Spelorter[redigera | redigera wikitext]

Turneringens matcher spelas i nio städer.

Impuls arena 06-2009.JPG Berlin Olympiastadion nach Umbau.jpg Rewirpowerstadion Ruhrstadion Bochum sp1010714.jpg
Stadion Augsburg

Stad: Augsburg
Kapacitet: 25 579
Klubb: FC Augsburg

Olympiastadion

Stad: Berlin
Kapacitet: 74 244
Klubb: Hertha BSC

Ruhr-Stadion Bochum

Stad: Bochum
Kapacitet: 23 000
Klubb: VfL Bochum

Womens' World Cup Dresden 2011 USA vs North Korea Stadium 3.jpg Aerial view of Commerzbank-Arena.jpg Leverkusen BayArena 1.jpg
Rudolf-Harbig-Stadion

Stad: Dresden
Kapacitet: 32 085
Klubb: Dynamo Dresden

Stadion Frankfurt

Stad: Frankfurt
Kapacitet: 49 240
Klubb: Eintracht Frankfurt

Stadion Leverkusen

Stad: Leverkusen
Kapacitet: 30 200
Klubb: Bayer Leverkusen

Borussia Park Mönchengladbach.jpg Sinsheim - Rhein-Neckar-Arena - blick von der Burg Steinsberg 2016-03-28 17-05-02.JPG Wolfsburg stadion.jpg
Stadion im Borussia-Park

Stad: Mönchengladbach
Kapacitet: 46 297
Klubb: Borussia Mönchengladbach

Rhein-Neckar-Arena

Stad: Sinsheim
Kapacitet: 25 641
Klubb: TSG 1899 Hoffenheim

Stadion Wolfsburg

Stad: Wolfsburg
Kapacitet: 25 361
Klubb: VfL Wolfsburg

Spelartrupper[redigera | redigera wikitext]

Hemskickade spelare[redigera | redigera wikitext]

  • Colombias andremålvakt Yineth Varon stängdes av efter att ha testats positiv vid ett dopingtest den 25 juni 2011.[7]
  • Ekvatorialguineas anfallare Jade Boho Sayo fick personligt straff på två månaders avstängning och skickades hem från världsmästerskapet då hon som född spanjorska inte anmält till Fifa att hon bytt landslag.[8]
  • Två nordkoreanska spelare, Song Jong Sun och Jong Pok Sim, fastnade den 6 juli 2011, innan matchen mot Colombia, i en dopingkontroll. Spelarna togs ur den nordkoreanska truppen.[9]

Domare[redigera | redigera wikitext]

Fifas domarkommitté utsåg 16 huvuddomare, 32 assisterande domare samt 3 domare som endast kommer att fungera som fjärdedomare, totalt 51 stycken.[10] Av dessa 51 domare kommer 21 från Uefa, 9 vardera från AFC och CONCACAF, 6 från CONMEBOL samt 3 vardera från CAF och OFC.[11][12] Den äldsta domaren är den 42-åriga Jenny Palmqvist från Sverige och den yngsta är den 29-åriga Finau Vulvuli från Fiji.[13]

Huvuddomare Assisterande
CAF Afrika
Kamerun Therese Neguel
 (1)
Benin Tempa Ndah
 (1)
Madagaskar Lidwine Rakotozafinoro
 (1)
AFC Asien
Sydkorea Cha Sung Mi
 (1)
Sydkorea Kim Kyoung Min
 (1)
Malaysia Widiya Shamsuri
 (1)
Japan Etsuka Fukano
 (2)
Japan Saori Takahashi
 (2)
Kina Zhang Lingling
 (2)
Australien Jacqui Melksham
 (2)
Australien Allyson Flynn
 (2)
Australien Sarah Ho
 (2)
CONCACAF Nord- och Centralamerika samt Karibien
Mexiko Quetzalli Alvarado
 (2)
Mexiko Mayte Chavez
 (3)
Mexiko Rita Munoz
 (3)
Kanada Carol Anne Chenard
 (3)
El Salvador Emperatriz Ayala
 (2)
Trinidad och Tobago Cindy Mohammed
 (1)
USA Kari Seitz
 (3)
USA Marlene Duffy
 (4)
USA Veronica Perez
 (3)
CONMEBOL Sydamerika
Argentina Estela Alvarez
 (2)
Argentina Maria Rocco
 (3)
Venezuela Yoly Garcia
 (2)
Peru Silvia Reyes
 (2)
Peru Marlene Leyton
 (1)
Uruguay Mariana Corbo
 (2)
OFC Oceanien
Fiji Finau Vulivuli
 (1)
Nya Zeeland Jacqui Stephenson
 (1)
Tonga Lata Tuifutuna
 (1)
Uefa Europa
Tjeckien Dagmar Damkova
 (1)
Spanien Maria Luisa Villa Gutierrez
 (1)
Spanien Yolanda Parga Rodriguez
 (1)
Ungern Gyöngyi Gaál
 (1)
Italien Cristina Cini
 (1)
England Natalie Aspinall
 (1)
Finland Kirsi Heikkinen
 (3)
Finland Anu Jokela
 (3)
Finland Tonja Paavola
 (3)
Sverige Jenny Palmqvist
 (3)
Sverige Helen Karo
 (3)
Sverige Anna Nyström
 (3)
Norge Christina Pedersen
 (2)
Norge Hege Steinlund
 (2)
Kroatien Lada Rojc
 (2)
Tyskland Bibiana Steinhaus
 (3)
Tyskland Katrin Rafalski
 (3)
Tyskland Marina Wozniak
 (3)
Fjärdedomare
Grekland Thalia Mitsi Ukraina Kateryna Monzul Schweiz Esther Staubli

Gruppspel[redigera | redigera wikitext]

Frankrike – Tyskland, 2–4

Gruppindelningen lottades i Frankfurt am Main den 29 november 2010 som .[14]

Grupp A[redigera | redigera wikitext]

Grupp A
Statistik
Matcher6
Mål16 (2,7 per match)
Publik224 068 (37 345 per match)
Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
1  Tyskland 3 3 0 0 7 3 +4 9
2  Frankrike 3 2 0 1 7 4 +3 6
3  Nigeria 3 1 0 2 1 2 −1 3
4  Kanada 3 0 0 3 1 7 −6 0
26 juni 2011 Nigeria  0 – 1  Frankrike Rhein-Neckar-Arena
15:00 UTC+2
(0 – 0)
Rapport
Mål 56′ Marie-Laure Delie
Sinsheim
Publik: 25 475
Domare: Kari Seitz (Schweiz)
26 juni 2011 Tyskland  2 – 1  Kanada Olympiastadion
18:00 UTC+2
Kerstin Garefrekes Mål 10′
Célia Šašić Mål 42′
(2 – 0)
Rapport
Berlin
Publik: 73 680
Domare: Jacqui Melksham (Australien)

30 juni 2011 Kanada  0 – 4  Frankrike Ruhrstadion
18:00 UTC+2
(0 – 1)
Rapport
Mål 24′60′ Gaëtane Thiney
Mål 66′ Camille Abily
Mål 83′ Élodie Thomis
Bochum
Publik: 16 591
Domare: Etsuko Fukano (Japan)
30 juni 2011 Tyskland  1 – 0  Nigeria Waldstadion
20:45 UTC+2
Simone Laudehr Mål 54′
(0 – 0)
Rapport
Frankfurt
Publik: 48 817
Domare: Cha Sung-mi (Sydkorea)

5 juli 2011 Frankrike  2 – 4  Tyskland Borussia-Park
20:45 UTC+2
Marie-Laure Delie Mål 56′
Laura Georges Mål 72′
(0 – 2)
Rapport
Mål 25′ Kerstin Garefrekes
Mål 32′68′ (str.) Inka Grings
Mål 89′ Célia Šašić
Mönchengladbach
Publik: 45 867
Domare: Kirsi Heikkinen (Finland)
5 juli 2011 Kanada  0 – 1  Nigeria Rudolf-Harbig-Stadion
20:45 UTC+2
(0 – 0)
Rapport
Mål 73′ Perpetua Nkwocha
Dresden
Publik: 13 638
Domare: Finau Vulivuli (Fiji)

Grupp B[redigera | redigera wikitext]

Grupp B
Statistik
Matcher6
Mål18 (3 per match)
Publik113 869 (18 978 per match)
Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
1  England 3 2 1 0 5 2 +3 7
2  Japan 3 2 0 1 6 3 +3 6
3  Mexiko 3 0 2 1 3 7 −4 2
4  Nya Zeeland 3 0 1 2 4 6 −2 1
27 juni 2011 Japan  2 – 1  Nya Zeeland Ruhrstadion
15:00 UTC+2
Yūki Nagasato Mål 6′
Aya Miyama Mål 68′
(1 – 1)
Rapport
Mål 12′ Amber Hearn
Bochum
Publik: 12 538
Domare: Kirsi Heikkinen (Finland)
27 juni 2011 Mexiko  1 – 1  England Volkswagen Arena
18:00 UTC+2
Mónica Ocampo Mål 33′
(1 – 1)
Rapport
Mål 21′ Fara Williams
Wolfsburg
Publik: 18 702
Domare: Silvia Reyes (Peru)

1 juli 2011 Japan  4 – 0  Mexiko Bayarena
15:00 UTC+2
Homare Sawa Mål 13′39′80′
Shinobu Ohno Mål 15′
(3 – 0)
Rapport
Leverkusen
Publik: 22 291
Domare: Christina Pedersen (Norge)
1 juli 2011 Nya Zeeland  1 – 2  England Rudolf-Harbig-Stadion
18:15 UTC+2
Sarah Gregorius Mål 18′
(1 – 0)
Rapport
Mål 63′ Jill Scott
Mål 81′ Jessica Clarke
Dresden
Publik: 19 110
Domare: Thérèse Neguel (Kamerun)

5 juli 2011 England  2 – 0  Japan Augsburg Arena
18:15 UTC+2
Ellen White Mål 15′
Rachel Yankey Mål 66′
(1 – 0)
Rapport
Augsburg
Publik: 20 777
Domare: Carol Anne Chenard (Kanada)
5 juli 2011 Nya Zeeland  2 – 2  Mexiko Rhein-Neckar-Arena
18:15 UTC+2
Rebecca Smith Mål 90′
Hannah Wilkinson Mål 90+4′
(0 – 2)
Rapport
Mål 2′ Stephany Mayor
Mål 29′ Maribel Domínguez
Sinsheim
Publik: 20 451
Domare: Jenny Palmqvist (Sverige)

Grupp C[redigera | redigera wikitext]

Grupp C
Statistik
Matcher6
Mål10 (1,7 per match)
Publik123 481 (20 580 per match)
Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
1  Sverige 3 3 0 0 4 1 +3 9
2  USA 3 2 0 1 6 2 +4 6
3  Nordkorea 3 0 1 2 0 3 −3 1
4  Colombia 3 0 1 2 0 4 −4 1
28 juni 2011 Colombia  0 – 1  Sverige Bayarena
15:00 UTC+2
(0 – 0)
Rapport
Mål 57′ Jessica Landström
Leverkusen
Publik: 21 106
Domare: Carol Anne Chenard (Kanada)
28 juni 2011 USA  2 – 0  Nordkorea Rudolf-Harbig-Stadion
18:15 UTC+2
Lauren Holiday Mål 54′
Rachel Van Hollebeke Mål 76′
(0 – 0)
Rapport
Dresden
Publik: 21 859
Domare: Bibiana Steinhaus (Tyskland)

2 juli 2011 Nordkorea  0 – 1  Sverige Augsburg Arena
14:00 UTC+2
(0 – 0)
Rapport
Mål 64′ Lisa Dahlkvist
Augsburg
Publik: 23 768
Domare: Estela Álvarez (Argentina)
2 juli 2011 USA  3 – 0  Colombia Rhein-Neckar-Arena
18:00 UTC+2
Heather O'Reilly Mål 12′
Megan Rapinoe Mål 50′
Carli Lloyd Mål 57′
(1 – 0)
Rapport
Sinsheim
Publik: 25 475
Domare: Dagmar Damková (Tjeckien)

6 juli 2011 Sverige  2 – 1  USA Volkswagen Arena
20:45 UTC+2
Lisa Dahlkvist Mål 16′ (str.)
Nilla Fischer Mål 35′
(2 – 0)
Rapport
Mål 67′ Abby Wambach
Wolfsburg
Publik: 23 468
Domare: Etsuko Fukano (Japan)
6 juli 2011 Nordkorea  0 – 0  Colombia Ruhrstadion
20:45 UTC+2
Rapport Bochum
Publik: 7 805
Domare: Christina Pedersen (Norge)

Grupp D[redigera | redigera wikitext]

Grupp D
Statistik
Matcher6
Mål16 (2,7 per match)
Publik136 226 (22 704 per match)
Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
1  Brasilien 3 3 0 0 7 0 +7 9
2  Australien 3 2 0 1 5 4 +1 6
3  Norge 3 1 0 2 2 5 −3 3
4  Ekvatorialguinea 3 0 0 3 2 7 −5 0
29 juni 2011 Norge  1 – 0  Ekvatorialguinea Augsburg Arena
15:00 UTC+2
Emilie Haavi Mål 84′
(0 – 0)
Rapport
Augsburg
Publik: 12 928
Domare: Quetzalli Alvarado (Mexiko)
29 juni 2011 Brasilien  1 – 0  Australien Borussia-Park
18:15 UTC+2
Rosana dos Santos Augusto Mål 54′
(0 – 0)
Rapport
Mönchengladbach
Publik: 27 258
Domare: Jenny Palmqvist (Sverige)

3 juli 2011 Australien  3 – 2  Ekvatorialguinea Ruhrstadion
14:00 UTC+2
Leena Khamis Mål 8′
Emily van Egmond Mål 48′
Lisa De Vanna Mål 51′
(1 – 1)
Rapport
Mål 21′83′ Genoveva Añonma
Bochum
Publik: 15 640
Domare: Gyöngyi Gaál (Ungern)
3 juli 2011 Brasilien  3 – 0  Norge Volkswagen Arena
18:15 UTC+2
Marta Mål 22′48′
Rosana dos Santos Augusto Mål 46′
(1 – 0)
Rapport
Wolfsburg
Publik: 26 067
Domare: Kari Seitz (USA)

6 juli 2011 Ekvatorialguinea  0 – 3  Brasilien Waldstadion
18:00 UTC+2
(0 – 0)
Rapport
Mål 49′ Érika
Mål 54′90+3′ (str.) Cristiane Rozeira
Frankfurt
Publik: 35 859
Domare: Bibiana Steinhaus (Tyskland)
6 juli 2011 Australien  2 – 1  Norge Bayarena
18:00 UTC+2
Kyah Simon Mål 57′87′
(0 – 0)
Rapport
Mål 56′ Elise Thorsnes
Leverkusen
Publik: 18 474
Domare: Estela Álvarez (Argentina)

Slutspel[redigera | redigera wikitext]

Slutspel
Statistik
Matcher8
Mål26 (3,3 per match)
Publik248 067 (31 008 per match)

Slutspelsträd[redigera | redigera wikitext]

 
KvartsfinalerSemifinalerFinal
 
          
 
 
 
 
 Tyskland0
 
 
 
 Japan (e.f.)1
 
 Japan3
 
 
 
 Sverige1
 
 Sverige3
 
 
 
 Australien1
 
 Japan (str.)2 (3)
 
 
 
 USA2 (1)
 
 England1 (3)
 
 
 
 Frankrike (str.)1 (4)
 
 Frankrike1
 
 
 
 USA3 Bronsmatch
 
 Brasilien2 (3)
 
 
 
 USA (str.)2 (5)
 
 Sverige2
 
 
 Frankrike1
 

Kvartsfinaler[redigera | redigera wikitext]

9 juli 2011 England  0000 1 – 1  (e.fl.)  Frankrike Bayarena
18:00 UTC+2
Jill Scott Mål 59′
(0 – 0)
Rapport
Mål 88′ Élise Bussaglia
Leverkusen
Publik: 26 395
Domare: Jenny Palmqvist (Sverige)

Kelly Smith Straff: Mål
Karen Carney Straff: Mål
Casey Stoney Straff: Mål
Claire Rafferty Straff: Miss
Faye White Straff: Miss
Straffsparksläggning
3 – 4

Straff: Miss Camille Abily
Straff: Mål Élise Bussaglia
Straff: Mål Gaëtane Thiney
Straff: Mål Sonia Bompastor
Straff: Mål Eugénie Le Sommer
9 juli 2011 Tyskland  0000 0 – 1  (e.fl.)  Japan Volkswagen Arena
20:45 UTC+2
(0 – 0)
Rapport
Mål 108′ Karina Maruyama
Wolfsburg
Publik: 26 067
Domare: Quetzalli Alvarado (Mexiko)

10 juli 2011 Sverige  3 – 1  Australien Augsburg Arena
13:00 UTC+2
Therese Sjögran Mål 11′
Lisa Dahlkvist Mål 16′
Lotta Schelin Mål 52′
(2 – 1)
Rapport
Mål 40′ Ellyse Perry
Augsburg
Publik: 24 605
Domare: Silvia Reyes (Peru)
10 juli 2011 Brasilien  0000 2 – 2  (e.fl.)  USA Rudolf-Harbig-Stadion
17:30 UTC+2
Marta Mål 68′ (str.)92′
Rapport Mål 2′ (sjm.) Daiane Rodrigues
Mål 120+2′ Abby Wambach
Dresden
Publik: 25 598
Domare: Jacqui Melksham (Australien)

Cristiane Cristiane Straff: Mål
Marta Straff: Mål
Daiane Daiane Straff: Miss
Francielle Straff: Mål
Straffsparksläggning
3 – 5

Straff: Mål Shannon Boxx
Straff: Mål Carli Lloyd
Straff: Mål Abby Wambach
Straff: Mål Megan Rapinoe
Straff: Mål Ali Krieger

Semifinaler[redigera | redigera wikitext]

13 juli 2011 Frankrike  1 – 3  USA Borussia-Park
18:00 UTC+2
Sonia Bompastor Mål 55′
(0 – 1)
Rapport
Mål 9′ Lauren Holiday
Mål 79′ Abby Wambach
Mål 82′ Alex Morgan
Mönchengladbach
Publik: 25 676
Domare: Kirsi Heikkinen (Finland)

13 juli 2011 Japan  3 – 1  Sverige Waldstadion
20:45 UTC+2
Nahomi Kawasumi Mål 19′64′
Homare Sawa Mål 60′
(1 – 1)
Rapport
Mål 10′ Josefine Öqvist
Frankfurt
Publik: 45 434
Domare: Carol Anne Chenard (Kanada)

Bronsmatch[redigera | redigera wikitext]

16 juli 2011 Sverige  2 – 1  Frankrike Rhein-Neckar-Arena
17:30 UTC+2
Lotta Schelin Mål 29′
Marie Hammarström Mål 82′
(1 – 0)
Rapport
Mål 56′ Élodie Thomis
Sinsheim
Publik: 25 475
Domare: Kari Seitz (USA)

Final[redigera | redigera wikitext]

17 juli 2011 Japan  0000 2 – 2  (e.fl.)  USA Waldstadion
20:45 UTC+2
Aya Miyama Mål 81′
Homare Sawa Mål 117′
(0 – 0)
Rapport
Mål 69′ Alex Morgan
Mål 104′ Abby Wambach
Frankfurt
Publik: 48 817
Domare: Bibiana Steinhaus (Tyskland)

Aya Miyama Straff: Mål
Yūki Nagasato Straff: Miss
Mizuho Sakaguchi Straff: Mål
Saki Kumagai Straff: Mål
Straffsparksläggning
3 – 1

Straff: Miss Shannon Boxx
Straff: Miss Carli Lloyd
Straff: Miss Tobin Heath
Straff: Mål Abby Wambach

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Den 18 juli meddelade Fifa vilka som fått turneringens utmärkelser.[15]

Bästa spelare (Guldbollen)[redigera | redigera wikitext]

Guldbollen Silverbollen Bronsbollen
Japan Homare Sawa USA Abby Wambach USA Hope Solo

Bästa målskytt (Guldskon)[redigera | redigera wikitext]

Guldskon Silverskon Bronsskon
Japan Homare Sawa Brasilien Marta USA Abby Wambach

Övriga utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Bästa målvakt Bästa junior Fifas Fair Play-pris
USA Hope Solo Australien Caitlin Foord  Japan

All star-lag[redigera | redigera wikitext]

Målvakter Försvarare Mittfältare Anfallare

Japan Ayumi Kaihori
USA Hope Solo

Australien Elise Kellond-Knight
Brasilien Érika
England Alex Scott
Frankrike Sonia Bompastor
Frankrike Laura Georges
Tyskland Saskia Bartusiak

England Jill Scott
Ekvatorialguinea Genoveva Añonma
Frankrike Louisa Necib
Japan Aya Miyama
Japan Shinobu Ohno
Japan Homare Sawa
Tyskland Kerstin Garefrekes
Sverige Caroline Seger
USA Shannon Boxx
USA Lauren Cheney

Brasilien Marta
Sverige Lotta Schelin
USA Abby Wambach

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Resultat efter ordinarie tid; vinst ger tre poäng, oavgjort en.

Lag S V O F GM GMs IM IMs MS P Ps
1  Sverige (C) 6 5 0 1 10 1,67 6 1,00 +4 15 2,50
2  USA (C) 6 3 2 1 11 1,83 5 0,83 +6 11 1,83
3  Japan (B) 6 3 2 1 10 1,67 5 0,83 +5 11 1,83
4  Brasilien (D) 4 3 1 0 8 2,00 1 0,25 +7 10 2,50
5  Tyskland (A) 4 3 1 0 7 1,75 3 0,75 +4 10 2,50
6  England (B) 4 2 2 0 6 1,50 3 0,75 +3 8 2,00
7  Frankrike (A) 6 2 1 3 10 1,67 10 1,67 0 7 1,17
8  Australien (D) 4 2 0 2 6 1,50 7 1,75 -1 6 1,50
9  Nigeria (A) 3 1 0 2 1 0,33 2 0,67 -1 3 1,00
10  Norge (D) 3 1 0 2 2 0,67 5 1,67 -3 3 1,00
11  Mexiko (B) 3 0 2 1 3 1,00 7 2,33 -4 2 0,67
12  Nya Zeeland (B) 3 0 1 2 4 1,33 6 2,00 -2 1 0,33
13  Nordkorea (C) 3 0 1 2 0 0,00 3 1,00 -3 1 0,33
14  Colombia (C) 3 0 1 2 0 0,00 4 1,33 -4 1 0,33
15  Ekvatorialguinea (D) 3 0 0 3 2 0,67 7 2,33 -5 0 0,00
16  Kanada (A) 3 0 0 3 1 0,33 7 2,67 -6 0 0,00

Skytteliga[redigera | redigera wikitext]

5 mål[16]
4 mål
3 mål
2 mål

1 mål

Självmål

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”SVT Sport”. 17 juli 2011. Arkiverad från originalet den 24 november 2011. https://web.archive.org/web/20111124122443/http://svt.se/2.21531/1.2482041/japan_vann_finalen_pa_straffar. Läst 18 juli 2011. 
  2. ^ ”SVT Sport”. 16 juli 2011. Arkiverad från originalet den 24 november 2011. https://web.archive.org/web/20111124113934/http://svt.se/2.21865/1.2481767/hammarstroms_kanon_gav_vm-brons. Läst 18 juli 2011. 
  3. ^ ”Rede von Bundeskanzlerin Angela Merkel” (på tyska). Deutschland.de. 9 december 2005. Arkiverad från originalet den 26 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110526192059/http://wm2006.deutschland.de/DE/Content/WMAktuell/Reden/2005/rede-von-bundeskanzlerin-merkel-bundestag-dfb-leipzig.html. Läst 10 juli 2011. 
  4. ^ Juchem, Markus (23 augusti 2007). ”WM 2011: Frankreichs Rückzug offenbar beschlossene Sache” (på tyska). Womensoccer.de. Arkiverad från originalet den 1 juli 2017. https://web.archive.org/web/20170701055140/http://www.womensoccer.de/2007/08/23/wm-2011-frankreich-rueckzug-offenbar-beschlossene-sache/. Läst 10 juli 2011. 
  5. ^ ”Germany to stage 2011 showpiece”. Fifa.com. 30 oktober 2007. Arkiverad från originalet den 8 mars 2010. https://web.archive.org/web/20100308070023/http://www.fifa.com/aboutfifa/federation/news/newsid%3D625447.html. Läst 10 juli 2011. 
  6. ^ ”Canada gets 2015 Women's World Cup of soccer”. CBCSports.ca. 3 mars 2011. http://www.cbc.ca/sports/soccer/story/2011/03/03/sp-womens-world-cup.html. Läst 10 juli 2011. 
  7. ^ ”Colombias målvakt stängs av för dopning”. Aftonbladet. 29 juni 2011. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/damvm2011/article13245160.ab. Läst 2 juli 2011. 
  8. ^ ”Equatorial Guinea's Jade Boho to be replaced” (på engelska). Fifa. 28 juni 2011. https://www.fifa.com/womensworldcup/news/equatorial-guinea-jade-boho-replaced-1463194. Läst 2 juli 2011. 
  9. ^ ”Ny dopningsskandal - nordkoreanskor fast”. Eurosport. 7 juli 2011. http://www.eurosport.se/fotboll/varldsmasterskap/2011/ny-skandal-i-vm_sto2861584/story.shtml. Läst 7 juli 2011. 
  10. ^ Fifa (18 april 2011). ”Officials confirmed for Germany 2011” (på engelska). Pressmeddelande. Läst 7 juli 2011.
  11. ^ ”List of referees and assistant referees” (på engelska) (pdf). fifa.com. Fifa. 20 april 2011. http://www.fifa.com/mm/document/tournament/competition/01/42/03/73/listofrefereesv2.pdf. Läst 7 juli 2011. 
  12. ^ ”FIFA Women's World Cup Germany 2011 Referees” (på engelska). fifa.com. Fifa. http://www.fifa.com/womensworldcup/referees/index.html. Läst 7 juli 2011. 
  13. ^ ”List of Officials” (PDF). FIFA. 18 april 2011. http://www.dfb.de/fileadmin/user_upload/2011/04/20110414172633301.pdf. Läst 7 juli 2011. 
  14. ^ Fifa (29 november 2010). ”Germany 2011 takes shape” (på engelska). Pressmeddelande. Läst 27 juni 2011.
  15. ^ Fifa (18 juli 2011). ”Double delight for Sawa” (på engelska). Pressmeddelande. Läst 19 juli 2011. Arkiverad från originalet den 22 juli 2011.
  16. ^ ”adidas Golden Boot (Top Scorer)” (på engelska). fifa.com. Fifa. Arkiverad från originalet den 20 april 2013. https://web.archive.org/web/20130420174003/http://www.fifa.com/womensworldcup/statistics/players/topgoals.html. Läst 3 juli 2011. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]