Värmländska upproret
 |
Den här artikeln eller avsnittet kan behöva språkvård eller korrekturläsning. (2024-03) Hjälp gärna Wikipedia med att förbättra språket i texten eller diskutera saken på diskussionssidan. |
| Värmländska upproret | |||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
 Karta över Värmland | |||||||||
| |||||||||
| Stridande | |||||||||
 Sverige
|
 Värmländare
| ||||||||
| Befälhavare och ledare | |||||||||
| Karl Knutsson Arvid Svan
|
Torsten Ingelsson  Jösse Hansson
| ||||||||
| Styrka | |||||||||
| minst 100-120 | minst 700 | ||||||||
| Förluster | |||||||||
| ? | minst 140 | ||||||||
Det Värmländska upproret var ett bondeuppror som tog plats i Värmland under åren 1437–1438. Upproret var framgångsrikt i början men slogs sedan ner av trupper under Arvid Svan.[1]
Bakgrund[redigera | redigera wikitext]
Erik Puke var ledamot av Riksrådet och stod mycket nära Engelbrekt Engelbrektsson. I december 1436 och januari 1437 ledde han ett uppror mot riksledningen. Upproret som kallas Pukefejden, fick mycket stöd i Mälardalen.[2]
Upproret[redigera | redigera wikitext]
Hösten 1437 började upproret i Värmland, upprorsmännen leddes av Torsten Ingelsson och Jösse Hansson.[3] De första bönderna som gjorde uppror var de i Älvdalen och Fryksdalen.[4] Värmlänningarna dödade fogden och tog makt över landskapet, varpå upproret spred sig till Närke.[5][6] Upprorsmännen ansåg sig efter det kraftfulla nog och tågade mot Örebro och Västerås, som blev belägrade.[6][3] Båda slotten kunde senare erövras av upprorsmännen.[3]
Sveriges drots, Kristiern Nilsson (Vasa), som formellt hade ansvaret att ta hand om upproret, rekommenderade att man skulle använda diplomatiska medel för att konfrontera hotet, men detta vägrades av Karl Knutsson.[6] Karl Knutsson hade det militära ansvaret för rikets säkerhet och utsåg stormannen Arvid Svan att slå ner upproret. Han skickades till Värmland med 100[3] eller 120[4] soldater och lyckades med sitt uppdrag.[3][6] Han följde bönderna tillbaks in i Värmland där många valde att kapitulera och betala skatt.[6] I ett slag mellan Arvid Svan och 700 upprorsmän besegrade Arvid Svan upprorsmännen, av 700 upprorsmän dödades 140.[3]
Men alla upprorsmän gav inte upp, de i Jösses distrikt tvingades med våld.[6]
Efterspel[redigera | redigera wikitext]
Efter sitt segerrika fälttåg mot upprorsmännen härjade Arvid Svan i Fryksdalen och Älvdalen. [6]Upproret slutade med att ledarna Torsten Ingelsson och Jösse Hansson brändes på bål i februari 1438.[3][4][6]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Kihlstadius, Roland (September 2011), ”Strand-släkten”, Värmlands anor: 8, ISSN 1400-1047, https://start.varmlandsrotter.se/wp-content/uploads/2017/01/va2011_3.pdf
- ^ ”SvD | Bloggarkivet | Pukefejdens blodiga slut”. blog.svd.se. https://blog.svd.se/historia/2012/10/27/pukefejdens-blodiga-slut/. Läst 16 mars 2024.
- ^ [a b c d e f g] Sundberg, Ulf (1999). Medeltidens svenska krig (1st). Stockholm: Hjalmarson & Högberg. sid. 262. ISBN 9189080262
- ^ [a b c] Adolfsson, Mats (2010-12-21). När borgarna brann. Natur & Kultur. ISBN 978-91-27-12808-8. https://books.google.se/books?id=bq3XDgAAQBAJ&dq=V%C3%A4rmland+1437&pg=PT205&redir_esc=y#v=onepage&q=V%C3%A4rmland%201437&f=false. Läst 16 mars 2024
- ^ Northern revolts : medieval and early modern peasant unrest in the Nordic countries. Helsinki : Finnish Literature Society. 2004. ISBN 978-951-746-643-1. http://archive.org/details/northernrevoltsm0000unse. Läst 16 mars 2024
- ^ [a b c d e f g h] ”SvD | Bloggarkivet | Bondeuppror i Värmland”. blog.svd.se. https://blog.svd.se/historia/2014/10/29/bondeuppror-i-varmland/. Läst 16 mars 2024.